LÖSHOPPNING IGEN.

Idag gick det utmärkt att köra fram o tillbaka till Jursta.
Men när jag hade parkerat på gården, kom jag inte ur fläcken IGEN!
Hjulen bara spann. Rena isgatan under bakhjulen.
Som tur var hittade vi vasst grus att strö ut. Då kom vi loss utan problem.
Jag MÅSTE köpa nya vinterdäck till min bil!

LÖSHOPPNINGEN?
Ja, den gick utmärkt.
Hon var otroligt spänd förstås.
Men dom på Jursta är SÅ BRA!
Dom har alltid tips och råd, hur man ska göra. Det är så skönt att ha dom ATT RÅDFRÅGA.

JAG HADE EN IDÉ. Jag trodde att hon skulle må bra av att lösgaloppera i ett stort ridhus.
På sitt lugna sätt påpekade Malin Nilsson att hon trodde hon skulle jaga upp sig mer av det.
Hon tyckte att ordentligt arbete, och fasta ramar skulle vara bättre.

Så klokt. Javisst!
Om jag tänker efter, så är det mycket bättre.
Det vet jag ju........

Men dom där dumma idéerna om att dom "ska springa av sig". Det är svårt att lära om.

Hoppningen löste hon strålande. 1,25 m var oxern! Det är det högsta hon har hoppat hittills.
Om hon bara kan slappna av och börja koncentrera sig på HOPPNINGEN, så blir allt mycket bättre.
Men jag kunde tränsa LUGNT!  och fånga in henne, utan för mycket tjafs, den här gången.

På tisdag ska jag dit igen. Då börjar SKOLAN för VIZZLA.

RAPPORT FRÅN ELLIOT.

Ylva ringde idag och berättade att ELLIOT hade varit på sin första uteritt!
Duktiga Elliot. Hade gått fram överallt, helt obekymrad om trafik och andra upplevelser.
Är man uppfödd i en vägkorsning. Så lär man vara trafiksäker.

Han hade ruskat på huvudet när han tyckte något. Men annars hade det gått bra.
Man ska ju rida ut med en äldre säker häst.
Ylva red ut ihop med Emma, som satt på sin 4-åring.......

Ja, det gick ju bra.
HEJA YLVA!

DIXIE ÄR FRISK IGEN.

Det är så skönt. När hon står upp och gnäggar när jag kommer.
Då vet jag att allt är ok.

Hon kräver mat och vill ut. Då är allt som det ska.

VIZZLA vill GÖRA NÅGOT!
Jag förstår att hon har tråkigt. Men imorgon är det löshoppning på JURSTA igen.
Vi ska dit med Vizzla. Tette och Tjabo ska också dit.
Det ska bli så kul!

Sen måste vi komma igång med inridningen ordentligt. Malin Nilsson och jag.
Maj, och 3-års testen närmar sig.

DIXIE.

I morse låg hon ner igen. Hon gnäggade INTE när jag kom. Det betyder att hon är sjuk!

Jag longerade henne. Hon var inte jättesjuk. Det såg jag. Men inte frisk heller.
Hon hade gjort ifrån sig under natten, så det var inte totalstopp i tarmpaketet.
Men oroande.

Jag funderade på att ringa Veterinären. Jag blir ju lite extra orolig eftersom hon är dräktig.
Men ställde in henne och mockade den stora boxen.
Jag tänkte att då får hon en stor box att röra sig i.
Om jag släpper ut dom andra hästarna så gnäggar dom och "kontrollfreaken" Dixie gnäggar tillbaka
och rör på sig ordentligt.......

Jag hade koll på henne medan jag mockade.
Se! Det hjälpte.

Efter 3 timmar kunde hon gå ut till dom andra och äta igen.
Nu får jag bara ta in henne innan hon blir kall.
Så är nog faran över igen??????
Eller?


Min älskade häst.
Tänk vad bra vi känner varann, efter alla år ihop.
Hon "talar" till mig på ett mycket påtagligt sätt.
Jag förstår i alla fall vad hon vill.
Hon är en dam med väldigt bestämda åsikter.
Men en otroligt snäll och bussig häst.

NU, KAN JAG SOVA.......

Nu har koliken släppt. Äntligen.
Efter 3 longeringar, så har hon både bajsat och kissat. SKÖNT!
Nu gnäggade hon, när jag kom ut till stallet.
Det betyder:  "faran är över, nu är jag hungrig!"

Då jag ge henne lite hö och gå och lgga mig.
GOD NATT!

Hoppas hon är pigg i morgon.

KOLIK IGEN!

Stackars DIXIE! Nu har hon kolik igen.
Deppigt värre.
Jag vet inte hur hon fick det idag. Visst var det kallt. Men inte regn och oväder......
Dubbla täcken hade hon, men ändå fick hon kolik.

Jag märkte det, när jag skulle nattfodra. Hon skrapade i höet. Lade sig ner och ÅT!
Inte bra!
Bort med allt hö, och så ut och gå.
Vi har tagit en lång vandring genom radhusområdet på andra sidan ån.
Dom måste ha undrat varför det gick en häst mellan husen.
Andra går ut med hunden på kvällen. Jag går ut med min häst.

Men där är det ljust och fina sandade vägar.
Jag ska ut och titta till henne strax igen. Hoppas hon står upp då.
Annars får jag vaka i natt.

VAD SKA VI GÖRA?

Hästarna står i hagen och längtar ut på nya äventyr. Världen är full av is och skare.
Jag får så dåligt samvete. Jag vill verkligen att dom ska få röra på sig ordentligt........

Idag tänkte jag. Nu går jag ut med Vienna och ser om jag kan longera henne någonstans?

Hon var pigg och snorklade genom näsan. Så spännande att se en ny omgivning.
Ny och ny. Vi har ju vandrat här många gånger förr.
Jag gick till den stora hagen. Tänkte släppa henne lös, så hon kunde galoppera ordentligt.

Vi kom in genom grinden. Hon började med stora galoppsprång. Men snön var hård och vass.
Efter ett varv i hagen stannade hon och sa: "jag går inte en meter till i den här skaren".
Hon stod på tre ben, som om hon hade ont??????
Tittade längtansfullt tillbaka hemåt.

Jag ropade på henne. Men hon är ju ingen hund. Kommer inte på "HIT".
Jag fick snällt klampa dit och hämta henne. Vid varje steg sjönk jag ner till knät.
Jag försår att hon inte ville springa av sig.

Vi måste vänta på snösmältning.
Att försöka gå dit med VIZZLA och DIXIE,  som är oskodda. När det ligger en knölig isbark
överallt. Det är bara att glömma.
NU VILL JAG HA VÅÅÅR!

AVSLUTAT PROJEKT.

Skönt. Nu känns det som poletten har trillat ner. Om jag bara tar det lugnt och väntar ut henne.
Så tar VIZZLA bettet utan svårigheter.
Precis som hos hennes mamma Vienna, så framkallar bettet, och en godbit, en ordentlig salivproduktion.
Fast hon håller igen tänderna, så sipprar saliven fram i långa trådar.
Till sist öppnar hon munnen och tar bettet fint.

Jag kommer att prova lite då och då, för att se att det fortsätter att vara positivt för henne.
Men nu känns det som att jag inte behöver tränsa henne 2 ggr VARJE kväll.

Men, jag får AKTA MIG för att bli lite stressad och skynda på henne.
Då går hon liksom i baklås.

Ta det lugnt Tinka. Så ska du se att Vizzla är snäll och gör precis allt du vill.
Men skynda långsamt!
--------------------------------------------------------------------------------

Jag får glada rapporter från YLVA och ELLIOT. Han är så ridbar och rolig.
Positiv till alla uppgifter han får. Ylva rider honom i alla gångarter i bägge varven.
Duktiga ELLIOT!

DET GÅR FRAMÅT......

Ja, vi gör framsteg VIZZLA och jag. Det är skönt. Det kunde ju gå åt andra hållet istället. Men,  NEJ DÅ!
Min envishet gör resultat.

Varje kväll vid insläpp tränsas hon.
Först var hon en giraff. Sen blev hon allt lugnare.
Snart tar hon bettet med ett glatt "MUMS",  vad gott!
Det känns iallafall som om vi är på väg dit.
---------------------------------------------------------------------

Idag har jag haft första praktiska övningen inför BE-kortet!
ÄNTLIGEN!

Som jag har väntat på att få börja. Jag betalade kursen redan i OKTOBER!
Sen hände INGENTING!
Men nu jävlar! Idag har jag rattat tungt släp fram och tillbaka mellan konerna. Jag ska inte säga att det är lätt.
Men efter 14 år med hästsläp på bilen. Så borde jag klara det här.

Men om 4 veckor ska jag skriva TEORIN! Jag kan få uppskov, om jag inte känner mig redo.
Men nu jäklar ska jag skaka liv i de sovande hjärncellerna.
HURRA!

PROBLEM.

Tänk hur snabbt man kan skapa problem som inte fanns för ett halvår sen.
Misstag med unghästar, skapas på ett ögonblick. Men kan ta lång tid att reparera.
Nu tror jag att det här ändå går ganska snabbt att åtgärda.
Men jag har skapat "tränsnings-problem" med VIZZLA.

Hur gick det till?
Jo, jag ville inte tränsa henne uppe vid ridskolan. Dår hon kunde slita sig och komma loss.
Så i höstas, när hon tömkördes mycket, så tränsade jag i henne i hagen.

DEN LILLA ORON SOM JAG KÄNDE, SKAPADE PROBLEMET!
Det har gått sämre och sämre att få henne att ta bettet.
Hon är jättestor när hon kör upp skallen i vädret och jag hänger som en liten envis pissmyra.
Det är INGEN bra grund för en förtroendefull tränsning.

Så nu tränsas hon VARJE DAG i samband med kraftfodret.
Jag hoppas tränset ska förknippas med mat.

I går tog det 10 min. av envis väntan, lugn och tålamod innan hon tog bettet fint.
Idag gick det mycket fortare.
Varför ska jag alltid skapa problem som måste lösas?
Innan allt faller på plats och blir jättebra?
Jag är för ivrig, jämt!
Jag vill vara en cool Cowboy. Istället är jag en halvrädd, medelålders klantskalle!

LÖSHOPPNING.

Hade jag vetat hur vädret skulle bli, hade jag aldrig åkt ut med hästtransporten.
Efter löshoppningen var jag helt insnöad. Kom inte ur fläcken. Gårdens traktor fick släpa oss fram till vägen.
Så lastade vi in VIZZLA och åkte i krypfart hemåt. Men ändå måste man ha fart, för att inte fastna i snön.
Vägen syntes inte.  ALLT VAR VITT! Snön drev igen spåren så man fick gissa var vägen gick.
Det slirade och halkade. USCH, vilken hemresa!
Väl hemma så kom jag inte uppför backen och till sist strejkade bilen. Den bara stannade och ville inte
fungera mer.
På kvällen fick vi igång den igen.

Hur gick det då på LÖSHOPPNINGEN?
Som vanligt skötte sig VIZZLA utmärkt. Hon var lite spänd av all snö som yrde in i ridhuset och blåsten som skallrade i väggarna. Men hoppningen gick lysande!
Helt obekymrad kliver hon över hindren.
Men sen, vill hon inte bli infångad av mig.
Hon tycker jag är stressad och otäck.
Tänk, vilken känslig häst!

Hon blev så stressad att hon stillastående hoppade över plastbanden runt arenan och gick och
"paratade" med stora spegeln istället.
Tydligen var hennes spegelbild mycket tryggare än matte.
Då blir man ju rädd att hon ska hoppa in i spegeln och skära sig.
Ta det lugnt. Smyg inte, men jaga inte upp henne heller.
Ja, Vizzla är känslig.

Nu gick det ju bra. Efter ett slag lugnade hon ner sig och gjorde det hon skulle.
Hur ska jag bli lugn och trygg för henne?
Det får jag jobba på.

Tette var också där med TJABO. En 3-årig Quarterhingst. Elliots kompis.
Han har inte löshoppats sedan april 2010.
Han hade blivit en riktigt kraftig Quarter-bit.
Stora muskler bak och fram.

Han kom väl ihåg uppgiften.
Hoppade med glädje. Tog i rejält och hoppade med mycket luft emellan.
Då höjde Malin oxern 10 cm till........
Då svek modet. Han hade ju hoppat så fint. Så vägrade han 2 ggr. Så sänktes hindret igen.
Då hoppade han med mycket luft igen.
Ja, dom är roliga hästarna.

Johan och Tette fastnade också i snön på Jursta gård. Traktorn fick jobba hårt den dan.

Nu ska jag försöka lägga in bilder och film som Tette tog. Hjärtligt Tack!

http://www.youtube.com/watch?v=r-cBH8QIjIs






ÄNTLIGEN!

Imorgon ska VIZZLA få löshoppa på Jursta.
Då ska vi träffa Tette och TJABO där också.

Det ska bli så kul. Nu är det länge sen jag såg Tjabo löshoppa.
Men han var ju så duktig förra våren. Hoppas han minns hur kul det var.

Vizzla behöver verkligen röra på sig. Hon håller på att få spader i hagen.
Bara två griniga "mamma-hästar" som sällskap.

Dom tänker bara på mat.
VIzzla är ung och vill leka.
Hon tar alla chanser att få ut adrenalinet ur kroppen.

Hon låtsas JÄTTERÄDD och fnyser ur näsborrarna för minsta lilla.
Hon ser spöken mitt på ljusa dan och hon slänger sig iväg med små skrik, när mamma
Vienna stryker öronen bakåt. Oh ja, vad rädd hon är.

Sedan stegrar hon sig och utmanar Vienna. Flyr sedan med pigga små pip.
Jag hoppas hon får skoj i morgon.

SÄTT FART!

Nu ska det ÄNTLIGEN bli fart på "hästeriet" igen!
Dels ska jag starta min BE-utbildning den 14/1,  HURRA!
Sen sms:ade Malin Nilsson idag och sa att det blir löshoppning på Jursta på tordag.
JIPPIE!

Då ska Benny följa med, för han är ledig.
TÄNK att husse offrar en dag på "mina hästar"..... Jag tror han börjar bli lite intresserad.
Efter 14 års påtryckningar och 2 egna uppfödningar. Börjar visst hans hästintresse att vakna?
Jag hoppas det i alla fall.

Då stoppar vi in VIZZLA i transporten och halkar iväg på Nynäsvägen.
Hoppas väglaget är Ok........

Kan NÅGON komma dit och filma eller fotografera?
Jag vill så gärna ha Vizzlas språng på bild.
Hon gör det ju så bra.......

RSS 2.0