RAPPORT
Vizzlas sår ser jättefint ut. HURRA! Svullnaden har gått ner och det har blivit en skorpa på såret.
Det var nog en klockren spark som hade träffat.
Vid insläppet släppte jag loss Vizzla o Dixie igen. Oj, vad dom lekte i snön. Jag har ju jobbat med att skotta snö idag. Så det fanns stora högar att hoppa i. Tänk att Dixie aldrig kan låta bli en hög. Grus, sand eller snö, spelar ingen roll. Det är hennes "jobb" att platta ut alla högar. Hon ställer sig och hoppar med framfötterna tills högen är alldeles massakerad.
Idag lärde hon Vizzla samma roliga lek. Vad hon jobbade.
Snökockorna flög omkring henne. Hon hoppade och stampade och grävde.
Sedan kom Dixie fram till mig och meddelade att jag kunde öppna boxdörren.
För nu hade "hästarnas drottning" lekt färdigt. Hon ville gå in och äta.
Strax därefter kom den gängliga "prinsessan" och sa att jag kunde öppna hennes box också.
Ibland känner jag mig som djurens slav, här på gården.
Håller med om att vi är djurens slavar kram från Nina
