Lintrollets Hästar

Idag skulle jag lastträna 1-åringarna........Äntligen, är ju transporten lagad. Jag skulle bara köra fram lite grann.  Så vi fick plats att lastträna. Men den gick inte att rubba. Transporten har ju inte rullat sedan den 3/1. Därför hade bromsoken frysit / rostat fast. Bilen slirade och slet för att baxa fram släpet en liten bit. Men den rörde sig inte ur fläcken.
Så fick jag ge upp den idén.
Sedan kom hovslagaren för att verka alla 3 hästarna. Det gick väl ganska bra. Men Vizzla hade slagit upp ett blödande jack på insidan av skenbenet. Hur lyckas hon JÄMT???????
Så hon ville inte att vi skulle hålla i hennes ena framben. Hon hoppade upp i taket. Bänglade och ville inte stå fint. Fast Hovis bara höll henne i hoven. Till sist blev hon ändå verkad.
Nu ska jag bara hålla koll på såret. Så det inte svullnar och blir fult. Det kan ju vara ett sticksår nära Carpus, hemska tanke.  Men jag får inte röra, knappt titta på såret ens.
Nej, nu håller vi tummarna att det bara är en skrapa och att hon inte får feber. Ta tempen i några dagar...........
På kvällen när Benny kom hem så lyckades vi få loss släpet. Så imorgon ska jag hämta hö.

GRATTIS!  Svante Johansson och Saint Amour vann Världscupen i Scandinavium i söndags.
Vilken läcker liten hingst. Kanske en kandidat till Vizzla, så småningom.........

Nu är transporten lagad. Så nu ska jag försöka få hem HÖ!!!!! Men nu är den alldeles insnöad istället. Så det är inte säker att jag får den uppför backen.......Sedan är det ruskigt halt på vägarna där bonden bor.
Idag ska jag också försöka fota fölen i snö. Återkommer.

Idag åkte jag till Runstens gård för att se K G Svensson hålla lektion för Helena Persson. Tänk, nyss var hon testryttare på Bruksprovet ,och nu satt hon (som alla oss andra) och trimmade en häst inför lärarens kritiska granskning.
Ja, hon fick många goda råd. Inte för att jag förstod precis vad dom var ute efter. Men hon var nöjd och kände hur hon fick igenom hjälperna hos hästen. Tänk vad ett tränat öga kan se, och vad en tränare kan hjälpa oss att få till det. 
Medan vi ryttare kämpar för att få allt att stämma. För att få uppleva det där berusande ögonblicket när hjälpen går igenom och hela hästen smälter samman med sin ryttare. Så det plötsligt blir ett ekipage. Det är ju för att få uppleva dom där sekunderna av lycka som man rider......
Tyvärr blev bilderna på Helenas ridning för mörka. Men jag hittade en annan underbar häst på Runstens gård. Den var född på Millegarne stuteri. Hette Coconut (om jag minns rätt) E: Camaro M   UE: Highlight.
En fantastisk hopphäst. Men en känslig invivid. Den var inriden av Marcus Westergren.
Bilden gör inte hästen rättvisa, under alla täcken. Men jag såg honom stå o njuta i solariet.
Han var jättevacker och mycket lik sin far.

Nu MÅSTE jag ta tag i mitt problem.....Jag klarar mig inte längre utan Hästtransport.......
Den har fått vila sedan den 3:e  Januari. Då wobblade ju hela släpet och allt höll på att gå åt fanders.
Det var så hemskt halt på småländska höglandet. Jag var på hemväg från Skåne, utan häst, som tur var.
Släpet slängde hit o dit.....det gjorde även bilen. Just som jag insåg att det här skulle gå riktigt illa. Så rätade ekipaget upp sig och jag kunde fortsätta smyga hemåt i snigelfart. Sedan dess har transporten stått på gården med en sne dragstång. Se bilder.....
                                         
Så idag har jag beställt nya delar till draget. Det kommer naturligtvis vara fel delar eftersom det finns 2 varianter att välja på. Men nu är jag på G, i alla fall. Så jag kan åka o hämta hö igen och börja lastträna Elliot.
Här kommer en bild på mor och son. Dom är så lika.

I går skulle jag ÄNTLIGEN ta tag i detta, att promenera med fölen.
En och en skulle dom få en liten promenad med matte Tinka. Jag började med Elliot. Jag lämnade mamma Dixie och Vizzla i hagen. Det gick riktigt bra.......Så möter vi en lastbil. Efter kommer en gnisslande grävskopa på larvfötter. Jag gick ut på en äng för att inte stå precis vid vägkanten när dom passerade. Då blev det fart på Elliot. Han spände sin tjurnacke och satte iväg i galopp över ängen. Uj, uj, uj. Det här går åt fanders. Jag kommer att tappa honom, kände jag när jag sprang och stretade emot i grimskaftet för att få stopp på honom.
Just då stannade han till och jag fick ordning på ekipaget igen. Sedan följde han mig fint runt några träd och vi började gå hemåt. Det var då mamma Dixie började gnägga efter sin son. Tack för det!
Ja det blev en jobbig väg hem. Men till sist gick han fint vid min sida. Det blev inga fler utbrott. Phu!
Nu var det Vizzlas tur.
Hon skötte sig som alltid, utmärkt. Hon blev lite spänd när vi undersökte en främmande villatomt. Men hon följde mig som jag ville.
Jag känner att det här inte var någon bra idé. Om det alltid blir otrevligt när Elliot och jag är ute på promenad. Så kommer han ju inte att lita på mig och tycka det är kul att promenera ihop. Nej jag får nog vänta lite med mina ambitioner. Det var allt för ikväll.


Här var lilla Elliot ute på sin första galopp i livet. Lite lättare att handskas med på den tiden.

Igår fick jag en rapport från Hoppträningen. Ylva var jättenöjd. Vienna hade skött sig utmärkt ,och löst en massa svårigheter. Så där enkelt som hon alltid gör. HEJA VIENNA!

Här är en bild på Vienna. När hon VANN Mälardalschampionatet i hoppning!
Idag ska hon hoppträna. Med ryttare alltså, för 2:a gången i livet. Jag väntar på rapport från Flyinge. Hur det har gått på träningen. Ylva, ring någon gång då!
Det är så spännande att följa hennes utveckling nu när hon ska skolas ordentligt. Förra året var hon ju bara "mamma".
Nu ska hon utbildas. Igår blev hon klippt för första gången i livet. Det var lite läskigt. Men hon vande sig snabbt.

Så här ser det ut när jag är ute med mina "Lintroll". Vi har just kommit hem efter en härlig långtur i skogen.

Lilla X, Äventyr och Arga Annika.

"Annika", "Tinka" och Östanvind.

Idag skulle hästarna gå i en annan hage. Där dom kan springa lite mer. Jag ledde Elliot ihop med hans mamma Dixie. Men jag kom inte ens 100m innan Elliot blev alldeles uppspelt. Dixie taktade ivrigt, han stod på bakbenen och slog med frambenen. Han skuttade och hoppade och rusade iväg. Med risk för att man kommer i vägen för väldigt glada bakben.....
Nej, jag fick vända och ställa Dixie i stallet igen. Så gick jag med bara Elliot. Det gick, men det var inte helt lätt.
Sedan var jag rädd att han skulle riva staketet, när han blev ensam i hagen. Men som tur är har han respekt för Eltråden.
Han bet nämligen i den när han var nyfödd.
Så fick jag dit dom andra 2 hästarna. Så var alla glada och nöjda. Men jag var alldeles slut. Om några timmar ska dom hem igen.........


Här står han o vilar i solen. Inte kan man tro att han kan vara en sån vilde.