Lintrollets Hästar

Hovslagaren kom och skodde VIZZLA. Ylva och jag mockade under tiden.

Vi skulle ha ridit, men det blåste halv storm. Med riktigt iskalla vindar. Burr!

Vi var så genomfrusna att vi ställde in ridningen idag.

 

Men just som vi bestämt oss, frågade EMMA om jag ville skritta ut på VIENNA ihop med henne.

Jovisst, sa jag!

 

Det blev en iskall tur. Jag har inte ridit ut på VIENNA sen i höstas, när jag trillade av.

Vi skrittade bara, eftersom SPARKY har varit skadad.

 

Det var tillräckligt vilt ändå. Bägge hästarna var spända som fiolsträngar. Det kändes mer som att sitta på en bomb, än en trygg gammal kuse.

Plast från hösilagebalar blåste överallt. Det skramlade och ven i husen vi red förbi.

 

Men jag är glad att det gick så bra ändå. Jag får ju liksom börja om varje gång. När det går så många veckor mellan ridturerna. Men hon är en mycket rar häst VIENNA. Hon vill göra så rätt.

Hon rår ju inte för att hon är så rädd ibland. Jag är ju ingen trygghet för henne när hon blir så där "girafflik".