PÅ VÄG TILL SKÅNE.........
Jag väntar på besked att alla hästarna har kommit fram ordentligt.
I går kväll lastades VIZZLA, DIXIE och fölet INDIRA på en transport.
Dom skulle övernatta på Skråmsta, för att kunna komma iväg tidigt mot SKÅNE.
Ylva ska ta hand om alla hästarna. Jag ska åka ner med dom sista 2, nästa helg.
Någon som vill följa med o hålla mig sällskap?
I går kväll lastades VIZZLA, DIXIE och fölet INDIRA på en transport.
Dom skulle övernatta på Skråmsta, för att kunna komma iväg tidigt mot SKÅNE.
Ylva ska ta hand om alla hästarna. Jag ska åka ner med dom sista 2, nästa helg.
Någon som vill följa med o hålla mig sällskap?
VIZZLA HEMMA FRÅN BETET.
I måndags hämtade jag hem VIZZLA från betet. Efter 3 långa månader.
Hon fick komma in i stallet och vila. Hon var så trött.
Det ser man på henne. Riktigt trött.
Här är VIZZLA och ELLIOT 1 år gamla.
Här är dom 2 år.
Nu är ELLIOT såld,och VIZZLA är 3 år på bilden.
Nej, nu blev jag lite blyg.
OJ, Vad trött jag blev.
Vad glor du på?
Hon fick komma in i stallet och vila. Hon var så trött.
Det ser man på henne. Riktigt trött.
Här är VIZZLA och ELLIOT 1 år gamla.
Här är dom 2 år.
Nu är ELLIOT såld,och VIZZLA är 3 år på bilden.
Nej, nu blev jag lite blyg.
OJ, Vad trött jag blev.
Vad glor du på?
FÖLEN I HAGEN.
http://www.youtube.com/watch?v=2EfJh305ut4
HÄR ÄR EN LITEN FILM PÅ FÖLEN I HAGEN.
I torsdags gjorde jag en ny hage till hästarna.
Här kommer några bilder:
Indira och Lava.
Härligt luftsprång av LAVA.
Gräs är gott.
Jag mäter dom varje månad. Nu vid 3 mån ålder är:
LAVA: 127 cm i mkh och 130 cm över korset.
INDIRA: 120 cm i mkh och 127 cm över korset.
TAPPRA HÄSTAR.
Ja, jag tycker att mina hästar är tappra. Den här veckan har det varit extra jobbigt att vara hästägare här på Gudö. Mitt i en vägkorsning och på en byggarbetsplats. Med mycket tung trafik hela dagarna.
Så fort jag tog bort staketet från en hage. Så lade dom ner rör i alla diken och drog upp markeringar för en ny väg. I HAGEN DÄR VIZZLA FÖDDES!
Jag vet. Jag har levt på lånad mark med mina hästar. Nu är friden över.
Sen började dom köra med en grävskopa på larvfötter, uppe på en hög med stenblock. VET NI HUR HÖGT DET LÅTER?
Då kunde det vara lite svårt att få Indira att gå fint utmed vägen.......
Sen började "Motorsågsmassakern". Alla träd utmed ena sidan på hagen, sågades plötsligt ner.
Jag fick dra om staketet 22 m in i hagen. Så att träden inte skulle falla över tråden.
Phu, så kunde dom gå några dagar i den hagen. Till ljudet av larvfötterna och grävskopan som tippar stenblock på lastbilsflak! + Motorsågen och fallande träd, alldeles bredvid hagen.
Det tycker jag är tappra hästar.
När fölen blir rädda, gnäggar dom o tittar på sina mammor, som lugnt går o betar. Då blir dom också lugna.
Även om det är jobbigt att ha hästarna här. Så har dom fått MYCKET miljöträning.
Så fort jag tog bort staketet från en hage. Så lade dom ner rör i alla diken och drog upp markeringar för en ny väg. I HAGEN DÄR VIZZLA FÖDDES!
Jag vet. Jag har levt på lånad mark med mina hästar. Nu är friden över.
Sen började dom köra med en grävskopa på larvfötter, uppe på en hög med stenblock. VET NI HUR HÖGT DET LÅTER?
Då kunde det vara lite svårt att få Indira att gå fint utmed vägen.......
Sen började "Motorsågsmassakern". Alla träd utmed ena sidan på hagen, sågades plötsligt ner.
Jag fick dra om staketet 22 m in i hagen. Så att träden inte skulle falla över tråden.
Phu, så kunde dom gå några dagar i den hagen. Till ljudet av larvfötterna och grävskopan som tippar stenblock på lastbilsflak! + Motorsågen och fallande träd, alldeles bredvid hagen.
Det tycker jag är tappra hästar.
När fölen blir rädda, gnäggar dom o tittar på sina mammor, som lugnt går o betar. Då blir dom också lugna.
Även om det är jobbigt att ha hästarna här. Så har dom fått MYCKET miljöträning.
"LILLAN" PLACERAD!
Igår den 20/8 tävlade Ylva i 2 klasser: 1m och 1,10.
Hon lotsade "Lillan" runt banorna med 0 fel!
Härligt YLVA, nu är ni på G!
I 1 m blev dom placerade. GRATTIS!
I 1,10 kom dom precis utanför placering.
BILDER FRÅN "LAVAS" FÖLVISNING.
Den 13/8 var vi på Stjärnborgs Gård, nära Upplands Väsby. Det är också Lövsta Seminstation. En helt nybyggd anläggning. Med vitlaserat ridhus. Fantastiskt ljust och fint!
Här kommer två filmer från fölvisningen:
<iframe width="420" height="345" src="http://www.youtube.com/embed/7IAXlQKFplE" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
OBS! Bedömningen i den här filmen gäller fölet innan LAVA!
<iframe width="420" height="345" src="http://www.youtube.com/embed/ANCxVSpxIY8" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
Några bilder:
Stolt uppfödare med stoet VIENNA (53) och hennes avkomma E: CAMARO M.
VIVA LA DIVA LT "Lava".
Visst är dom lika, mor o dotter?
Ylva visade stoet som vi äger tillsammans.
Fina hästar!
Tack för en rolig helg ihop med dig Ylva.
Tack också för ett mycket bra jobb med putsen och uppvisningen.
Här kommer två filmer från fölvisningen:
<iframe width="420" height="345" src="http://www.youtube.com/embed/7IAXlQKFplE" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
OBS! Bedömningen i den här filmen gäller fölet innan LAVA!
<iframe width="420" height="345" src="http://www.youtube.com/embed/ANCxVSpxIY8" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
Några bilder:
Stolt uppfödare med stoet VIENNA (53) och hennes avkomma E: CAMARO M.
VIVA LA DIVA LT "Lava".
Visst är dom lika, mor o dotter?
Ylva visade stoet som vi äger tillsammans.
Fina hästar!
Tack för en rolig helg ihop med dig Ylva.
Tack också för ett mycket bra jobb med putsen och uppvisningen.
BILDER.
När Ylva har åkt hem brukar alla känna sig som INDIRA gör på den här bilden. Totalt utmattad.
Vad får hon all energi ifrån?
Idag är det onsdag. Jag är fortfarande inte återställd efter den intensiva helgen.
Men här kommer lite bilder, från när Ylva red på VIZZLA.
Torsdagen den 11/8 2011.
VADÅ STOR?
"Vad gör du Ylva?"
Så sadlade vi och Ylva satt upp. VIZZLA, 3 år. Har inte haft någon på ryggen på 3 månader.
Lite frågande i början. Men sen fick hon mycket att titta på i skogen istället.
Nyfikna Vizzla.
Bromsarna irriterar..........
Så här nyfikna var polarna när vi kom tillbaka till hagen.
Fotografering efter ridturen.
Fina Vizzla.
Hon njöt av uppmärksanheten.
Så fick hon komma tillbaka till hagen. Hon går alltid genast och dricker.
Vizzla är en mycket törstig häst.
14/8 FÖLVISNING I ENKÖPING.
TACK SABINA LARSSON! Vilka underbar bilder du tog på min älskade häst
ROBINS DIXIE och hennes avkomma INDIRA GANDHI.
Idag var det INDIRA GANDHI´s tur att visa upp sig. Indira fick en hel del kommentarer.
De allra flesta var positiva. Men någon på läktaren mumlade om "bastarden".........
Ja, ja, den som lever får se vad det blir av henne.
Domarna sa att det var spännande med en kombination av 2 raser med så olika avelsmål.
Den ena hade bedömt många Quarters tidigare. Dom tyckte att Robins Dixie var en mycket
mångsidig häst. Hon är ju inkörd, tränad terräng, tränad på kor, tävlad i Western, dressyr och
hoppning, upp till felfri i 1,20 m.
Här kommer INDIRAS bedömning:
TYP: Feminin, ngt outvecklad, mindre modell = 6.
HHB: Uttrycksfullt huvud, rak hals, ngt omusklad överlinje, välformat kors = 7.
EXTR: Tåvid höger fram = 7.
SKRITT: Energisk, lätt, i framvikt = 7.
TRAV: Lätt, spänstig, kort = 7.
GALOPP: Lätt, rytmisk, kort = 6.
SUMMA: 40 poäng, klassindelas ej.
Den här bilden är så fin på Dixie, så därför måste den vara med.
Ylva stolt med vår egen uppfödning. STALL LT.
13/8 FÖLVISNING PÅ STJÄRNBORG.
Idag var det dax att visa upp VIVA LA DIVA LT ="LAVA".
Hon fick ihop 44 poäng = 1 poäng ifrån Klass 1-föl.
Precis som vanligt, med andra ord. Alltid 1 poäng ifrån.
Men jag är mycket nöjd med bedömningen hon fick.
Just för dagen var hon överbyggd.
Ville inte trava alls, utan galopperade bara. Därför fick hon en 6:a på traven.
TYP: Välutvecklad, välproportionerlig, Ngt kompakt, för dagen överbyggd = 7.
HHB: Rak hals, Djup bål, Välmusklad överlinje, Ngt kort rygg, Långt kors = 8.
EXTR: Tåtrång fram, mest höger. Stora ledgångar. Välbenad från sidan = 7.
SKRITT: Avspänd, Vägvinnande = 8.
TRAV: Taktmässig, ngt kort = 6.
GALOPP: Rytmisk, Vägvinnande, Bra bakbensaktion = 8.
SUMMA: 44 poäng, klassindelas ej.
YLVA OCH HÄSTARNA!
Nu när Ylva är här blir det, som vanligt, VÄLDIGT intensiva dagar.
Hon kom ONSDAG kväll. Då hann vi bara gosa med fölen en liten stund. INDIRA = kelgrisen. LAVA = väldigt avvaktande.
Båda mina döttrar Ylva o Annika + jag var i boxen, alla på en gång. Då gömde sig Lava bakom mamma. Men så småningom kom hon fram och lät sig klappas, avvaktande.
Sen på TORSDAGEN åkte Ylva o jag till VIZZLA, på betet.
Det är första gången hon släppte flocken och kom vandrande genom hagen mot oss. Det kändes! Visst jag har matat henne med kraftfoder, varje gång jag har skött om såret. Nu var såret torrt och fint.
Men det är ändå en alldeles speciell känsla när hästen "släpper sitt fria liv" för att komma till människan.
Det mår man gott av.
Vi matade, ryktade, smörjde småsår. Men bäst av allt var: ATT YLVA RED!
Hon har inte blivit riden på 3 månader. Men vi sadlade, lämnade hagen med hästarna bakom oss. Sen satt Ylva upp o red. Visst, Vizzla var spänd och tittig på allt i skogen. Hon har aldrig varit på uteritt förr.
Men det gick fantastiskt bra.
Jag är stolt och lycklig.
Väl hemma, så åt vi lunch innan vi tog tag i den stora tvätten!
Det innebar att vi schamponerade alla 4 hästarna och SPOLADE MED SLANG!
Fölen var lite förskräckta först. men jag höll i och sa hur duktiga dom var. Det slutade med att LAVA njöt av behandlingen och INDIRA tolererade den. Ibland blir det tvärt om, mot vad man tänkt sig.
Det var en mycket lyckad dag.
Jag måste bara säga att jag är så otroligt stolt och glad över Ylvas handlag med hästarna. Att sitta upp på en treåring, som inte blivit riden på 3 månader och lotsa henne på nya vägar i främmande skog. Det är modigt. Det lugn Ylva har med unghästar, det sprider sig, även till mig.
Jag blir mycket modigare när Ylva är med. Dessutom är det så roligt att ha någon att dela jobbet med.
Att se dom små framstegen tillsammans.
Just det, att hon kommer för några intensiva dagar ibland. Har ju gjort underverk med hästarna.
Jag vet att jag gör grovjobbet däremellan. Men när hon kommer, gör vi dom största stegen i hästarnas fortsatta utbildning. Tex 1:a uppsittningen, 1:a transportresan, 1:a hoppningen med ryttare. Så som igår, när vi gjorde första avspolningen med slang!
Tack YLVA!
Hon kom ONSDAG kväll. Då hann vi bara gosa med fölen en liten stund. INDIRA = kelgrisen. LAVA = väldigt avvaktande.
Båda mina döttrar Ylva o Annika + jag var i boxen, alla på en gång. Då gömde sig Lava bakom mamma. Men så småningom kom hon fram och lät sig klappas, avvaktande.
Sen på TORSDAGEN åkte Ylva o jag till VIZZLA, på betet.
Det är första gången hon släppte flocken och kom vandrande genom hagen mot oss. Det kändes! Visst jag har matat henne med kraftfoder, varje gång jag har skött om såret. Nu var såret torrt och fint.
Men det är ändå en alldeles speciell känsla när hästen "släpper sitt fria liv" för att komma till människan.
Det mår man gott av.
Vi matade, ryktade, smörjde småsår. Men bäst av allt var: ATT YLVA RED!
Hon har inte blivit riden på 3 månader. Men vi sadlade, lämnade hagen med hästarna bakom oss. Sen satt Ylva upp o red. Visst, Vizzla var spänd och tittig på allt i skogen. Hon har aldrig varit på uteritt förr.
Men det gick fantastiskt bra.
Jag är stolt och lycklig.
Väl hemma, så åt vi lunch innan vi tog tag i den stora tvätten!
Det innebar att vi schamponerade alla 4 hästarna och SPOLADE MED SLANG!
Fölen var lite förskräckta först. men jag höll i och sa hur duktiga dom var. Det slutade med att LAVA njöt av behandlingen och INDIRA tolererade den. Ibland blir det tvärt om, mot vad man tänkt sig.
Det var en mycket lyckad dag.
Jag måste bara säga att jag är så otroligt stolt och glad över Ylvas handlag med hästarna. Att sitta upp på en treåring, som inte blivit riden på 3 månader och lotsa henne på nya vägar i främmande skog. Det är modigt. Det lugn Ylva har med unghästar, det sprider sig, även till mig.
Jag blir mycket modigare när Ylva är med. Dessutom är det så roligt att ha någon att dela jobbet med.
Att se dom små framstegen tillsammans.
Just det, att hon kommer för några intensiva dagar ibland. Har ju gjort underverk med hästarna.
Jag vet att jag gör grovjobbet däremellan. Men när hon kommer, gör vi dom största stegen i hästarnas fortsatta utbildning. Tex 1:a uppsittningen, 1:a transportresan, 1:a hoppningen med ryttare. Så som igår, när vi gjorde första avspolningen med slang!
Tack YLVA!
NU ÄR DET NÄRA......
Tack för dom värmande orden Susan. Nu känns det mycket bättre.
LAVA och jag är nästan vänner igen.
Imorgon kommer YLVA hem från Skåne. Hon ska hjälpa mig att fixa, och visa hästarna i helgen. Då MÅSTE man var 2. Men hon äker hem på söndag igen.
Det ska bli så kul att visa henne fölen. Hon har ju inte sett dom ens. Det är 3 månader sen hon var här sist.
Då var det VIZZLAS 3-år test. Nu är det fölvisning.
jag har jobbat med VIENNAS man. Den var 15 cm lång och jättetjock. Jag har ryckt den så gott jag kan. Det där med finputs är ju inte riktigt min grej.
Jag tränar och matar hellre hästarna, så dom ser bra ut. Än att klippa, rycka, putsa. Ibland kan jag tom schamponera dom......
Oj, vad vi ska hinna med mycket: Hälsa på VIZZLA. Schamponera 2 stora och 2 små hästar. Putsa träns och grimmor. Leta fram nummerlappar och LASTA!
Sen ska vi grilla och ha kräftfest också.
LAVA OCH JAG.
Vi drar inte riktigt jämt, hon och jag. Eller rättare sagt allt har gått jättebra, fram till i söndags.
Då blev vi riktigt osams.
Det är aldrig bra att bryta hästarnas rutiner. Då blir det lätt fel. Innan dom har blivit stora och förståndiga.....
Den dagen regnade det ihärdigt. Så jag skulle hämta in dom tidigt.
Då ville inte LAVA va me´. Hon sparkade efter mig och sprang undan. Gång på gång vände hon upp baken och sparkade mot mig.
Så får hon INTE göra. Så jag slängde grimman och grimskaftet efter henne. Då blev hon rädd, och gick inte alls att få tag på. SJÄLVKLART! Man får inte bli arg på föl.
Men man gör sina tabbar i livet.
Vienna stod tälmodigt oh väntade vid grinden. Hon ville verkligen komma hem.
Jag försökte komma fram till halsen på Lava, för att få på grimman. Jag fick klappa och klia svansroten (med risk för att bli sparkad). Fram till mitten på magen kom jag, men inte till halsen. Hon var spänd som en fiolsträng. Åh, så sprang hon undan igen.
Till sist tog jag Vienna med mig och gick till en annan del av hagen. Där kunde jag få tag på Lava, till sist.
Hemvägen var INTE trevlig. Hon är så enormt stark. Hon bara klev på med stora kliv. Jag känner mig som en liten envis, röd pissmyra som klänger mig fast vid fölet. Samtidigt, kommer det ju bilar från alla håll som får vänta medan jag får ordning på hästarna. Det är trångt här på Gudö. Det är extra stressande, att bilarna kör så nära.
Väl hemma i stallet försökte jag vara i boxen och låta Lava komma till ro med mig igen.
Hon var helst på andra sidan om mamman och tittade på mig med förskräckt blick.
Den kvällen var jag jätteledsen.
Jag blir så arg på mig själv. Varför kan jag inte bara vara en duktig hästmänniska?
Varför klantar jag till det, med min iver att uppfostra hästarna?
Allt ordnar sig!
Ta det bara lugnt, Tinka!
Hur har det gått sen dess?
Jo, nu känns allt som vanligt igen. Det satte nog mer spår i mig, än i henne.
Man lär, så länge man är villig att försöka lära sig.
Jag vill verkligen LÄRA MIG! Bli en bra ryttare och hästmänniska.
Men LAVA är nog den största utmaningen jag har haft i mitt hästliv. Hon är så känslig och lyhörd. Att jag måste vara lugn, stabil och kunnig.........
Känner jag mig så? Knappast.
Jag skulle behöva lite duktigt hästfolk omkring mig, så jag hade ett bollplank.
Det är tufft att alltid lösa allt själv. Problem växer till isberg, som inte är något att snacka om.
Tack för att du finns KICKI! Mitt ständiga "bollplank", och min mentor!
Då blev vi riktigt osams.
Det är aldrig bra att bryta hästarnas rutiner. Då blir det lätt fel. Innan dom har blivit stora och förståndiga.....
Den dagen regnade det ihärdigt. Så jag skulle hämta in dom tidigt.
Då ville inte LAVA va me´. Hon sparkade efter mig och sprang undan. Gång på gång vände hon upp baken och sparkade mot mig.
Så får hon INTE göra. Så jag slängde grimman och grimskaftet efter henne. Då blev hon rädd, och gick inte alls att få tag på. SJÄLVKLART! Man får inte bli arg på föl.
Men man gör sina tabbar i livet.
Vienna stod tälmodigt oh väntade vid grinden. Hon ville verkligen komma hem.
Jag försökte komma fram till halsen på Lava, för att få på grimman. Jag fick klappa och klia svansroten (med risk för att bli sparkad). Fram till mitten på magen kom jag, men inte till halsen. Hon var spänd som en fiolsträng. Åh, så sprang hon undan igen.
Till sist tog jag Vienna med mig och gick till en annan del av hagen. Där kunde jag få tag på Lava, till sist.
Hemvägen var INTE trevlig. Hon är så enormt stark. Hon bara klev på med stora kliv. Jag känner mig som en liten envis, röd pissmyra som klänger mig fast vid fölet. Samtidigt, kommer det ju bilar från alla håll som får vänta medan jag får ordning på hästarna. Det är trångt här på Gudö. Det är extra stressande, att bilarna kör så nära.
Väl hemma i stallet försökte jag vara i boxen och låta Lava komma till ro med mig igen.
Hon var helst på andra sidan om mamman och tittade på mig med förskräckt blick.
Den kvällen var jag jätteledsen.
Jag blir så arg på mig själv. Varför kan jag inte bara vara en duktig hästmänniska?
Varför klantar jag till det, med min iver att uppfostra hästarna?
Allt ordnar sig!
Ta det bara lugnt, Tinka!
Hur har det gått sen dess?
Jo, nu känns allt som vanligt igen. Det satte nog mer spår i mig, än i henne.
Man lär, så länge man är villig att försöka lära sig.
Jag vill verkligen LÄRA MIG! Bli en bra ryttare och hästmänniska.
Men LAVA är nog den största utmaningen jag har haft i mitt hästliv. Hon är så känslig och lyhörd. Att jag måste vara lugn, stabil och kunnig.........
Känner jag mig så? Knappast.
Jag skulle behöva lite duktigt hästfolk omkring mig, så jag hade ett bollplank.
Det är tufft att alltid lösa allt själv. Problem växer till isberg, som inte är något att snacka om.
Tack för att du finns KICKI! Mitt ständiga "bollplank", och min mentor!
DAGENS BILDER.
2011-08-07 Fotade fölen nu på morgonen IGEN!
Börjar ni tröttna på alla bilder? Tjatig?
Men det händer ju liksom ingenting i mitt hästliv, just nu.
Fram o tillbaka till hagen. Sätta upp ny hage. Fylla på vatten: 100 LITER / DAG!
Mocka, fodra, smörja småskavanker. Föl får alltid små liggsår på bakhaserna, dom måste smörjas.
Nåt roligare händer liksom inte.
Här kommer bilderna i all fall:
LAVA, i bakgrunden, börjar se ut som en riktig häst. INDIRA är mer föl-lik, fortfarande.
Titta! Är det inte lite QUARTER i den rumpan? Jag tror inte den överbyggda baken hämtar hem några pluspoäng hos Halvblodsdomarna på söndag. Knappast...... Men jag hoppas den kan skjuta över höga hinder i framtiden.
LAVA, morgontrött.
LAVA vid vattenhålet.
Börjar ni tröttna på alla bilder? Tjatig?
Men det händer ju liksom ingenting i mitt hästliv, just nu.
Fram o tillbaka till hagen. Sätta upp ny hage. Fylla på vatten: 100 LITER / DAG!
Mocka, fodra, smörja småskavanker. Föl får alltid små liggsår på bakhaserna, dom måste smörjas.
Nåt roligare händer liksom inte.
Här kommer bilderna i all fall:
LAVA, i bakgrunden, börjar se ut som en riktig häst. INDIRA är mer föl-lik, fortfarande.
Titta! Är det inte lite QUARTER i den rumpan? Jag tror inte den överbyggda baken hämtar hem några pluspoäng hos Halvblodsdomarna på söndag. Knappast...... Men jag hoppas den kan skjuta över höga hinder i framtiden.
LAVA, morgontrött.
LAVA vid vattenhålet.
NY BILD.
Här kommer en ny bild från Ylva.
Det är PALM SPRING, eller "LILLAN", som hon kallas. Här jobbar hon i pessoalongen.
Jag tycker hon ser riktigt fin ut.
DAGENS BILDER.
Här kommer några bilder från idag. Den 5/8 2011.
Fölen är precis 2 mån: INDIRA den 3/8 och LAVA den 7/8.
VIENNA får vara barnmorska åt bägge två. DIXIE tänker mest på mat. Men hon sprider också sitt fina lugn i hagen. Hon tar verkligen hand om sin flock.
VIENNA. Jag längtar tills jag får börja rida henne igen. Jag slutade i november.
Samling vid "vattenhålet".
Ville du nåt? Frågar LAVA.
Fölen tillsammans. Lava och Indira.
LAVA, alltid fotogenic.
Tillsammans.
En riktigt lyckad bild på INDIRA.
Barnmorskan VIENNA med "sina" 2 föl.
Fölen är precis 2 mån: INDIRA den 3/8 och LAVA den 7/8.
VIENNA får vara barnmorska åt bägge två. DIXIE tänker mest på mat. Men hon sprider också sitt fina lugn i hagen. Hon tar verkligen hand om sin flock.
VIENNA. Jag längtar tills jag får börja rida henne igen. Jag slutade i november.
Samling vid "vattenhålet".
Ville du nåt? Frågar LAVA.
Fölen tillsammans. Lava och Indira.
LAVA, alltid fotogenic.
Tillsammans.
En riktigt lyckad bild på INDIRA.
Barnmorskan VIENNA med "sina" 2 föl.
VIZZLA.
Nu har jag tittat till VIZZLA 4 ggr de senaste dagarna. Idag hade jag tänkt att hoppa över.
Men så ringde Hovslagaren, Elisabeth, och sa att hon kunde komma, JUST IDAG!
Lika bra att få det gjort. Hon var så lång i tårna, att hon snubblade när hon gick.
Det blev en snabbverkning. Snyggt jobbat!
Linda hade följt med som sällskap. Vi fick vara BROMSVAKTER medan Elisabeth jobbade med Vizzlas fötter.
Vilket TEAMWORK!
Jo, än lever de äckliga "bombplanen", bromsarna. Men det går inte att jämföra med dom svärmarna som anföll Vizzla, förra gången hovslagaren var där. Då gick det inte att verka henne.
Såret ser riktigt fint ut nu. Det var ju bra att jag fick sköta om det flera dar i rad.
Imorgon struntar jag i att köra till Nynäshamn.
Dags att försöka rycka Viennas man. Den är lång.
VIENNA som 3-åring.
Linda och jag tog hundarna på en promenad ner till havet efteråt. Underbart havsbad nära hagen.
FÖLEN 2 MÅN!
Jag höll på att skriva 3 månader! Det känns som om dom funnits så länge i mitt liv.
Tänk, så snabbt man vänjer sig.
Nyss fanns dom inte alls. Då gick jag och undrade och funderade hur dom skulle se ut.
Nu känns det som om jag har känt dom jättelänge!
Nu ikväll när jag tog in dom, passade jag att på att mäta
mank-höjden och över korset:
INDIRA: 115 cm, 120 cm.
LAVA: 122 cm, 125 cm.
Att gå med Lava är en riktig brottningsmatch. På morgonen är hon pigg och går på som en bulldoser. Hon vill till hagen och Indira. Lekkamraten. På kvällen har hon ännu mer bråttom. Jag stannar upp ibland för att hon ska lugna sig. Hon stannar snällt. Men sen går hon på igen, med långa kliv. Hon känns otroligt kraftfull och stark.
Med Indira är det tvärt om. Hon står helst still och vägrar gå.
Ja dom ungarna är olika på ALLA sätt.
Tänk, så snabbt man vänjer sig.
Nyss fanns dom inte alls. Då gick jag och undrade och funderade hur dom skulle se ut.
Nu känns det som om jag har känt dom jättelänge!
Nu ikväll när jag tog in dom, passade jag att på att mäta
mank-höjden och över korset:
INDIRA: 115 cm, 120 cm.
LAVA: 122 cm, 125 cm.
Att gå med Lava är en riktig brottningsmatch. På morgonen är hon pigg och går på som en bulldoser. Hon vill till hagen och Indira. Lekkamraten. På kvällen har hon ännu mer bråttom. Jag stannar upp ibland för att hon ska lugna sig. Hon stannar snällt. Men sen går hon på igen, med långa kliv. Hon känns otroligt kraftfull och stark.
Med Indira är det tvärt om. Hon står helst still och vägrar gå.
Ja dom ungarna är olika på ALLA sätt.
VIZZLAS UTVECKLING.
För exakt 4 månader sen. Var jag på kurs med VIZZLA hos min kompis Kicki.
Så här fin var hästen i kroppen, när hon kom dit.
Efter 2 dagars träning, hade hon tappat mycket hull (vätska). Då såg hon ut så här:
Vizzla i april 2011.
På betet i augusti 2011 ser hon ut så här:
Hon har fått mer hals och kropp. Jag tycker hon känns JÄTTESTOOR!
Hon har blivit ljusare, mer brunskimmel.
Nu behöver hon mat, och börja göra nåt snart...........
IDAG.
Hästarna här hemma fick en ny hage imorse. Mammorna behöver allt bete dom kan få. Jag tycker DIXIE glänser och mår bra. Medan VIENNA ger ALLT till sitt föl. Hon har ingen lyster i pälsen, och jag är rädd att hon ska falla ur.
Fast dom kommer in och får kraftfoder varje natt. Jag har ökat på maten till Vienna. Dessutom får hon 1 dl olja.
Man tittar ju extra noga nu när visningen närmar sig.
Även om mammrna inte blir bedömda. Så vill man ju att dom ska se fina ut.
Sen tittade jag till VIZZLA: Såret har inte blivit värre, men inte börjat läka heller. Dessutom hade hon en ytlig reva över ena höftkammen.
Ja, dom tar stryk, när dom är ute i frihet. Jag skulle vilja stalla in Vizzla, och fodra på henne som Vienna.
Men hon får gå på bete 1 månad till. Har jag tänkt.
När insektstrycket lugnar sig, så brukar dom lägga på sig lite igen. Det är värst när dom vandrar så mycket pga bromsarna. Dom var inte lika många idag. Jag måste sköta om såret om några dagar igen.
Fast dom kommer in och får kraftfoder varje natt. Jag har ökat på maten till Vienna. Dessutom får hon 1 dl olja.
Man tittar ju extra noga nu när visningen närmar sig.
Även om mammrna inte blir bedömda. Så vill man ju att dom ska se fina ut.
Sen tittade jag till VIZZLA: Såret har inte blivit värre, men inte börjat läka heller. Dessutom hade hon en ytlig reva över ena höftkammen.
Ja, dom tar stryk, när dom är ute i frihet. Jag skulle vilja stalla in Vizzla, och fodra på henne som Vienna.
Men hon får gå på bete 1 månad till. Har jag tänkt.
När insektstrycket lugnar sig, så brukar dom lägga på sig lite igen. Det är värst när dom vandrar så mycket pga bromsarna. Dom var inte lika många idag. Jag måste sköta om såret om några dagar igen.
