Lintrollets Hästar

Jag tänkte det var länge sen jag skrev om vilka hästar vi har, och vad dom gör. Dax för en uppdatering.

ROBINS DIXIE  E: Robin Crusader, U: Indiana Mischief. Quarterhäst. Född på Gotland 1995.
Vi köpte henne 1996 och har gjort mycket olika saker med henne. Hopptävlat upp till 1,20 felfritt.
Dressyr: LB, Western: C-tävlingar, Varit på Ko-clinic 2 ggr och hon är inkörd.
Numera är hon skadad, och bara avelssto.
2008 föddes hennes son: 

LORD LOXLEY LT  "Elliot". E: Elmshorn. SWB, brun utan tecken. Han har varit på hingstbete hela sommaren. Han är numera valack och ska gå en förberedande unghästkurs inför 3-års visning. Dessutom ska vi träna Western med honom.

VIENNA E: Aerline H  U: Valencia. Född 2004. SWB, brun med vita strån i pannan och lite vitt på bakkotorna.
Hon är numera uppstallad i Flyinge där hennes matte (min dotter) Ylva utbildar sig till Hippolog. Vienna går unghästklasser i hoppning 1m. Hon har deltagit på 3-års visning, kvalitetstest och kvalade till semifinal inför Championatet. Vi hoppas på en lysande framtid som hopphäst.?
2008 föddes hennes dotter:

VIZZLA VALENCIA LT "Vizzla" E: Carland. SWB, mörk skimmel. Har varit på fölvisning förra hösten. Annars går hon mest och skrotar här hemma ihop med "styvmamman" Dixie. Hon är också anmäld till samma unghästkurs som Elliot. Dom får turas om.

Jag och Dixie på en Westerntävling. När hon var ung och frisk.

Men det är inget större fel på henne nu heller. Än orkar Dixie dra en repa i hagen
och fostra unghästar.


LORD LOXLEY LT   = Elliot.




Ylva med sin älskade VIENNA. Mot nya mål!


VIZZLA VALENCIA LT.

Dessa är våra hästar.

Idag kom Marianne Lindsjöö hit. Vår underbara hästveterinär. Vizzla hade fått ett sår som måste sys. Unga hästar skadar sig lätt i den ystra leken.
Det var inget allvarligt. Men måste sys för att inte läka fult.
Stackars Vizzla. Nu står hon helt groggy, ensam i stallet. Kanske undrar hon vad som har hänt.......
Hoppas det läker fint. Så hon kan vara med på Unghäst-kursen som vi har anmält till.

Idag kom min nya vän Tette, och hennes gulliga son Elvis, på besök. Hon har också en ettårig unghäst. En Quarter-hingst som kallas "Tjabo" men heter Suspisious Mind. Hans farmor är nästan helsyster med vår Dixie.
Hon skulle hjälpa mig att gå på promenad med Elliot. Det gick jättebra.
När vi kom tillbaka till hagen så var stona väldigt upprörda. Kontrollfreeken Dixie for omkring i stela bocksprång.
Vizzla var glad och bockade vilt hon me´. Hon höll nästan på att halka under staketet. Men det lugnade sig när Elliot kom hem igen.
Bilder från dagens promenad.

Elliot är pigg på nya äventyr. Nu går vi ut i Världen.




Här undersöker vi en elkur. Eller är det graffitin som han beundrar?


Så här sur var Dixie för att sonen hade lämnat flocken.
Hon ÄR verkligen kontrollfreek.

På kvällen var Veterinären här för att vaccinera unghästarna och titta till ett sår som Vizzla har fått.
På tordag kommer hon tillbaka för såret behöver sys. Stackars Vizzla. Men det är inte farligt.

Oj, vad dom är olika mina unghästar. Det är så faschinerande att följa deras olika mentalitet.
Idag hade jag fixat en presenning som dom skulle gå över.
Vizzla blåste och undrade. Hon frös till is redan utanför stalldörren. Det ligger ett monster på vår gård.
Jag fick henne att komma fram och äta en bit äpple. Men inte nosa på monsteret.
Då hämtade vi "mamma Dixie". En gammal trygg Quarter.
Åh, vad spännande en ny utmaning......
Hon tog täten och gick över pressenningen. Vizzla följde INTE efter.
Jag gjorde ingen affär av det, utan vi gick till hagen.
Så var det Elliots tur. Tuffingen. Utan att blinka klev han på pressenningen. Den prasslade och lät. Men han tuggade förnöjt i sig ett äpple. Så gick vi till hagen.
Nu vet jag varför jag ÄLSKAR Quartern!

Ridningen idag gick riktigt bra. Då blir man glad hela dagen. Jag fick en pigg häst som heter Lakej. Han vill helst köra upp huvudet i skyn, sänka ryggen och springa fort. Då är det svårt att hitta fin balans i ridningen.
Vi tränade på förvänd galopp. Det är riktigt svårt. Men så blev han lösgjord och fin och då sänkte han huvudet och slppnade av. Vilken härlig känsla. Dessutom fick vi skutta över några hinder. Då känner jag mig totalt obalanserad och stel i kroppen...... Tänk att jag älskade att hoppa, när jag var ung. Men jag VÅGADE! Det är huvudsaken.

När jag hade hämtat hem hästarna på kvällen så fick bägge unghästarna ha träns på sig. Bett i munnen och käka sitt kraftfoder. Det var inga problem. Då passade jag på att sadla dom också.
Elliot fick sadeln på sig. Den passade bra. Men på Vizzla räckte inte gjorden om magen. Så hon fick bara prova sadeln utan att spänna fast gjorden. Jag måste ta fram en längre sadelgjord till henne.
Tänk vad allt är okomplicerat just nu. HEJA,  STALL LT!

Vilka keliga hästar jag har. Det är helt fantastiskt.
På ridskolan sköter jag om hästar som är så kittliga och griniga. Dom har en massa punkter på kroppen som dom INTE gillar att man borstar, eller ens tar på.
Så när jag borstar igenom och pysslar med våra egna unghästar, blir jag lite föundrad över att dom bara ÄLSKAR det.
Överallt ska man borsta och klia. På öronen, huvudet, över ögonen. Dom visar ett stort förtroende och njuter av det. Dom sluter verkligen ögonen. Dom liknar hundar som man klappar.
Det är verkligen en stor glädje att få följa deras utveckling. Nu har dom haft resårgjord runt magen. Snart ska dom få prova sadeln. 

Idag var jag på besök i ett nytt stall. Hos Therese Lindberg. Hon har just skaffat sig en 1 - årig Quarter.
Det visade sig att hans farmor var nästan helsyster med DIXIE. Det var jätteroligt.  Jag kommer gärna igen.
Vi kanske kan träna våra 1 - åringar tillsammans. Hur som helst är det kul att följa en annan åring i utvecklingen.

Igår började Elliot ta sig ton. Han vallade "lilla" Vizzla i boxen och ÄGDE bägge hö-högarna. Därför bestämde jag att det var dax för honom att flytta till egen box. Är det ett typiskt Quarter-drag att VAKTA MATEN?
Jag vet inte. Men Dixie är ju hemsk på att vakta sin mat, och helst alla andras också.
Det beteendet verkar Elliot ha ärvt.
Hur som helst. Ikväll fick han komma in i sin gamla box igen.
Vizzla som jag ÄNTLIGEN hade fått lite hull på, efter sommaren. Började visa revbenen igen.
Nu kan hon äta i lugn och ro.

Idag har jag haft en heldag på Södertörns Högskola. Om Kentauren - interaktion Människa - Häst.  Samspelet alltså.......
Det var ett mycket givande möte. Flera föredragshållare diskuterade detta outforskade område.
Mari Zetterqvist Blokhuis berättade om tidigare och pågående forskning om bl.a. ryttarens sits.
Ingvar Svanberg berättade om Hästens betydelse för Centralasiatiska nomader.
Lena Stenvall och Marica Ljungholm, ridterapeuter, berättade om sitt arbete i Skellefteå Landstings regi. Där dom försöker nå människor med Psykisk ohälsa, genom hästen.
Jonna Bornemark, filosof och medarrangör för mötet. Gav också en filosofisk reflektion över vårt samarbete med hästen.
Ja, det kan låta flummigt. Men det var verkligen en givande dag.
Mycket tankar väcktes och funderingar om vårt förhållningssätt till Hästen idag.

Så här tittar unghästarna ut varje morgon. Då blir man glad.

Idag åkte jag och hämtade Elliot från Jursta. Det var dax att ta hem honom.
Jag trodde det skulle bli ett mycket kärt återseende mellan mor och son.

Det blev det inte alls. Dixie betedde sig mer som en huggorm mot honom. Han fick inte komma i närheten av "syrran" Vizzla. Hon vaktade sin flicka som om Elliot var "en ful gubbe" som hade kommit till hagen.

Elliot is back! Oj, vad han fick springa.


Huggormen = Dixie.





Bäst att hålla koll på den "Fula gubben".
Här växer "djävulshornen" ut på Dixie.
Men oj vad nyfikna dom var.......



Vizzla ville väldigt gärna hälsa på "lillebror". Men DÅ kom Dixie farande...



....och vallade bort Vizzla.


Till sist fick Elliot nosa på mamma. Men så skrek hon, och slog bakut.
Så var dansen igång igen.






Slut för idag.

Idag red Ylva hopplektion på Vienna igen. Hon gjorde, som alltid, sitt allra bästa. Vienna har verkligen gjort framsteg i hoppningen. Snart ska hon få vintervila. Men en hoppträning till ska dom ha före uppehållet.
För nu går hon så bra. Hon börjar bli stark. Landar oftast i rätt galopp. Hoppar upp sig fint över hindren. Tränaren sa: "spectakulär bakbensteknik". Det är väldigt fint det.
Här kommer en bild på ekipaget från en hopptävling i somras.

Idag fick jag "rida igen". För den ridlektionen som blev inställd pga mitt ryggskott. Jag fick KOLA, en snäll och lite "träig" valack. Jag gillar ju känsliga ston, så man känner att man rider......
Här blev det inget fin-lir, mer lunka på. Då känner man sig INTE som en duktig ryttare.

Sedan tog jag lite kort på hästarna. Jag längtar efter en EGEN häst att rida på!

Vem är det som smyger i gräset.......?
Jasså det var bara matte med kameran.

VIZZLA VALENCIA LT.




ROBINS DIXIE, 14 år. Henne har vi haft sedan hon var 1-åring.

Samling vid vattenhålet.

Nej, nu struntar vi i det här.
Kom, så drar vi en repa i hagen.......

Idag fick jag rida. HURRA! Jag fick Contini. Ett känsligt litet sto. Vi tränade på öppna och sluta. Hon gick så fint.
Idag kände jag mig duktig. Oftast känns det INTE ALLS så.

Sedan ringde Lena Nilsson från Jursta. Dom som har hingstbetet där Elliot går. Det var dax att flytta hästarna för ÄLG-JAKTEN skulle börja........
Så vi stämde träff vid hagen, med 3 transporter, för att lasta 6 ovana hästar och köra hem dom till Jursta.
Det var ett äventyr. Precis när vi kom, hade dom fått in 2 i en transport. Det hade tydligen varit stökigt.
Dom andra 4 galopperade vilt i hagen och gnäggade / skrek efter polarna.
Då låste sig bilen med den transporten.
Tydligen gick den i baklås. I bilen satt en lite bebis och skrek. Larmet gick på. Mamman försökte trösta igenom bilrutan. Några åkte för att hämta reserv-nycklar. Ja, det var en riktig cirkus. Hästarna i transporten var, som tur var, ganska lugna.
Då hämtade vi ELLIOT och lastade honom i vår transport. Efter lite lock och pock, med havre, så gick han på.
Tur att han var last-tränad. Han stod i transporten och njöt av att få mat. Då var det dax att lasta Akribori-avkomman.  Dom hade redan försökt lasta honom 3 gånger. Han var otroligt snäll. Men stod som fastlåst och vägrade flytta ett ben. Min underbara man, Benny, ingrep. Han lyfte helt sonika fötterna på honom. Ett steg i taget. Jag hade en lina runt baken på honom. Jag baxade, tryckte, drog i svansen och försökte med min kraft att putta in honom i transporten. HI, hi. Det skulle jag vilja ha på bild. Men kameran låg kvar i fickan.
Till sist stod även han i transporten. PHU!
Då var det bara 2 kvar. Det gick också ganska smidigt att få på dom. Så var det bara att köra hem dom till nya betesmarker.