Lintrollets Hästar

Så var det dax igen.
Benny kom hem från jobbet och berättade att DIXIE försökte lägga sig i hagen.
KOLIK! Tänkte jag och rusade ut.

Visst var det en iskall, kylig dag. Som trots solens strålar, aldrig blev varm.

Visst hade hästarna fått för tunna täcken på sig.

Visst hade jag gett dom för lite hö, eller?

In kom dom,  snabbt som attan.
Hur var det?  Ville DIXIE lägga sig ner??????
Nä, hon mumsade på sin mat i godan ro.
Ingen kolik där inte.

Men VIENNA! Hon har ALDRIG haft kolik.

Hon tog några tuggor, vandrade runt och nosade i boxen. Försökte lägga sig ner.
Verkade väldigt rastlös och håglös.

Bort med maten!

Dubbla, varma täcken på. Så, UT OCH GÅ!
Vi vandrade en sväng. Försökte hitta någonstans att longera på.
Antingen är det isgata. Eller 80 cm skarsnö.
Jag försökte gå till den andra, större hagen. Så jag kunde släppa henne.
Vi kom fram till den plogade vallen. Senhård, 1,5 m hög som inte bär en häst.

Kom nu VIENNA..... Jag lockade och pockade och krävde.
VIENNA är en klok häst.
Hon sa: DIT GÅR JAG INTE. JAG HAR ONT I MAGEN.

Jag lyssnade, klappade om henne och valde en annan väg.
Sen blev hon antingen frisk, eller jätterädd.
Hon blåste upp sig. Fnyste luft och taktade framåt.
Överallt var det spöken. Hon snurrade runt och skrämde upp sig själv.

Då känner man sig mycket liten.......
Men som hästägare ska man alltid vara lugn, trygg och stabil.
Visst låter det bra?
Jag kämpade för att vara, just det.
Medan hon taktade mitt i vägen. Med 4 bilar framifrån och 2 bilar som krypkörde bakom henne.
Det var skönt när vi kom hem igen.

Då verkade allt normalt igen. Hon ville ha mat. Jag gav henne en hö-tuss och provade.
Jodå. Det kurrade i magen, hon åt och bajsade. Så då var det väl falskt alarm.

Eller?

Ibland kan dräktiga ston få kolik-känning. Av att fölen ligger lite tokigt i magen.
Jodå, dom har börjat sprattla därinne.
Men det är ganska svaga rörelser. VIENNA vill inte att jag känner, eller försöker lyssna på hennes mage.
Hon går undan för tryck. Det har hon lärt sig. När jag vill lägga mitt öra emot hennes mage är jag väldigt närgången tycker hon.
Jag säger "stå still"! Hon lyder, men sen går hon strax undan igen.
Hoppas det inte var kolik på riktigt.......
Vi får se i morgon bitti.