Lintrollets Hästar

Idag passade jag på att fota unghästarna lite.
Solen skiner och man börjar ÄNTLIGEN tro att det ska bli vår.

Visst är dom lika?  Elliot och mamma Dixie.


Vilken härligt musklad Quarter-bak hon har, Dixie.
Elliot tar sig fortfarande en slurk mjölk då och då.


Vizzla börjar bli riktigt grafitgrå runt mulen. Det ska bli spännande att se hennes färg när hon
har tappat vinterpälsen.
Jag hoppas hon skimlar av långsamt, så hon behåller sin mörka färg länge.

Jag var ju på Strömsholm den 15/3 på avelskurs. Då fick jag ett tips på en bra bok om Hästens utseende. Jag beställde den via nätet.....HÄSTENS ANATOMI.  Idag kom den med posten. Men den som tipsade hade den i A5 format. Här kom den i A4. Jag slog upp den glad i hågen och skulle få läsa allt om svankryggar,  brutna tåaxlar och för breda halsar......
Den här boken handlade om hästens INRE organ.  Vilken enorm lunga hästar har..........Jag skulle ha beställt HÄSTENS EXTERIÖR! Suck. Hur lätt det kan bli så fel. Ikväll gjorde jag ett nytt försök att få tag på rätt bok (den var mycket dyrare).
Hoppas det blir rätt nu.
Angående unghästarna så skulle jag få hjälp ikväll, av min kära man, att ta hem dom från hagen............
Man ska aldrig ändra deras rutiner. Det höll på att gå riktigt illa.
Benny gick först med Elliot. Han trampade på som vanligt och kastade livligt med huvudet. Jag gick efter med Dixie och Vizzla. När Elliot taktade så gallopperade Vizzla. Hon pep och blev riktigt uppspelt. Jag blev lätt irriterad. Det förvärrade förstås alltihop. Samtidigt låg 4 bilar och krypkörde bakom. Framifrån kom en lång rad av bilar........
Då började VIzzla (den snälla) hoppa ut i vägbanan framför näsan på Dixie. Då fick hon Dixies grimskaft framför bringan och tog med sig henne runt i dansen. Jag kände mig liten då.
Vi kan säga att vi fixade ett totalt trafikstopp på Tutviksvägen ikväll. Tack snälla bilförare som tog sån hänsyn.

Samtidigt fick Elliot eld i baken och började springa runt Benny. Samtidigt som han stegrade sig och gjorde Levader.
Till sist tog jag hjälp av ett träd. vred grimskaften ett varv runt. Så stod mina 2 äntligen still.
Benny lyckades få in Elliot i stallet. Då hade stona lugnat ner sig, så jag också kunde få in dom. Phu!
En alldeles vanlig dag på Lintrollets kennel.

Uops, var det en grav där?
3 Härliga bilder från Viennas terrängträning den 14/3.

Här hemma går livet sin gilla gång. Unghästarna sköter sig. Dom fick en ordentlig rykt igår. Vizzla bråkade lite när jag kratsade bakhovarna. Så hon lyckades få mig ur balans. Jag tappade taget och PANG! Så satte hon ner sig kraftfulla bakhov på min fot. AJ! Gummistövlar är nog bra att ha när det regnar. Men inte nu. Nej stålhätta ska det va!
Så band jag upp henne och gjorde om proceduren. Då stod hon så snällt.
Det gäller att dom inte lär sig några dumheter. Aldrig får man slarva och låta dom göra som dom vill. Varenda dag är ett slit för att fostra dom till trevliga hästar i framtiden. Att få dom här bilderna på Viennas träning. Det är det som gör livet med unghästarna meningsfullt. En dag får dom också blomma ut . Då får dom visa, att alla iskalla vinterdagar, alla mödosamma vandringar fram o tillbaka till hagen, all lastträning och hantering har lönat sig.
Jag minns Vienna som 2 åring.......Det berättar jag en annan gång.

Rapport från Flyinge: Viennas utveckling går framåt. Hon har varit med på en terrängtränings-kurs. Hon tog sig an alla svårigheter på Fälttävlansbanan med spetsade öron och ett stort mod. Hon hoppade stockar och över gravar, genom vatten och upp- och ner-hopp. Duktiga Vienna.



En bild från dagens dressyrpass med Carro i sadeln.

Ja, här kommer en liten uppdatering om hästarna. Min syster var här i går och gick en sväng med Dixie. Hon blev så glad.  Äntligen fick hon lämna fölen och uppleva lite nya vyer.  Elliot var förstås upprörd när mamma lämnade honom. Han vill ha ordning på "sin flock". Men han lugnade sig så fort mamma Dixie hade gått iväg. Mackie (min syster, alltså) ska börja ta lite skritt-turer på henne så hon får röra på sig.
Unghästarna lasttränades i lördags. Plättlätt.
Dom är riktigt trevliga och uppför sig bra just nu. Det börjar verkligen bli små förståndiga hästar av dom.
Jag mätte mankhöjden på dom ikväll. Ingen förändring. Elliot 135 cm, Vizzla 150 cm.
Men jag mätte också med vikt-måttbandet. Elliot hade gått upp 10 kg, och Vizzla 23 kg!  sedan  den 1/2.
Men det syns faktiskt. Den magra älg-kalven har fått lite kropp och bägge unghästarna rör sig faktiskt riktigt fint just nu.
Igår var jag på Strömsholm.  På en utbildning för Avels-intresserade. "Att välja hingst", hette föredraget. Det var jättetråkigt och alldeles för Basic. Jag hade velat diskutera olika hingstar, eller exteriör, eller något annat matnyttigt.
Men behållningen var sista timmen.  När vi var i ett ridhus och tittade på olika hästar, tillsammans med en domare.
Så fick vi gå igenom hästen och betygsätta Exteriören. Det var JÄTTEKUL!

Idag blev hästarna glada. När dom fick komma ut i en större hage.
Dom hittade torkade tistlar i höet. Tydligen JÄTTEGOTT!




Vizzla, Elliot och Dixie.

ÄNTLIGEN blev det av.  I går,  så kopplade jag på bilen och last-tränade unghästarna.
Elliot gick in lika lätt som om han skulle in i stallet. Sedan stängde vi luckan och han fick äta havre. Mums vad gott. Sedan öppnade vi igen och han backade ut, hur lätt som helst. Härligt!
Därefter var det Vizzlas tur. Hon har ju åkt transport ihop med mamma. Men nu skulle hon in i en smal del av transporten.
Det var nytt för henne. Hon körde upp huvudet ,så hon nästan kunde lägga hakan uppe på taket, utifrån!  "Titta! Jag kommer inte in!" Verkade hon vilja säga.  Jag vet, hon är stor.
Men så stor är du inte. "Fåna dig inte", sa jag. "Sänk huvudet så ska du se att det går". Vad gör den rara hästen? Jo, hukar sig och kliver på. Hon är underbar. Så fick hon också mumsa lite havre.
Så var den 1:a last-träningen avslutad. Vad skönt det är när hästarna har förtroende för sin matte. Det känns så bra.

Vizzla o Elliot    Januari -09