TRÄNS-VAN.
Ylva är ju här, så nu gäller det att träna lite med unghästarna.
Ikväll tränsade vi dom och lärde dom tygeltagen.
Först Elliot. Lite lagom uppkäftig. Samtidigt som han är jätterar och älskar när man hittar på saker med honom.
Men han släppte. Först för vänster, och sedan för höger, tygeltag. Men han var mest intresserad av mat........
Han har ju lärt sig att bett i munnen betyder mat!
Han har liksom inte tid att lära sig något. Det är inte så tydligt hos honom när poletten har trillat ner.
Han bara gör. Samtidigt som han frågar vad sysslar du med? Det här kan jag.
Sedan gjorde vi samma sak med Vizzla. Mjuk som en västanfläkt, i jämförelse med "brorsan".
Hon skummade nästan i munnen. Gjorde vänster tygeltag, höger tygeltag och samla. Jodå, hon krökte på nacken så fint.
Direkt eftergift och mycket beröm.
Det är så roligt att träna Elliot o Vizzla.
RAPPORT
Vizzlas sår ser jättefint ut. HURRA! Svullnaden har gått ner och det har blivit en skorpa på såret.
Det var nog en klockren spark som hade träffat.
Vid insläppet släppte jag loss Vizzla o Dixie igen. Oj, vad dom lekte i snön. Jag har ju jobbat med att skotta snö idag. Så det fanns stora högar att hoppa i. Tänk att Dixie aldrig kan låta bli en hög. Grus, sand eller snö, spelar ingen roll. Det är hennes "jobb" att platta ut alla högar. Hon ställer sig och hoppar med framfötterna tills högen är alldeles massakerad.
Idag lärde hon Vizzla samma roliga lek. Vad hon jobbade.
Snökockorna flög omkring henne. Hon hoppade och stampade och grävde.
Sedan kom Dixie fram till mig och meddelade att jag kunde öppna boxdörren.
För nu hade "hästarnas drottning" lekt färdigt. Hon ville gå in och äta.
Strax därefter kom den gängliga "prinsessan" och sa att jag kunde öppna hennes box också.
Ibland känner jag mig som djurens slav, här på gården.
SÅR!
Ikväll när jag kollade hästarna, hittade jag ett köttsår på Vizzla.
Det var inte djupt, bara köttigt.
Det måste hon ha fått i hagen i dag. En spark?
Det var 3 cm brett, avskavt och svullet. Stort som en handflata utan fingrar.......
Fattar någon vad jag menar?
Hoppas det inte blir några komplikationer.
Jag märkte det inte, förrän jag skulle kratsa hovarna. Hon verkade lite kittlig på benet.
Stackars Vizzla.
Det var inte djupt, bara köttigt.
Det måste hon ha fått i hagen i dag. En spark?
Det var 3 cm brett, avskavt och svullet. Stort som en handflata utan fingrar.......
Fattar någon vad jag menar?
Hoppas det inte blir några komplikationer.
Jag märkte det inte, förrän jag skulle kratsa hovarna. Hon verkade lite kittlig på benet.
Stackars Vizzla.
LEK I SNÖN.
Idag hade hästarna mest stått och tjurat i hagen. Dom gillar inte blötsnö. Den föll liksom hela tiden......
Så kl 15.30 ville dom in.
Då tog jag in Elliot först. Sedan släppte jag Dixie o Vizzla lösa på tomten.
Oj, vad dom njöt. Vizzla rullade sig av välbehag. Dixie skuttade omkring som en kalv på grönbete.
Hon kan den här leken. Hon brukar busa och leka tafatt med mig = går inte att fånga.
Hon låtsas JÄTTE-UPPRÖRD och blåser luft genom näsborrarna.
Men hon var ju hungrig, så hon gick strax in i boxen. Sedan gick Vizzla också in. Hon ville inte vara ute ensam.
Till nattningen så var det Elliots tur att komma ut i snön. Men honom longerade jag.
Det gick bra i vänster varv. Det var lite svårare i höger varv. Men jag var nöjd.
Det räckte med att han gjorde så gott han kunde. Bara det blir positivt i början. Så får man ta det andra sen.
Kul hade vi i alla fall.
Så kl 15.30 ville dom in.
Då tog jag in Elliot först. Sedan släppte jag Dixie o Vizzla lösa på tomten.
Oj, vad dom njöt. Vizzla rullade sig av välbehag. Dixie skuttade omkring som en kalv på grönbete.
Hon kan den här leken. Hon brukar busa och leka tafatt med mig = går inte att fånga.
Hon låtsas JÄTTE-UPPRÖRD och blåser luft genom näsborrarna.
Men hon var ju hungrig, så hon gick strax in i boxen. Sedan gick Vizzla också in. Hon ville inte vara ute ensam.
Till nattningen så var det Elliots tur att komma ut i snön. Men honom longerade jag.
Det gick bra i vänster varv. Det var lite svårare i höger varv. Men jag var nöjd.
Det räckte med att han gjorde så gott han kunde. Bara det blir positivt i början. Så får man ta det andra sen.
Kul hade vi i alla fall.
PROMENAD MED VIZZLA.
Idag kom min syster "Mackie" hit. Hon hjälpte alltid till med hästarna förr, när vi hade ponnier.
Numera tycker hon hästarna är lite stora.......
Vadå stora? En ettåring på 1,60 i mankhöjd, det är väl ingenting?
Hur som helst. Vi tog en hund och Vizzla med oss på en promenad.
Hon har ju inte gått många steg i livet utan "fostermamman" Dixie. Hon blåste genom näsborrarna och tittade nyfiket på allt i vår väg. Hon blev snabbt trött av alla intryck.
DÅ, FICK HON SE EN BARNVAGN! Det var jobbigt. Hon fnös ut luft, och stelnade. Hon ville inte gå vidare. Men Mackie och hunden gick framåt och jag fick Vizzla med mig igen.
Men hon var upprörd och klev på med långa kliv i skogen.
Det är skrattretande hur mycket hon påminner om mamma Vienna......
Till sist kom vi tillbaka till hagen. Kontrollfreaken Dixie gnäggade upprört.
Det gjorde ju inte livet lättare för mig.
Då, flög hon i luften! Som en luftballong. Precis som Vienna gjorde, när hon var ung.
Högt, högt upp, flög hon. Där uppe i luften gjorde hon någon slags capriole.
Sedan landade hon, och var helt lugn igen.
Elliot hittade också på något idag. Vid lunchhöet sä skrapade han med hoven på en full höpåse.
Lyckades snurra in framhoven i handtaget.
Oj, oj, oj! Det hade kunnat gå riktigt illa. Men han backade bara lugnt och drog höpåsen med sig, steg för steg. Jag gick ifatt honom och lyfte lugnt upp hoven och trasslade ut den igen.........Phu!
Ja, det var dagens bravader.
Numera tycker hon hästarna är lite stora.......
Vadå stora? En ettåring på 1,60 i mankhöjd, det är väl ingenting?
Hur som helst. Vi tog en hund och Vizzla med oss på en promenad.
Hon har ju inte gått många steg i livet utan "fostermamman" Dixie. Hon blåste genom näsborrarna och tittade nyfiket på allt i vår väg. Hon blev snabbt trött av alla intryck.
DÅ, FICK HON SE EN BARNVAGN! Det var jobbigt. Hon fnös ut luft, och stelnade. Hon ville inte gå vidare. Men Mackie och hunden gick framåt och jag fick Vizzla med mig igen.
Men hon var upprörd och klev på med långa kliv i skogen.
Det är skrattretande hur mycket hon påminner om mamma Vienna......
Till sist kom vi tillbaka till hagen. Kontrollfreaken Dixie gnäggade upprört.
Det gjorde ju inte livet lättare för mig.
Då, flög hon i luften! Som en luftballong. Precis som Vienna gjorde, när hon var ung.
Högt, högt upp, flög hon. Där uppe i luften gjorde hon någon slags capriole.
Sedan landade hon, och var helt lugn igen.
Elliot hittade också på något idag. Vid lunchhöet sä skrapade han med hoven på en full höpåse.
Lyckades snurra in framhoven i handtaget.
Oj, oj, oj! Det hade kunnat gå riktigt illa. Men han backade bara lugnt och drog höpåsen med sig, steg för steg. Jag gick ifatt honom och lyfte lugnt upp hoven och trasslade ut den igen.........Phu!
Ja, det var dagens bravader.
ÄN ÄR HON INTE UTRÄKNAD!
HURRA!
Har just kommit hem från Solvalla. Dixie får leva........
Jag är så lycklig!
Hon ska bli triangelmärkt. Alltså, har jag gett upp förhoppningarna om att hon ska komma tillbaka till ridningen.
Men att avliva henne, ville inte veterinären höra talas om.
Hon kan ju böja på benet, och är knappt halt. Om man inte belastar henne med ridning.
Men att få nya föl var inga problem, enligt Veterinär Rülker.
Så nu fick avelsplanerna ny fart....... Quarter, eller Fullblod, det är frågan????
DIXIE TILL SOLVALLA.
I morgon är det dax. Då ska vi till Solvalla och höra vad Doktor Rülker har att säga om Dixie.
Ikväll har jag suttit och skrivit ner datum för skadan och hältor.
Vilken tapper häst hon är. Helt fantastisk.
I oktober 2002 halkade hon på ett isigt berg och slog hål på Carpal-leden vänster fram.
Hon stod 14 dagar på Ultuna. I mars året därpå, var hon igång igen. Då trodde jag att faran var över. På Ultuna hade dom sagt att det var bara 50 % chans att hon skulle bli frisk.
Sen kom hennes allra största framgångar på hoppbanorna. Hon vann ofta både 90 cm och 1,10 hoppningar. Ända upp till 1,20 hoppade hon felfritt.
Sista tävlingen var i juli 2006.
Hon snubblade ofta. Ibland gick hon omkull utan synbar anledning. Ibland var hon stel i bakvagnen.
Det läser jag nu, i hennes dagböcker. Då såg jag inget mönster i detta.
För där emellan var hon fantastiskt lydig, lösgjord och fin i ridningen. Vi tränade mycket Western och Cavaletti-kurser med öppna och sluta. Fina galoppfattningar........
Ja, på hösten 2006 fick hon oklara hältor. Kändes ofräsch på något sätt.
Så hon fick åka till min kompis Kicki för vintervila.
I mars 2007 kom hon hem, och skulle sättas igång. Då insåg jag att hon inte var frisk.
Vi åkte till Solvalla. Hon verkade ok tills dom gjorde ett böjprov vä. fram.
Hon kastade sig upp i luften och blev blockhalt. Ville inte ställa ner hoven ens........
Jag minns hur hemskt det var. Det kommer säkert bli likadant imorgon =(
.............................................................................................................
Min ÄLSKADE häst. Som jag har haft sedan hon var 1,5 år.
2010 blir hon 15 år.
ROBINS DIXIE Född: 1995
E: Robin Crusader
U: Indiana Mischief.
Uppfödare: Ola Björkqvist, Gotland.
Ikväll har jag suttit och skrivit ner datum för skadan och hältor.
Vilken tapper häst hon är. Helt fantastisk.
I oktober 2002 halkade hon på ett isigt berg och slog hål på Carpal-leden vänster fram.
Hon stod 14 dagar på Ultuna. I mars året därpå, var hon igång igen. Då trodde jag att faran var över. På Ultuna hade dom sagt att det var bara 50 % chans att hon skulle bli frisk.
Sen kom hennes allra största framgångar på hoppbanorna. Hon vann ofta både 90 cm och 1,10 hoppningar. Ända upp till 1,20 hoppade hon felfritt.
Sista tävlingen var i juli 2006.
Hon snubblade ofta. Ibland gick hon omkull utan synbar anledning. Ibland var hon stel i bakvagnen.
Det läser jag nu, i hennes dagböcker. Då såg jag inget mönster i detta.
För där emellan var hon fantastiskt lydig, lösgjord och fin i ridningen. Vi tränade mycket Western och Cavaletti-kurser med öppna och sluta. Fina galoppfattningar........
Ja, på hösten 2006 fick hon oklara hältor. Kändes ofräsch på något sätt.
Så hon fick åka till min kompis Kicki för vintervila.
I mars 2007 kom hon hem, och skulle sättas igång. Då insåg jag att hon inte var frisk.
Vi åkte till Solvalla. Hon verkade ok tills dom gjorde ett böjprov vä. fram.
Hon kastade sig upp i luften och blev blockhalt. Ville inte ställa ner hoven ens........
Jag minns hur hemskt det var. Det kommer säkert bli likadant imorgon =(
.............................................................................................................
Min ÄLSKADE häst. Som jag har haft sedan hon var 1,5 år.
2010 blir hon 15 år.
ROBINS DIXIE Född: 1995
E: Robin Crusader
U: Indiana Mischief.
Uppfödare: Ola Björkqvist, Gotland.
TRANSPORT-PROBLEM!
Jag har problem! Inte med hästen utan med transporten!!!!!!
Först upptäckte jag att det växte SVAMPAR på utsidan av bakluckan!
Jag tog bort dom och tänkte inte mer på det.........
I lördags när vi skulle lasta Vizzla, krånglade hon ju.
Kanske kände hon att luckan var mjuk att gå på?
Efter den cirkusen så upptäckte jag att luckan var genomrutten!
Kolla bilden:
Här har hon nästan trampat igenom baklemmen.......
USCH! Hemska tanke.
Nu ska detta repareras.....
Jag har ringt försäljaren. HUR KAN EN TRANSPORT, ÅRSMODELL 2002, VARA GENOMRUTTEN 2009???????
DETTA ÄR BAKLEMMEN. HUR SER GOLVET UT?
Han sa, att det tar nog 2 månader att få tag på en ny baklem. Den kommer att kosta ca 5000:-!
Jävla, franska skitvagn.
Först upptäckte jag att det växte SVAMPAR på utsidan av bakluckan!
Jag tog bort dom och tänkte inte mer på det.........
I lördags när vi skulle lasta Vizzla, krånglade hon ju.
Kanske kände hon att luckan var mjuk att gå på?
Efter den cirkusen så upptäckte jag att luckan var genomrutten!
Kolla bilden:
Här har hon nästan trampat igenom baklemmen.......
USCH! Hemska tanke.
Nu ska detta repareras.....
Jag har ringt försäljaren. HUR KAN EN TRANSPORT, ÅRSMODELL 2002, VARA GENOMRUTTEN 2009???????
DETTA ÄR BAKLEMMEN. HUR SER GOLVET UT?
Han sa, att det tar nog 2 månader att få tag på en ny baklem. Den kommer att kosta ca 5000:-!
Jävla, franska skitvagn.
BILDER.
Här kommer några bilder från löshoppningen igår.
Vizzla skuttade glatt, men något matt över hindren.
Dags att lasta o åka hem igen.
Dixie och Elliot väntar spänt på att Vizzla ska komma ut ur transporten.
Så här GLAD blir "lillebror" när hon kommer.
Vizzla skuttade glatt, men något matt över hindren.
Dags att lasta o åka hem igen.
Dixie och Elliot väntar spänt på att Vizzla ska komma ut ur transporten.
Så här GLAD blir "lillebror" när hon kommer.
JAPP! LASTNING ..........
Så var det dags att åka med Vizzla till löshoppningen. Trodde jag.
Nehej! Sa hon. In i transporten, går jag inte.
Någon gång under utbildningen av hästen, brukar detta dyka upp. Eller?
För mig har det varit så i allla fall.
Nu när jag inte gick in först. Utan vill lära hästarna att gå in själva, utan mig.
Då kom det.
PROTEST!
Hur som helst. 1,5 timmar försenade kom vi till löshoppningen.
Då var hon trött.
Visst hoppade hon fint. Men kraften och spänsten, hade hon liksom gjort av med hemma.
Hem gick det lättare. Protest-light. Sen gick hon in.
Det är roligt att åka transport.
Nehej! Sa hon. In i transporten, går jag inte.
Någon gång under utbildningen av hästen, brukar detta dyka upp. Eller?
För mig har det varit så i allla fall.
Nu när jag inte gick in först. Utan vill lära hästarna att gå in själva, utan mig.
Då kom det.
PROTEST!
Hur som helst. 1,5 timmar försenade kom vi till löshoppningen.
Då var hon trött.
Visst hoppade hon fint. Men kraften och spänsten, hade hon liksom gjort av med hemma.
Hem gick det lättare. Protest-light. Sen gick hon in.
Det är roligt att åka transport.
DIXIE ÄR HALT.
Nu när marken blev hård och frusen, blev Dixie halt. Hon vill gå på vägkanten där det är lite mjukare.
Hon har nog mycket ont stackarn. Jag tror det är hennes gamla carpus-skada som spökar. Jag har ju inte kunnat rida henne på över 3 år. Så det finns nog ingen annan anledning. Man hoppas ju alltid: Hovböld?, Hovsprickor?
Allt annat vore ljusare...........
Man vill ju se en chans till läkning. Men idag har jag ringt till Solvalla, och beställt tid för undersökning.
Hon har nog mycket ont stackarn. Jag tror det är hennes gamla carpus-skada som spökar. Jag har ju inte kunnat rida henne på över 3 år. Så det finns nog ingen annan anledning. Man hoppas ju alltid: Hovböld?, Hovsprickor?
Allt annat vore ljusare...........
Man vill ju se en chans till läkning. Men idag har jag ringt till Solvalla, och beställt tid för undersökning.
LÖSHOPPNING.
Igår var det löshoppning på Jursta igen. Den här gången med ELLIOT. Jag lastade honom själv här hemma. Men Gunilla (min granne) följde med som stöd. Det är skönt att vara två när man kör unghästarna.
Sedan klev han stolt in i ridhuset. Man riktigt kände hur glad han blev.
Så hoppade han glatt och okomplicerat över alla hinder. Även en ordentlig oxer, ca 60 cm hög.
Han kråmade sig till "publikens jubel". Hi, hi.
Sedan ville han INTE åka därifrån.
Vi fick diskutera lite, han och jag..........
Men sen gick han in själv. Jag lastade utifrån. HEJA! Det går framåt.
Förresten glömde jag att berätta:
På söndagkvällen. När Ylva och jag kom hem efter Globen. Så sadlade och tränsade vi bägge unghästarna!
Ja, träningen går verkligen framåt.
Sedan klev han stolt in i ridhuset. Man riktigt kände hur glad han blev.
Så hoppade han glatt och okomplicerat över alla hinder. Även en ordentlig oxer, ca 60 cm hög.
Han kråmade sig till "publikens jubel". Hi, hi.
Sedan ville han INTE åka därifrån.
Vi fick diskutera lite, han och jag..........
Men sen gick han in själv. Jag lastade utifrån. HEJA! Det går framåt.
Förresten glömde jag att berätta:
På söndagkvällen. När Ylva och jag kom hem efter Globen. Så sadlade och tränsade vi bägge unghästarna!
Ja, träningen går verkligen framåt.
