VIZZLA PÅ BETET.
Hon hade fått ett fult sår nedanför kotan. Som jag tvättade och skötte om efter bästa förmåga.
Benny hjälpte mig med sårvården. Han är så bra på det.
Sen skulle vi fota. Det gick väl sådär.
Glad matte och häst.
Husse försöker få till en fin pose.
Så här ser hon ut. Hon trivs bra på betet. Bara det inte vore så fullt med hemska bromsar!
Så fick hon komma tillbaka till polarna i hagen.
Det första hon gjorde var att dricka. Dom är så törstiga mamma Vienna och Vizzla.
Det här svarta ungstoet verkar väldigt förtjust i Vizzla. Hon hänger alltid med henne.
MAT!
Vem kommer där?
Jo, den lilla svarta. Riktigt nära vill hon va.
Här är hela gänget. 6 stycken ungston går ihop.
HEJ DÅ VIZZLA! Jag kommer snart tillbaka, för att kolla såret.
Sabina: Du frågar om ELLIOT?
Jag ringde idag för att höra om allt var ok. Dom sa att allt var bra. Han är så trygg och godmodig.
Det är skönt att höra.
FÖLSTONA PÅ BETE.
Men dom bara betade. Ingen fart alls. Jag tog lite kort i alla fall.
Här är alla 4 ihop:
Lava, fräck som alltid.
Indira viskar något?
Tänk att dom har så olika utstrålning. Det är inte konstigt att det alltid blir bra kort på LAVA, och lite tokroliga kort på INDIRA.
Huvudstudier på Lava.
Indira.
Stilstudier på INDIRA. Se hur mörk hon ar blvit. Först ska hon bli mörk, för att kunna bli vit sen?
LAVA.
Här syns Indiras stickelhår över ögonen tydligt.
På den här fläcken ser man mörk päls med vita stickelhår.
Över korset har hon blivit så här i färgen. Ja, hon blir skimmel!
Lava har alldeles vitstickliga öronspetsar. Det ska bli spännande att se hur skimmelfärgen kommer fram.
VAD GÖR YLVA?
Jo, hon har fått jobb som att sköta gräsmattor och planteringar.
Ett rörligt utomhusjobb med LÖN!
Jag tror hon trivs riktigt bra.
Här rattar hon gräsklipparen.
Tyvärr har hennes egen lila bil, en Opel Astra, totalt lagt ner verksamheten.
Hoppas du hittar en billig bil att köra vidare med. I Skåne finns ju ingen T-bana.
Svårt med kommunikationerna.
En hästkraft har hon i alla fall kvar: PALM SPRING, eller "Lillan" som hon kallas till vardags.
Hon rider och tränar henne för fullt. Dessutom har hon hittat en uppfödare med fina unghästar.
Som hon rider några gånger i veckan. Om hon bara får tag på en ny bil.
LYCKA TILL MED ALLT YLVA!
Snart kommer hon hem till Stockholm för att hjälpa mig med fölvisningen. Det ska bli så kul!
Inte för att jag tror på några poäng att tala om. Jag är ganska luttrad vid det här laget.
Men det är en bra träning för fölen.
BILDER PÅ FÖLEN.
Idag den 26/7 fotade jag fölungarna igen.
Dom växer så det knakar. Just nu tror jag att bägge blir skimlar.
INDIRA har stickelhår runt ögonen och LAVA har stickelhår på örornen........
LAVA, alltid lika stolt.
INDIRA, väldigt nyfiken och kelig.
Huvudstudie: LAVA.
Huvudstudie: INDIRA.
Här travar Lava iväg.........
Åh så tvärvänder hon och galopperar.......
bort till trygga mamma.
Indira på ingång, för att nosa på kameran. Hon är en riktig "linslus", precis som Elliot var.
Indira med mamma Dixie.
Lava.
Fölisarna tillsammans.
Dom är verkligen präglade på sina mammor. Den bruna färgen är precis lika som mammorna har.
"Puss på dig". Ganska goda vänner är dom. Tur att dom har varann.
Nu ser jag ingen hälta hos något av fölen längre. Skönt!
Men dom sover mycket när dom är inne i stallet. Så dom var nog bara trötta i benen, och växte förut. När jag tyckte att dom gick orent bägge två.
Idag blev dom avmaskade med Axilur. Annika hjälpte mig.
Slut för idag.
BESÖK HOS ELLIOT.
I tisdags åkte jag för att träffa ELLIOT. Han har fått det allra bästa hem man kan önska sig.
TACK TOMMY och CATHARINA, för att ni tar så väl hand om "prinsen"!
Han har en fin box i ett gammalt, härligt stall, med andra trevliga hästar. Stora hagar med vind över ängarna. Skönt i dessa broms-tider.
Men framförallt har han ett härligt kompisgäng att gå med. Det är 4 små fina shettisar.
Här är ELLIOT i sitt nya paradis.
Här är polarna i hagen.
I bakgrunden syns huset som Tommy och Cataharina bor i.
Där utanför satt vi och fikade och kunde studera hästarna i hagen.
Särskilt ett litet sto fattade ELLIOT tycke för. Hon brunstade. Men hon såg till att han höll sig på hövligt avstånd.
Det var så härligt att se. Kom han för nära pep hon till ordentligt.
Men hela tiden höll han sig nära henne.
"Hon är min. Men jag får inte röra."
Han har det bra där.
I hagen går också 6 får. I början var ELLIOT nästan rädd för dom. Men nu var han desto kaxigare.
Tyvärr fick jag inga bilder på det. Men när vi fikade fick vi se ett härligt spel.
Borta vid fårens stuga började han att valla dom. Han fick jättebra hjälp av alla shettisarna.
Dom samarbetade verkligen.
Elliot hämtade fåren. Shettisarna, särskilt det lilla stoet, jobbade som snabba Bordercollies.
Gensköt fårflocken, vallade runt dom och splittrade flocken igen.
Det var fantastiskt att se. Hon verkligen ÄLSKADE den här leken.
Hoppas bara att fåren uppskattar det också.
Sen fick jag se alla fina vagnar dom har på logen. En riktig bröllopsvagn, en maraton-vagn och en rockard.
Vad avundsjuk jag blir. Vill också ha! En liten rockard bara, det är väl inte för mycket begärt?
Snart börjar inkörningen av Elliot. Det ska bli spännande att följa.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Sen åkte jag till SABINA LARSSON, som också bor i Norrtälje.
Henne har jag inte träffat sen hon hoppade sitt fina fullblodssto TIGER MOTH xx.
Det var när jag var ordförande i Årsta Sportryttare.
Dom hyr en fin gård. Som dom har gjort ett jättejobb med att renovera.
Nu var Sabina i full gång med sommarstädningen av stallet.
Hon har också fått ett fint sto-föl i år.
Tyvärr hade jag inte kameran framme, så jag kunde få några bilder.
Hennes föl är, precis som INDIRA, anmäld till fölvisningen i Enköping i augusti. Hon hade så raka fina ben. Ett riktigt praktexemplar. Men kaxig var hon.
JÄTTEFIN fölunge! GRATTIS SABINA!
OLIKA MENTALITET.
Ja, mentaldomare för hundar får räcka.
Men jag är en obotlig studerare av beteende.
Därför är det så spännande att jämföra de här två fölungarnas beteende.
Dom ÄR så olika. En är kaxigt ifrågasättande, och den andra vänligt nyfiken......
Vem?
Jo, INDIRA som är ganska framåt och tuff, är otroligt social och nyfiken. Riktigt snäll och vänlig. Positiv till allt man gör.
Medan LAVA ifrågasätter och har en mycket misstänksam attityd. Utgångsläget för henne är "Nej!".
Men med övertalning säger hon "kanske", men aldrig "okey".
Ibland visar hon en vänligare sida. Men den förbyts snabbt till kaxighet.
Hon kanske blir den tuffaste hopphästen?
Jag vet inte vilket föl-beteende som blir en bra häst?
Det är det jag försöker lära mig.
Men VAD är en bra häst? Det beror ju helt på VAD man ska använda hästen till och hur man själv är som person.
Jag drömmer om att föda upp framgångsrika hopphästar. Men själv vill jag ha en lagom framåt, modig, pigg och positiv häst.
En riktigt mångsidig kamrat. Går det att få i samma häst?
IDAG.
Sen såg jag Indira i morgonsolen.
Min fina fölunge.
Hon har blivit duktig på att äta gräs.
Sen hämtade jag VIENNA och LAVA.
Lava är väldigt nyfiken på Indira. Hon är den som bjuder upp till lek. Indira umgås hellre med mig, och mamma Dixie.
"Hej! Vill du leka?"
"KOM OCH TA MIG DÅ!"
"NÄHÄ, TRÅKMÅNS!"
INDIRA dansar hellre balett.
Se, så fina steg hon tar. Hi, hi. Visst ser det ut som balett?
Men i själva verket så slåss hon mot myggen.
Varje kväll när jag tar hem henne, så går hon flera steg i "Spansk skritt".
Alldeles av sig själv.
Ja, hon är väldigt rolig Indira. Lava är mer allvarsam.
HÄMTAT HÖ.
Då känner man sig rik!
LAVA går allt bättre, och hennes uppdragna kotor ser bättre ut.
INDIRA är INTE oren längre. UNDERBART!
Det går åt rätt håll.
Nu får dom komma in varje natt och sova ordentligt. Jag passar på att lyfta benen och klia, klappa på dom. När dom är inne. Jag lyfter hovarna med hjälp av grimskaftet. För att dom ska vara vana att få rep mellan benen. Jag stryker dom med prassliga höpåsar över hela kroppen.
Det är precis som förra gången. DIXIES föl njuter av behandlingen och tar allt med ro. Medan VIENNAS unge är mer spänd och misstänksam. För henne tar det tre gånger så lång tid att vänja sig vid allt nytt.
Men bägge har ett stort förtroende för mig, det märks.
HÄR ÄR EN BILD PÅ FÖLVISINGEN 2008. VIENNA och VIZZLA.
Jag har anmält bägge fölen till fölvisning i augusti. Hoppas att Lava rör sig korrekt då. Så jag kan få en bedömning på henne. Jag tycker ju att hon är så himla fin!
Jag vill så gärna få en bedömning på henne.
INDIRA får ju bara vara med i mån av plats, eftersom hon har "gråa papper". Men jag hoppas ju att jag får visa henne också.
Då ska bägge fölen Chippas och få sin signalements-beskrivning, där på plats. Så jag kan registrera dom.
Det ska bli spännande.
LAVA ÄR HALT!
I tisdags tog jag hem mammorna med fölen. För att dom små skulle få vila.
Då såg jag att Lava var lite halt.
Hon har varit lite uppdragen i kotorna och svullen runt kronleden. (Har jag lärt mig att det heter.)
Hon har ingen feber, ingen ökad puls eller värme i lederna...........
Så fick hon sova inne i boxen hela onsdagen. Hon sov och hon sov.
På kvällen var hon pigg.
När jag tog hem INDIRA var hon också oren i gången.
VAD ÄR DET SOM HÄNDER?
Tydligen växer fölen väldigt just nu. Därför tror jag dom har blivit trötta i benen av att vandra med sina mammor i hagen. Ska dom inte klara av att gå på bete?
I morse var bägge pigga, ohalta och fick gå till hagen.
MORGONBILDER:
Här är alla 4 på betet. VIENNA, INDIRA, DIXIE och LAVA i närbild.
INDIRA är väldigt rar, och väldigt vig!
Här går hon undan, för nu kommer VIENNA.
LAVA, INDIRA (skymtar) och DIXIE.
Hej kompis!
LAVA är kaxig och INDIRA tuggar. Vem är "storasyster" igentligen?
Så gick jag hem och mockade stallet. Sen tog jag en liten dvärghund med mig på promenad.
När jag kom förbi hagen var
LAVA UTE PÅ VÄGEN!
Det är en rejält trafikerad väg. Mitt i korsningen Bondvägen / Tutviksvägen, stod hon.
Oj, oj, oj! Tur att jag just kom förbi.
Men när jag närmade mig hagen så blev hon rädd, och kastade sig rakt igenom tråden, in till dom andra.
Hon raserade hela staketet.
Jag knöt ihop trådarna hjälpligt och hämtade grimmorna.
Det är DIXIES förtjänst att det inte blir allmän kalabalik vid såna här tillfällen.
Hon tar sin flock och går bort till andra ändan av hagen.
Så fick jag be grannen om hjälp att vakta 2, medan jag gick hem med 2.
DÅ, VAR LAVA HALT IGEN!
Nu får hon vila ordentligt i boxen.
Nu ska jag ut och laga hage.
När ska jag få vila?
ELLIOT ÄR SÅLD!
Idag träffades vi på Solvalla Hästklinik för att Veterinär-besiktiga ELLIOT.
Eller LORD LOXLEY LT, som han heter på riktigt.
Vi, det är hans nya husse: TOMMY ERIKSSON, hans sambo: CATHARINA SÖDERMAN och så jag.
Han gick igenom besiktningen med bara en liten notering om små överben på insidan av bägge fram. Som inte hade någon betydelse.
I övrigt var han helt utan anmärkning. HURRA!
Så, blev han såld till 2 jätterara människor, som bor i Norrtälje.
Jag ska snart åka och hälsa på.
Här står han hemma vid bindbommen, före lastningen.
ELLIOT med "matte".
ELLIOT med "husse".
Stolt husse, efter sitt livs första hästaffär.
Han har en ganska kaxig attityd ibland. Det fick vi känna på idag, när vi skulle lasta honom i deras transport för hemfärd. "Jag lämnar INTE Solvallla! Här var ju lattjo-lajbans", tycktes han säga.
Men efter lite övertalning gick han på. Jag har fått rapport att han har kommit fram ordentligt.
Här fixar jag nåt, inför longeringen. Rörelser på böjt spår, ska kontrolleras.
Jag är stolt som en tupp över "min" fina häst.
HEJ DÅ ELLIOT! Tack för dom här roliga tre åren, vi har haft tillsammans.
Du har en härlig humor. Hoppas du får mycket roligt i ditt nya hem.
Jag kommer snart och hälsar på.
ALLT VÄL.
Fölungarna leker med varandra och sover utsträckta i gräset.
Vilar upp sig inför nästa rusch.
Litegrann har dom börjat byta päls runt mulen.
I DAG:
Här är hon alldeles nyfödd.
Första dagen utomhus.
För några dagar sedan tyckte jag att hon började bli intåad fram. Så jag ville absolut ha hit min hovslagare.
Underbara Elisabeth!
Så tålmodig med mina hästar. Tack för att du finns!
Vi tittade på LAVA, men nu var hon rak och fin igen.......
Ingen åtgärd.
Men det var hög tid för en översyn av alla hästfötterna.
INDIRA har blivit riktigt fin efter förra korrigeringen. Men fortfarande pytte-lite utåställd nedanför framkotorna. Hovslagaren tog en aning på utsidan av hoven på bägge fram.
Oj, vad INDIRA skötte sig bra, lilla fölet! Alldeles still stod hon, ensam i stallgången.
När hon var klar fick hon gå in i boxen så tog vi ut DIXIE och stängde dörren. 2 små gnägg hörde vi.
Annars var fölet helt lugnt.
Bägge mamma-stona blev verkade. Det är otroligt vad hovarna växer snabbt nu i sommar.
ELLIOT hade en glapp-sko. Han blev helt nyskodd.
Sen var det dax för ridning.
Han var riktigt pigg nu ikväll. Jag skulle bara vara ute i 30 min. Men han travade käckt på........
DÅ SÅG JAG Ä L G E N !
Det stod en stor tjur, en liten bit in på en tomt. Vi hade just passerat förbi öppningen i häcken.
Det här gick ju bra....... ELLIOT märkte den inte ens. Hann jag tänka.
Då slog han på en TVÄRNIT. Blåste varningsluft genom näsborrarna, kastade om o ville rusa tillbaka.
Jag drog i ena tygeln så att han snurrade runt.
Han blev ännu mer upprörd och ville springa ÄNNU fortare därifrån.
Då sa jag "WOHA" som jag har lärt honom betyder "stå still". Då stannade han, så jag hann hoppa av.
Från marken känner jag mig säkrare, tryggare. Det smittade av sig till hästen. Så vi kunde gå hem tillsammans i lugn och ro. Det blev ju bra ändå. Duktiga Elliot!
BILDBEVIS.
Det är en fantastisk känsla att faktiskt få rida på en häst man själv har fött upp. En häst man har följt ända från födelsen till ridbar häst. Tack LINDA LANGEN, som tog korten!
Två polare på väg.
LYCKA! En sommardag på hästryggen.
NYTT BETE.
Men det är klart dom ska ju producera massor av mjölk till fölen.
När dom kom dit hamnade INDIRA på efterkälken, så hon kom inte över det lilla diket.....
Häromdagen hamnade LAVA på andra sidan ett dike. Hon blev alldeles förtvivlad och skrek / gnäggade efter sin mamma. Sprang sig svettig och kände sig alldeles övergiven.
Men INDIRA hon tar livet med ro. Lite orolig blev hon. Men inte särskilt upprörd.
LAVA undrar vart syrran tog vägen?
"Här är ett stort jäkla KRONDIKE! Jag kommer inte över!" OBS! Det är inget vatten i diket!
"Jag gallopperar för att se om det går bättre......"
"NEHEJ, det hjälpte inte."
"Jag provar igen."
"Mamma hör du mej?"
"Lektanten" VIENNA och LAVA går dit för att kolla.....
Då tog hon sig över diket. Men sen ska man våga gå fram till "dom där" hästarna också......
"Undrar om jag känner dom?"
Sen var hon så stolt som hade fixat det. Mamma DIXIE brydde sig inte ett dugg. Hon bara tuggade.
INDIRA GANDHI 1 MÅN.
Så här såg hon ut för en månad sen.
2:a dagen i livet såg hon ut så här.
Idag såg jag fölen leka ordentligt med varandra för första gången.
Jag läste att det kunde ta en månad innan sto-föl lämnar mamman, och leker med andra.
Tänk så rätt dom hade.
