FÖL-PROMENAD
I går skulle jag ÄNTLIGEN ta tag i detta, att promenera med fölen.
En och en skulle dom få en liten promenad med matte Tinka. Jag började med Elliot. Jag lämnade mamma Dixie och Vizzla i hagen. Det gick riktigt bra.......Så möter vi en lastbil. Efter kommer en gnisslande grävskopa på larvfötter. Jag gick ut på en äng för att inte stå precis vid vägkanten när dom passerade. Då blev det fart på Elliot. Han spände sin tjurnacke och satte iväg i galopp över ängen. Uj, uj, uj. Det här går åt fanders. Jag kommer att tappa honom, kände jag när jag sprang och stretade emot i grimskaftet för att få stopp på honom.
Just då stannade han till och jag fick ordning på ekipaget igen. Sedan följde han mig fint runt några träd och vi började gå hemåt. Det var då mamma Dixie började gnägga efter sin son. Tack för det!
Ja det blev en jobbig väg hem. Men till sist gick han fint vid min sida. Det blev inga fler utbrott. Phu!
Nu var det Vizzlas tur.
Hon skötte sig som alltid, utmärkt. Hon blev lite spänd när vi undersökte en främmande villatomt. Men hon följde mig som jag ville.
Jag känner att det här inte var någon bra idé. Om det alltid blir otrevligt när Elliot och jag är ute på promenad. Så kommer han ju inte att lita på mig och tycka det är kul att promenera ihop. Nej jag får nog vänta lite med mina ambitioner. Det var allt för ikväll.
Här var lilla Elliot ute på sin första galopp i livet. Lite lättare att handskas med på den tiden.
En och en skulle dom få en liten promenad med matte Tinka. Jag började med Elliot. Jag lämnade mamma Dixie och Vizzla i hagen. Det gick riktigt bra.......Så möter vi en lastbil. Efter kommer en gnisslande grävskopa på larvfötter. Jag gick ut på en äng för att inte stå precis vid vägkanten när dom passerade. Då blev det fart på Elliot. Han spände sin tjurnacke och satte iväg i galopp över ängen. Uj, uj, uj. Det här går åt fanders. Jag kommer att tappa honom, kände jag när jag sprang och stretade emot i grimskaftet för att få stopp på honom.
Just då stannade han till och jag fick ordning på ekipaget igen. Sedan följde han mig fint runt några träd och vi började gå hemåt. Det var då mamma Dixie började gnägga efter sin son. Tack för det!
Ja det blev en jobbig väg hem. Men till sist gick han fint vid min sida. Det blev inga fler utbrott. Phu!
Nu var det Vizzlas tur.
Hon skötte sig som alltid, utmärkt. Hon blev lite spänd när vi undersökte en främmande villatomt. Men hon följde mig som jag ville.
Jag känner att det här inte var någon bra idé. Om det alltid blir otrevligt när Elliot och jag är ute på promenad. Så kommer han ju inte att lita på mig och tycka det är kul att promenera ihop. Nej jag får nog vänta lite med mina ambitioner. Det var allt för ikväll.
Här var lilla Elliot ute på sin första galopp i livet. Lite lättare att handskas med på den tiden.
Kommentarer
Trackback
