DAGENS RIDNING.
Idag red jag VIENNA. Hon var väldigt mjuk och eftergiven. Jättetrevlig att rida. Känslig för små hjälper.
Men sen gick sällskapet. 1 häst,1 ryttare, 1 tränare och 2 till , ut ur ridhuset. Då blev hon så där spänd och svår att få kontakt med igen. Inte riktigt så "girafflik" att rida, som hon har varit, men spänd och skvättig.
Men jag kämpade på. Tänkte: "Sitt på bägge sittbenen¨. "Rid hästen framåt. Tänk inte på "rädslehörnet", så hon blir mer spänd!"
Använd kraften att få henne bättre bakifrån. Ja, det gick väl riktigt bra. Men jag vill känna att hon är helt under mig, med eftergift framåt, nedåt.
Det gick ju så bra, innan den andra hästen gick ut.
Men jag förstod att hon behöver riktigt omslutande skänkel, när hon blir så där osäker. Just i det där hörnet. INTE fastna i handen! Utan sitt, och rid henne framåt med säte och ben.
Det är alltid bra att komma på hur man ska göra. Nu måste det bli automatiskt. Istället för att jag klamrar mig fast på hennes hals som en liten ilsken fästing..............
Kommentarer
Trackback
