Lintrollets Hästar

Oj, vad jag blev inspirerad i lördags. Nu försökte jag tömköra unghästarna, på samma sätt som Monty Roberts. Med sidepull (inget bett i munnen) och två longerlinor.
Så skulle dom vänja sig vid tömmar mot bakhasorna.
Det är ofta det som dom bli rädda för.
Men handlaget Tinka! SUCK!

Vilken skillnad. När herr Roberts gjorde det, såg det lekande lätt ut.
När jag skulle försöka så gick det väl sisådär.

Med LAVA gick det faktiskt riktigt bra. Hon tyckte bara att linan på marken var en ruskig orm. Men när hon började jobba. Så var hon helt med på noterna. Hon brydde sig inte heller om att linan kom åt bakhasorna. HEJA LAVA!

INDIRA var kolugn från början. Men började hetsa upp sig, och bli skrämd, ju längre vi höll på
Det är DÅ man känner sig så förbaskat klumpig!
Varför kan inte jag hantera linorna smekande lätt? Varför fastnar jag i handen och inte kan tajma eftergiften i rätt sekund?
Jag känner mig så klantig!

Men vi fortsatte tills hon lugnade ner sig och kunde stå still och vänta. Då slutade vi för idag.
Det hade hunnit bli mörkt också. Det var väl inte de bästa förutsättningarna.

Men jag är ändå väldigt nöjd med deras utveckling, som går framåt med stora kliv. Man blir så glad när man har genomfört en lyckad träning. :)