LAVA OCH JAG.
Då blev vi riktigt osams.
Det är aldrig bra att bryta hästarnas rutiner. Då blir det lätt fel. Innan dom har blivit stora och förståndiga.....
Den dagen regnade det ihärdigt. Så jag skulle hämta in dom tidigt.
Då ville inte LAVA va me´. Hon sparkade efter mig och sprang undan. Gång på gång vände hon upp baken och sparkade mot mig.
Så får hon INTE göra. Så jag slängde grimman och grimskaftet efter henne. Då blev hon rädd, och gick inte alls att få tag på. SJÄLVKLART! Man får inte bli arg på föl.
Men man gör sina tabbar i livet.
Vienna stod tälmodigt oh väntade vid grinden. Hon ville verkligen komma hem.
Jag försökte komma fram till halsen på Lava, för att få på grimman. Jag fick klappa och klia svansroten (med risk för att bli sparkad). Fram till mitten på magen kom jag, men inte till halsen. Hon var spänd som en fiolsträng. Åh, så sprang hon undan igen.
Till sist tog jag Vienna med mig och gick till en annan del av hagen. Där kunde jag få tag på Lava, till sist.
Hemvägen var INTE trevlig. Hon är så enormt stark. Hon bara klev på med stora kliv. Jag känner mig som en liten envis, röd pissmyra som klänger mig fast vid fölet. Samtidigt, kommer det ju bilar från alla håll som får vänta medan jag får ordning på hästarna. Det är trångt här på Gudö. Det är extra stressande, att bilarna kör så nära.
Väl hemma i stallet försökte jag vara i boxen och låta Lava komma till ro med mig igen.
Hon var helst på andra sidan om mamman och tittade på mig med förskräckt blick.
Den kvällen var jag jätteledsen.
Jag blir så arg på mig själv. Varför kan jag inte bara vara en duktig hästmänniska?
Varför klantar jag till det, med min iver att uppfostra hästarna?
Allt ordnar sig!
Ta det bara lugnt, Tinka!
Hur har det gått sen dess?
Jo, nu känns allt som vanligt igen. Det satte nog mer spår i mig, än i henne.
Man lär, så länge man är villig att försöka lära sig.
Jag vill verkligen LÄRA MIG! Bli en bra ryttare och hästmänniska.
Men LAVA är nog den största utmaningen jag har haft i mitt hästliv. Hon är så känslig och lyhörd. Att jag måste vara lugn, stabil och kunnig.........
Känner jag mig så? Knappast.
Jag skulle behöva lite duktigt hästfolk omkring mig, så jag hade ett bollplank.
Det är tufft att alltid lösa allt själv. Problem växer till isberg, som inte är något att snacka om.
Tack för att du finns KICKI! Mitt ständiga "bollplank", och min mentor!
Jag skulle nog inte heller passa med Lava så jag förstår vad du menar med tålamod. Har ibland gjort tabbar med mina djur då jag agerat fel. Katter glömmer inte och det har tagit lång tid att få tillbaka förtroendet. Hundar glömmer ju bara dom får en Frolic men då har jag gått och ältat länge istället ;).Det är dom lite knepigare djuren som ger den största glädjen och självförtroendet när man gör små framsteg. Har aldrig varit så stolt som över Gretzky men honom fnyser folk åt för han inte är i eliten....min älskade Mammut:). Lycka till & gå inte och bli sparkad, du har 3 till hästar att ta hand om / Kram
Jag förstår att det var en jobbig situation. Men tänk på att hästar är experter på att leva i nuet, man får alltid en ny chans. Och det kan ju vi människor behöva, som i hästars ögon förmodligen är lika känsliga som bulldozers. Jag tycker du är fantastisk som kan föda upp hästar här i Gudö med allt vad det innebär. Fina och välhanterade är dom också, även om det knasar till sig någon gång.
