Lintrollets Hästar

Idag kom min underbara Hovis, Tomas. Med sig hade han en hästtransport med häst i. En 4-åring E: Looping.
Han skulle visa den för Chefen för Polisrytteriet (han är ridande polis till vardags).
Dom kanske vill köpa honom. Poliserna behöver lugna och stadiga halvblod. Sådan är han.

Men det var inte Elliot. När han såg den främmande hästen så blev han alldeles uppspelt. Sträckte på sig och försökte vara "KUNGEN AV GUDÖ". Att då koppla om till att bli Tinkas lilla lydiga 1-åring och låta sig verkas i hovarna.?  Det är inte så lätt. Han gnäggade. Transporten gnäggade, och mamma Dixie gnäggade i hagen. Vi fick vända på honom så att han såg transporten. Då gick det att verka honom. Efter lite stök, så skötte han sig faktiskt utmärkt idag. 
Vizzla var den som hade åsiter. Hon tyckte inte om ljudet av den knipsande hovtången. Då stegrade hon sig, hoppade upp i taket,  framåt, bakåt och åt sidorna. Till sist var det i alla fall klart. Alla hästarna fick fina hovar igen.
1000 TACK Tomas !  För ditt enorma tålamod med mina stökiga ung-hästar.

Efter 4 månader i Skåne. Så har hon äntligen kommit hem igen!
Visserligen bara för några dagar. Men då måste jag passa på,  att träna unghästarna.
Nu när vi är två som hjälps åt.  Allt blir mycket lättare då.
Sagt och gjort.
Idag lasttränade vi.  Först fick Vizzla gå in i transporten och äta havre. Vi stängde bak och BAND UPP HENNE!
Det gick utmärkt. Sedan var det Elliots tur. Han är ju grabb, så han måste förstås protestera lite när han blev uppbunden.
Men det gick i alla fall jättebra.
Så några timmar senare var det dax igen. Då lastade vi Elliot och körde upp till ridskolan. Vi hoppades att ett ridhus skulle vara ledigt. Så han kunde få lös-galloppera. Naturligtvis var det lektioner i bägge ridhusen. Så vi fick vara på ute-
volten istället. Där fanns det mycket att titta på. Så han var spänd och gnäggade flera gånger till alla roliga hästar som han såg. Vi longerade lite i grimskaftet. Han skötte sig fantastiskt bra. Så lastade vi och åkte hem igen.
Phu!  Så var 1:a resan,  med Elliot i transporten, avklarad.

Idag var jag på Runsten för att se min kompis häst löshoppa. Hon heter Malin Dahlberg och hästen heter MAGICO.
Malin har själv fött upp hästen. Tyvärr dog hans mamma, när han var runt 1 mån gammal. Men han har artat sig Jättefint.
Han är en stilig hingst på 3 år. Han förbereds just nu inför 3-års testen. Därför var det löshoppning under K G Svensson´s  ledning. Han hoppade storstilat, drygt 1,30. Härligt att se!

MAGICO  Född: 2006  E: Spender S  U: Little Lady xx.

Oj vad jag har jobbat idag. Hela dagen har jag satt stolp och dragit tråd. Men nu står den där, äntligen: HAGEN!
Jag ledde dit unghästarna först. Dom följde med fint och stack iväg och brallade så fort dom fick vara lösa .
Sedan hämtade jag Dixie. Hon var upprörd, för att jag hade rymt med hennes "småbarn".
Men till sist var vi framme och jag skulle få in henne och släppa henne lös. Då blir Elliot alldeles tokig. Han klättrar på henne. Biter henne i flankerna. Mamma, Mamma, Mamma!!!!
Jag blev ARG.( Inte bra.)  Han blir ännu mer upprörd. Klättrar ännu mera. Klänger sig liksom fast på hennes rygg.
Dixie blir ordentligt irriterad. Ja, det var en riktig Cirkus. Hur kan andra få in alla sina hästar i hagen,  lugnt o fint. Utan hotande katastrofer?  Inga upprörda känslor där inte..........
Vad gör jag för fel?  Det är alltid så här när jag har gjort en ny hage. Dixie har ett otroligt kontrollbehov.
Det har ju jag också. Så när jag inte får någon ordning på baletten, så blir det så här.
Annars är jag riktigt nöjd med hästarna just nu. Dom dansar så fint efter min pipa.
Utom idag då.

Den här bilden är tagen i mars -08.
Då var Vienna dräktig. Inga föl hade sett dagens ljus än.
Tänk vad tiden går snabbt ibland............

Det är vår i luften och hästarna får gå i en hage där dom kan noppra lite av det spirande gräset.
Dagens bilder:




Här rullar Elliot på i en Quarter-galopp. Den kallas "loop".

Jag försökte kopiera ett inlägg från Ylvas Blogg. Men jag fick bara med lite text. Inga bilder kom med.
Därför hänvisar jag direkt till Ylvas blogg istället:  ylva87.blogg.se

Idag har Vienna gjort sin första start på en hopptävling. Hon startade 2 ggr i 1 m.-klasser.
Första rundan var jättefin och hon hoppade felfritt!
Till nästa start blev hon väldigt trött av alla nya intryck. Då rev hon första hindret. Men sen skärpte hon sig och hoppade felfritt resten. DUKTIGA VIENNA!
Nu har hon 4 starter sammanlagt med bara en rivning.

Idag skulle jag iväg kl 04.30 och tävla med hund. Så husse skulle sköta hästarna.........
Javisst det gjorde han med den äran. Men Elliot släpptes först i hagen (=ändrade rutiner).
Det går ju inte.
När han kom dit och förstod att Mamma Dixie inte var där. Då rusade han tillbaka igenom grindhålet!!!!!!!
Då gick stolparna av och staketet lade sig på backen.
Som tur var hade inte Husse släppt loss Elliot än. Så han satt fast i grimman och fick snällt gå tillbaka till boxen.
Benny fick laga staketet och fixa nya stolpar innan han kunde släppa ut hästarna.
En vanlig dag hos oss. VARFÖR händer det jämt saker här?

Javisst ja!  Jag har ju inte rapporterat från Viennas första start i livet: Det gick som vi hoppades. 2 klockrena 0 - rundor.
Hon startade i 90 cm och 1 m. Felfritt i bägge två!  HEJA Ylva!
I morgon är det dax igen. Då ska hon hoppa Clear Round i 1m, hoppas vi.
För då börjar hon kvala till höstens stora mål:  Flyinge-championatet!

14 dagar sedan förra mätningen. Det har inte hänt någonting!
      Mankhöjd:          Höjd över baken:

Elliot:      137 cm        143 cm
Vizzla:     152 cm        157 cm.
Men dom leker mer i hagen. Biter och stegrar sig mot varandra.
Det är först nu, vid nästan 1 års ålder, som dom verkar tycka riktigt mycket om varann.
Just då är det dax för Elloit att åka på Hingst-bete. Stackars Vizzla. Då blir hon ensam igen.
Med bara gamla "sur-Dixie" som sällskap.

Det här är en bild ifrån förra våren, innan fölen kom. Bägge stona är dräktiga.
Vienna bjuder upp Dixie till lek. Dixie är mindre road. Se så sur hon ser ut på den undre bilden.
Hon är fortfarande nästan lika tjock...........

Men hon är i alla fall min ÄLSKLING!

Vienna ja.  Jag skulle ju berätta om när hon kom till oss. Det var den 2 februari 2006. Hon hade inte ens fyllt 2 år. Hon hade gått på lösdrift hela vintern och var raggig som en Nordsvensk.
Här är hon tillsammans med sin Uppfödare
                                                                                                                                      Christin Eriksson.

Hon var 159 cm över manken. På sommaren växte hon  7 cm. Ofta hade hon ont i kroppen av att växa. Så hon fick ta det lugnt som unghäst. Nu är hon 169 cm i mankhöjden och väger ca 600 kg!
I augusti -06 gick hon på 2-års premiering. Hon var stor, kantig och hade stela rörelser. Hon kom på 6:e plats av 7 hästar.....Den sista var halt.
Vid 3 års ålder bedömdes hon igen. Då visades hon också i löshoppning. Det är ju verkligen hennes gren.
Som dressyrtalang blev hon klass 2. Men som hopptalang KLASS 1!  Med 9 - 9 i hoppningen. Det är ett mycket bra betyg.  Men hon missade diplom med ett ynka poäng. Hon hade i alla fall kvalat till Flyinge. Men vi valde att stanna hemma och försöka få henne dräktig. Det fick vi ju till sist. På tredje försöket.
Vi anmälde henne till Mälardalschampionatet. Mälardalens bästa hopptalang ska utses. Där tävlade hon i löshoppning mot 9 andra 3 åringar som fått diplom, eller klass 1. Döm om vår förvåning när hon VANN!
Det var fantastiskt. Vi var ju vana att komma näst sist........
Här är hon på 2-års premieringen.
Här hoppar hon Bäst i Mälardalen!
Ja i början var hon en ful ankunge. Men nu är hon på väg att blomma ut till en riktig svan.
Det är så spännande att följa hennes utveckling. Igår var hon på hoppträning igen. Ylva fick beröm och hästen hoppade jättefint. 1,10 m hoppade hon. På torsdag ska hon deltaga i "Pay and Jump". Det är en enklare hopptävling där man får försöka komma felfritt runt en bana. Clear Round. Det blir hennes första start i livet på riktigt. Med ryttare på ryggen.
Lycka till!  Ylva, du vet att jag håller tummarna.

Idag när jag kom till hagen för att luncha hästarna. Såg jag, till min förskräckelse, att  nästan 100m av staket låg ner i hagen!!!!!!! Alla 3 hästarna väntade snällt på sin lunch innanför staketet (som inte fanns). PHU!
Jag delade ut höet och kunde i lugn och ro resa upp staket hjälpligt. Så kunde jag gå hem och fixa nya stolpar.
Dom går ju alltid av så här efter vintern. Då har plasten blivit skör. Tur att jag har rejäla trästolpar i hörnen.
Åh vad skönt att dom inte hade rymt.
Det är alldeles för mycket trafik här i området för att hästarna ska klara sig helskinnade om dom kommer ut.
I morgon måste jag fixa hagen ordentligt. Då får dom gå i en annan så  länge. Det är lättare när dom inte är där.

Visst är det här en underbar bild på Ylva och hennes älskade häst Vienna.
PS:
Hoppas ridturen var härlig ikväll. Fastän Tentan gick så dåligt.
Kram från Mamma.

Jag har väl inte berättat att jag rider på Vendelsö Ridskola varje Fredag. Jag var tvungen att hålla igång ridningen i väntan på en ny häst (kanske Elliot?). Nu när Dixie inte går att rida längre.
Så nu har jag ridit i 3 terminer. Det är underbart kul.
Idag fick jag min allra BÄSTA ridskolehäst.: BUSINESS. Han är helt fantastisk. Mjuk, känslig, framåt och har en underbar galopp. Idag lyckades jag rida i rätt galopp, förvänd galopp och göra ett flygande galoppombyte. Inte var det väl så där snyggt som man önskar sig. Men jag gjorde det!  Idag är jag stolt som en tupp.

VISST ÄR HAN VACKER? Så här kändes det,  idag när jag red.
Men det är en annan ryttare på ryggen. Men det ska bli så här bra. Om jag bara tränar, tränar och tränar.
Övning ger färdighet.

Nu har jag varit ute i stallet o ryktat pållarna. Allt väl. Men FY vad dom var leriga när dom kom in. Nu är våren här.
Det märks. Dom fäller, det kliar, dom rullar sig och fixar en lerinpackning. Sedan måste jag göra dom fina till natten. Så gör dom om det imorgon igen. Dom bryr sig inte om att jag får "damm-lunga" och blir alldeles grå och hårig överallt.
Ja, som Per Larsson sa en gång: "Hästar, dom har full service dygnet runt. Nog kan dom ställa upp o arbeta för oss ett litet ridpass då och då".  Visst har han rätt.
Vår-känslor har dom också fått. Elliot flemar och luktar "flickorna" i baken. Dixie sparkar surt bakut.
Vizzla hon skrapar höhögarna in under magen sedan går hon ett steg framåt och pissar omsorgsfullt i maten?????
Vafför, vafför gör hon på detta viset?
Jag känner mig som en turist i främmande land när jag försöker klura ut var hästarnas beteende betyder.
Jag lär mig något nytt varje dag. Det är så spännande.