Lintrollets Hästar

I morse red jag ut på VIENNA. Vi klättrade i skogen. Men skogen är alldeles för liten och snårig för en så välväxt häst.
Jag måste hitta riktiga skogsvägar.
Stigarna här på Gudö är för små.........
Eller är vi ett klumpigt ekipage?
Jag var jättenöjd med ridturen i alla fall.
Hon är ju så snäll, Vienna.

Sedan åkte jag till ELLIOT för att tömköra honom.
"Jag vet, jag kan", sa han, och gick runt mig. För longeras, det är han van vid.
Men nu skulle han ju gå rakt fram.......
Jag skulle gå bakom och styra. Hm, det giick väl så där.
Först vinglade vi hit och dit. Han gav allt han kunde åt höger o vänster........

NEJ! Framåt vill jag. Jäkla Tinka, HÅLL STILL HANDEN!
Det är inte så lätt när hästen svänger hela tiden.

Till slut fick vi väl några långsidor på ridbanan, någorlunda rakt.
Då avslutade jag.
Han stannade fint, och jag kunde belöna med äpple.
Man får nog ta det här med tömkörning / inkörning ett litet steg i taget.
Elliot gjorde sitt allra bästa.