Lintrollets Hästar

Jag är med VIZZLA på träning hos min kompis Kicki. Hon har följt min träning med hästarna ända sedan 1996.
Hon har varit min mentor och läromästare. Jag är henne så tacksam för allt hon lärt mig.

Jag kommer alltid ett pyttesteg längre i min utbildning i häst-träning.
För varje gång vi träffas.

Den här gången ville jag träna Vizzla i "inkallning". Det brukar sluta med att jag får lite bakläxa. Men att hästen redan är där........
Alltid får jag mig en tankeställare.

Jag hade problem med att få tag i Vizzla i löshoppningen. När jag blir ivrig, och vill FÖR MYCKET.
Då skrämmer jag henne.

Ju mer jag vill få tag i henne. Desto längre från mig håller hon sig.



Så här gjorde hon med fotografen (Jasna ) som satt uppflugen på en rulle halm.
Hon la sitt stora huvud i hennes knä. Full av förtroende. "Ta hand om mig, min matte är inte klok!"

Hur känner man sig då?

Jag lyckades ta bort alla mina krav på HIT! och LYD NU!

Till sist stod hon lugn, och full av förtroende och snusade mig i ansiktet.
Då blir man lycklig.........
Ja, det är underbart att träna häst.