Lintrollets Hästar

Jodå, vi kämpar på med våra hästar.  Både  Ylva och jag.

 

På onsdagen hade hon hoppträning med LATINO och VIZZLA. Dom gör stora framsteg  i hoppningen och bägge hästarna känns fantastiska att träna med. Men ungefär varannan gång. Varannan gång är Latino lite stel och svårtränad och varannan gång Vizzla.

 

Den gången hästen känns fantastisk och verkar ha en superkvalitet. Då ringer Ylva mig och jublar i telefonen. Det är verkligen ups and downs i hästlivet.

 

Med INDIRA går det framåt. Men 2 ggr har hennes vänstra bakhas vikt sig under henne. Så som när man vrickar till fotleden ungefär. Det känns otäckt. Då misströstar jag och tänker .... den kommer aldrig att bli så stark att hon håller för ridning?

 

Senast hände det när jag longerade i skritt och krävde att hon tog hand om sin  vänstra bog. Lyfte den och gick utåt istället för  inåt (som hon gärna gör). Vad jag inte tänkte på, är att det kräver att hon balanserar på sitt inre bakben. Då vek det sig så där otäckt!

Jag måste verkligen tänka på den övningen och träna försiktigt. Men nu vet jag hennes svaghet.

 

Men hon är pigg och gĺad. Rör sig fint och rent och börjar bli fin i kroppen. Jag hoppas bara att hon håller i framtiden.