Lintrollets Hästar

Jag har jobbat som funktionär på Globen hela helgen. Phu!
Nu är man trött och full av intryck.
Bäst tyckte jag att "Harmonie in Black and White" var.
Vilken uppvisning, av samspel mella olika djur och människa. Jag är helt begeistrad.
Det var en kvinna som red in på en skimmel,  ihop med 4 lösa Bordercollies.

Sedan kom 4 stora svart/vita getter in,  med STORA horn. Hon satt till häst och visslade på hundarna. Med en sån där vallhunds-pipa, som jag har testat på Torpvallarens kennel. Den är jättesvår att få en ton ur.
Med olika signaler styr hon hundarna. Till att valla getterna.

Hundarna styr getterna genom 2 portar och över ett hinder!
Jo, 4 getter HOPPADE! över en hög metallbock!

Sedan samlar hon ihop hundarna, så att dom med sin närvaro föser getterna UNDER MAGEN PÅ HÄSTEN!!!!!!
USCH!
Det var läskigt att se de stora hornen stryka hästens buk.
Till sist lägger hon hästen ner. Hundarna styr getterna, så klättrar dom ÖVER hästen!
Jag är full av beundran inför denna ryttarinna som kunde hålla 9 djur i full kontroll samtidigt.
Visst hade hon en otrolig hjälp av sina duktiga hundar. Men det var en helt fantastisk show.

Holland var samarbets-land i år.
Dom visade upp en vacker kadrilj. Kolsvarta Frieserhästar, med meterlånga manar, som gick svår dressyr.
Ja, så är det vardag igen.
Tillbaks till lervällingen och det eviga regnet.

Här är 2 bilder på Vizzlas mamma, VIENNA. Hon har vintervila
just nu. Hon går omkring i sin Skånska hage och bara har det bra.
Snart börjar träningen inför vårsäsongen..........
Lycka till, älskade Ylva och Vienna!

Idag var det äntligen dax att löshoppa med Vizzla. Hon kanske har varit i ett ridhus 2 gånger i livet ungefär,
och sett bommar som föl. Nu skulle hon själv få prova.................

Vi åkte till Jursta. Hon gick själv in i transporten. Jag kunde stå bredvid, och skicka in henne. För att sedan stänga baklemmen, duktiga Vizzla.

Hon kom in och tyckte det var jätteskoj i nytt ridhus. Okomplicerat skuttade hon över bommarna. Balanserat galopperade hon runt.
Familjen Nilsson, som håller i unghästkursen, sa många positiva saker om henne.
Idag är jag stolt som en tupp.

Vizzla kommer till Jursta och bekantar sig med omgivningarna.








Hej och Hå, vad fint det går.


"Det här var kul. Var är nästa hinder?"


Sedan fick vi träna på att visa upp hästen.
Den öppna sidan mot "domaren" (=Lena Nilsson).


"Tittar ni på mig?"

Mor och son, alltmer lika varandra.

Vackra VIZZLA.



Hon har ett mycket stort huvud. Allt är stort hos henne.
Imorgon ska vi åka till Jursta för unghästkursen.
Då ska Vizzla få löshoppa, spännande.


När jag häller upp vatten åt hästarna passar ELLIOT på
att leka med vattendunkarna.



Han tar verkligen tag i handtaget och lyfter upp dom.
Han kollar väl, att jag  har tömt dom ordentligt.

HURRA!  Hovis var här och verkade våra hästar. Alla 3  skötte sig utmärkt.
Elliot har ärvt sin mammas hovar och benställning. Han sliter dom på insidan.
Därför blir han lite som Charlie Chaplin bak. Men nu är han rak och fin igen.
Vizzla är stor och sliter ner sina tår. Nästan så hon blir bockhovad.
Det får man fixa när hon blir skodd. Nu går hon lite "högklackat".
Det måste åtgärdas mycket försiktigt sedan. Så hon inte får ont i senorna.

Här kommer lite bilder på hästarna. En gråkall höstmorgon i hagen.

Elliots vackra öron.





Polarna i hagen.


Vizzla söker ständigt ögonkontakt. Hon är så rar.

Idag åkte vi till Jursta igen. Benny (min underbara man) hjälpte mig med lastning. Av och på transporten. Jag försökte lära Elliot att gå på själv, när jag står utanför.......Det var ingen bra idé tyckte han. Matte går först, så följer jag, from som ett lamm. Det är väl inget att tjafsa om. Så kom vi dit. Han fick ett ljudligt mottagande av alla polarna i boxarna. Tänk, jag reagerade inte, förrän de andra på gården sa: "Oj, vad glada dom blev när han kom!" Dom måste ha haft en underbar sommar. Han kom in i ridhuset , glad och full av förväntan. Han visste precis vad som väntade. Med glada skutt tog han sig över hindren. När dom breddade till en liten oxer. Så stannade han. "Den bommen var inte där igår!" Men efter lite övertalning, hoppade han fint igen. Tyvärr kan jag inte visa några fina hoppbilder, kameran strulade. Nu är det 3 gånger kvar på kursen. Jag hoppas att Vizzla kan vara med. Så hon också får prova på.

Idag var det dax. Min snälla granne, Gunilla, hjälpte mig att lasta Elliot. Han gick direkt på transporten utan tvekan. Sedan kom vi fram till Jursta. Vi fick vänta lite innan banan var uppbyggd i ridhuset.
Elliot gnäggade, när han hörde sina betes-kompisar gnägga. Dom stod i uteboxarna o väntade på sin tur.
Så kom vi in och Elliot trivdes som fisken i vattnet.
Han fick syn på sig själv i spegeln "Vilken snygg häst.....Det måste vara jag" Tycktes han säga.  Snacka om Ego.
Bommarna tog han sig an med glädje. Det blev väl något skutt på 40 cm ungefär. Det läskigaste var nog att springa fram till mig, som lockade med havrehinken. "Usch, vad är det där för en fuling?"
Det tog några varv innan han fattade att det var jag.
Så var det "Tjabos" tur. Tettes 1-åriga Quarter. Han var också modig. Han hade väldigt spänstiga rörelser. Hoppade lätt över alla hinder. Han har aldrig varit i ett ridhus förut. Men klarade det lekande lätt.
När man sen ser en 2-årig dressyrhäst komma in och skygga för bommarna på marken och tycka miljön är riktigt läskig. Då förstår man hur tuffa Quartrarna är. En underbar hästras.

Idag var jag i Österhaninge och fick träna lite med "Tjabo". Det är Therese "Tette" Lindbergs Quarterhingst på 1 år. Han är en jättefin fux med ljus man och svans. Han är precis lika "stor" som Elliot. Det är dom som ska gå på unghäst-kursen tillsammans. På fredag börjar det.....

Men idag tränade vi grimma på och av. Backa, och gå fint. Vi "sackade out" honom lite med linan. Det var lite obehagligt, tyckte han. Annars är han lugn och fin och har stort förtroende för matte. Det är bara att träna vidare i lugn och ro.
Det är skönt när man har så lång tid på sig. De andra unghästarna är ju 1 år äldre, och ska visas på 3-års test i maj.

Igår blev mina unghästar alldeles ystra i blåsten. Så dom gallopperade i hagen tills bägge gick omkull...... Det var INTE bra. Men som tur var klarade dom sig oskadda. Men Vizzla som är sydd, skulle inte ha gjort en vurpa. För såret gick upp lite grann. Hoppas det läker fint ändå.

Idag startade unghästkursen på Jursta. Idag var det bara teori. Genomgång av HUR ett 3-års test går till.
MVK = Mälardalens Varmblodsklubb (dit vi hör), och ASVH = Avelsförening för Svenska Varmblodiga Hästen,
är de föreningar som arrangerar 3-års tester. Sedan fick vi fika och gå ner i ridhuset och titta på 2 VÄLDIGT olika 3-åringar, som gjorde sin test i våras. En dressystammad högrest, vacker valack, E: Don Romantic.  Han hade fått 9:a på typen.
Ett hoppstammat sto, E: Feliciano. Hon var dräktig nu, och väntade föl E: Algot. Det var inte riktigt rättvist, eftersom hon var extra tung nu, med föl i magen. Men HOPPA kunde hon! Det var en väldigt stor skillnad på hur dom fixade hinderet. Lena Nilsson, som arrangerar kursen,  läste upp vad dom hade fått för betyg.
I hoppning hade stoet fått 7 - 8. Valacken 5 - 6. 
Det känns som att det här ska bli en jättekul och lärorik kurs.