SKENTUR!
Ja, upp som en sol och ner som en pannkaka, brukar man säga.
Det är ungefär så mitt hästliv känns.
Igår den fantastiska löshoppningen.
Idag en ridtur som hade kunnat sluta riktigt illa.
Nu gick det ju bra. Så det är väl inget att tjafsa om.
Men jag sadlade VIENNA och red ut.
Planen var, att jag skulle galoppera runt på våra grusvägar.
Hemifrån och tillbaka igen. Bort igen, och hemåt igen.
Jag red ju regelbundet här på vägarna 2006. Sedan dess har långa sträckor blivit asfalterade.
Det hade jag glömt.
Så min plan gick inte att genomföra.
Men ridturen gick bra i det fina vädret. Hästen och jag var sams. Vi tog några galopper också.
Så vände jag hemåt. Tänkte här är en grusväg. Nu kan du får springa.......
Det skulle jag aldrig ha tänkt.
Hon startade galoppen mjukt och fint. Sedan ökade hon och ökade.
Då blev jag rädd att jag inte skulle få stopp på henne.
DÅ TOG HON BETTET! (Hon gjorde ju egentligen det jag bad om).
OJ VILKEN FART DET BLEV! HON SKENADE! = 0 KONTAKT. Ingen Chans att få stopp på henne.
Kurvan tog hon på "två hjul". Då tappade hon lite fart.
Så jag lyckades styra in henne på en tomt. Där fick jag tillbaka kontakten med henne. PHU!
Ja, det var dagens äventyr. Jag red hela vägen hem. Vågade t.o.m. ta några korta galopper till.
Men jag ska aldrig mer släppa iväg henne så där.
Det fixar jag inte.
Hon är en häst, riktigt på gränsen för vad jag klarar av.
Men hon är ändå UNDERBAR, VIENNA!
VIENNA högdräktig, sommaren 2008. Snart kommer hon att vara rund igen.
Det är ungefär så mitt hästliv känns.
Igår den fantastiska löshoppningen.
Idag en ridtur som hade kunnat sluta riktigt illa.
Nu gick det ju bra. Så det är väl inget att tjafsa om.
Men jag sadlade VIENNA och red ut.
Planen var, att jag skulle galoppera runt på våra grusvägar.
Hemifrån och tillbaka igen. Bort igen, och hemåt igen.
Jag red ju regelbundet här på vägarna 2006. Sedan dess har långa sträckor blivit asfalterade.
Det hade jag glömt.
Så min plan gick inte att genomföra.
Men ridturen gick bra i det fina vädret. Hästen och jag var sams. Vi tog några galopper också.
Så vände jag hemåt. Tänkte här är en grusväg. Nu kan du får springa.......
Det skulle jag aldrig ha tänkt.
Hon startade galoppen mjukt och fint. Sedan ökade hon och ökade.
Då blev jag rädd att jag inte skulle få stopp på henne.
DÅ TOG HON BETTET! (Hon gjorde ju egentligen det jag bad om).
OJ VILKEN FART DET BLEV! HON SKENADE! = 0 KONTAKT. Ingen Chans att få stopp på henne.
Kurvan tog hon på "två hjul". Då tappade hon lite fart.
Så jag lyckades styra in henne på en tomt. Där fick jag tillbaka kontakten med henne. PHU!
Ja, det var dagens äventyr. Jag red hela vägen hem. Vågade t.o.m. ta några korta galopper till.
Men jag ska aldrig mer släppa iväg henne så där.
Det fixar jag inte.
Hon är en häst, riktigt på gränsen för vad jag klarar av.
Men hon är ändå UNDERBAR, VIENNA!
VIENNA högdräktig, sommaren 2008. Snart kommer hon att vara rund igen.
DAGENS LÖSHOPPNING.
Tänk att några skutt, av en yster unghäst, kan göra en människa så glad.
Om ni tror att jag tog några kort, så har min kamera gått sönder! Men om någon vill följa med
och fota nästa gång så vore jag jätteglad.
Bägge två går lätt in i transporten. Står snällt, och backar lugnt ut igen när vi är framme.
Just nu, har dom lite svårt att ta bettet när jag tränsar. Jag försökte muta dom med en sockerbit. BLÄÄ!
Sa dom bägge två, och spottade ut.
Hur som helst. Träns och senskydd fick dom på sig.
Så fick dom komma in i ridhuset och löshoppa.
DET ÄR JÄTTEKUL! Tycker bägge två.
ELLIOT började. Han är så lugn och ostressad. Men jätteglad och positiv till hindren.
Efteråt krumbuktar han sig och bockar rejält. HAN tycker han är jätteduktig.
Malin sa: "Det är lätt med en så sansad häst för honom kan man sätta lite fart på,
så hoppar han ännu bättre".
Det gjorde han verkligen. Fina språng idag.
VIZZLA, verkade lite trött idag. Snubblade över bommarna när dom låg på marken.
MEN SEN! Hoppade hon fantastiskt fint. Men hon blir lite upprörd och vill INTE ha havre,
inte socker, inte äpple. Nej, ÄTA går inte, när man ska hoppa.
Jag fick klappa och klia uppmuntrande istället.
När hon galopperade runt, såg man hur svårt hon har med balansen ibland.
Hon galopperade, klättrade på väggarna. Hon gick i korsgalopp och kunde inte sakta ner till trav.
Är hon inne i en växtperiod igen???????
Nej! Hon får inte bli större nu!
2 år och 1,70 i mankhöjd.......
Tack, det räcker.
Malin sa: "Hon leder helt klart 2-års ligan". Det finns många 2-åringar på Jursta gård.
Jag fattade ingenting, "I Mankhöjd frågade jag?"
"Nej i finaste hoppningen, förstås", sa Malin.
Därför är jag stolt som en tupp idag.
Om ni tror att jag tog några kort, så har min kamera gått sönder! Men om någon vill följa med
och fota nästa gång så vore jag jätteglad.
Bägge två går lätt in i transporten. Står snällt, och backar lugnt ut igen när vi är framme.
Just nu, har dom lite svårt att ta bettet när jag tränsar. Jag försökte muta dom med en sockerbit. BLÄÄ!
Sa dom bägge två, och spottade ut.
Hur som helst. Träns och senskydd fick dom på sig.
Så fick dom komma in i ridhuset och löshoppa.
DET ÄR JÄTTEKUL! Tycker bägge två.
ELLIOT började. Han är så lugn och ostressad. Men jätteglad och positiv till hindren.
Efteråt krumbuktar han sig och bockar rejält. HAN tycker han är jätteduktig.
Malin sa: "Det är lätt med en så sansad häst för honom kan man sätta lite fart på,
så hoppar han ännu bättre".
Det gjorde han verkligen. Fina språng idag.
VIZZLA, verkade lite trött idag. Snubblade över bommarna när dom låg på marken.
MEN SEN! Hoppade hon fantastiskt fint. Men hon blir lite upprörd och vill INTE ha havre,
inte socker, inte äpple. Nej, ÄTA går inte, när man ska hoppa.
Jag fick klappa och klia uppmuntrande istället.
När hon galopperade runt, såg man hur svårt hon har med balansen ibland.
Hon galopperade, klättrade på väggarna. Hon gick i korsgalopp och kunde inte sakta ner till trav.
Är hon inne i en växtperiod igen???????
Nej! Hon får inte bli större nu!
2 år och 1,70 i mankhöjd.......
Tack, det räcker.
Malin sa: "Hon leder helt klart 2-års ligan". Det finns många 2-åringar på Jursta gård.
Jag fattade ingenting, "I Mankhöjd frågade jag?"
"Nej i finaste hoppningen, förstås", sa Malin.
Därför är jag stolt som en tupp idag.
IMORGON.........
TITTUT! Vizzla och Elliot tittar ut från stora boxen.
Så här såg det ut 1:a gången VIZZLA var på löshoppning.
Undrar hur det ser ut imorgon?
Då är det dax för löshoppning igen.
Åh, vad spännande. Min granne Gunilla kommer för att hjälpa mig. Vi ses kl 10.00.
Så packar vi in bägge "juniorerna" i transporten och kör till Jursta!
Fortsättning följer.......
DET BLIR ALDRIG SOM MAN PLANERAR.
Imorgon skulle jag köra BÄGGE unghästarna till MALIN NILSSON för inridning.
Men idag var Veterinär: Marianne Lindsjöö här och vaccinerade.
Då får dom ju inte anstränga sig.
Nej, det blir ingen ridning i morgon.
Om dom inte får feber av sprutan, så blir det löshoppning på torsdag.
DET SKA BLI KUL!
Så kollade hon i munnen på bägge hästarna. Om dom hade vargtänder.........?
Det är en liten pligg som sticker upp mitt i lanerna. Det tandfria området
där bettet ligger i munnen på hästen.
JODÅ! Bägge två har vargtänder!
Då måste dom opereras bort. Pengarna bara flyger iväg.
Rolig höst det här.
Men idag var Veterinär: Marianne Lindsjöö här och vaccinerade.
Då får dom ju inte anstränga sig.
Nej, det blir ingen ridning i morgon.
Om dom inte får feber av sprutan, så blir det löshoppning på torsdag.
DET SKA BLI KUL!
Så kollade hon i munnen på bägge hästarna. Om dom hade vargtänder.........?
Det är en liten pligg som sticker upp mitt i lanerna. Det tandfria området
där bettet ligger i munnen på hästen.
JODÅ! Bägge två har vargtänder!
Då måste dom opereras bort. Pengarna bara flyger iväg.
Rolig höst det här.
DAGENS RIDNING.
Åh, vad roligt det är att rida lektion. Idag fick vi ANNA BOSTRÖM, som ridlärare. Hon är mycket duktig och driver Vendelsö Ridskola. Det var en rolig lektion. Sitsträning, handställning, galoppfattningar och skänkelvikning. VIENNA går verkligen från klarhet, till klarhet. Hon är så rolig att rida.
Hon bjuder till och gör sitt bästa hela tiden. Hon sträcker ut sin överlinje och jobbar så rätt. Man blir glad av att rida henne.
Efteråt får man alltid lite info om hur lektionen har gått:
"Ni har ridit den unga hästen alldeles rätt. Hon sitter inte fast någon stans. Hon jobbar igenom hela kroppen!"
Kan man få ett bättre omdöme?
GRATTIS Ylva!
Det är ju DU som har ridit henne. Ett helt år, från januari -09 till januari 2010.
Hemvägen då?
Ja, hon var spänd. Jag kämpade med att slappna av och sjunga för henne. Det hjälper iallafall mig.
Bitvis taktade hon och blev "giraff" igen.
När vi kom till Lillängsvägen då for hon runt och stack iväg. Ser hon spöken?
Jag vände tillbaka. JAG BESTÄMMER!
Till sist red jag en omväg hemåt. För att få henne att förstå. LITA PÅ MIG!
Hon lugnade ner sig och jag kunde sitta av när hon var cool.
Inte kasta mig av i farten när hon är upprörd och spökrädd. EN HALV SEGER?
När vi kommer hem. Får hon stå i boxen och ha tråkigt.
Då är hon alldeles lugn igen.
Hoppas jag får ordning på det här.
Jag är jättenöjd idag i alla fall.
Hon bjuder till och gör sitt bästa hela tiden. Hon sträcker ut sin överlinje och jobbar så rätt. Man blir glad av att rida henne.
Efteråt får man alltid lite info om hur lektionen har gått:
"Ni har ridit den unga hästen alldeles rätt. Hon sitter inte fast någon stans. Hon jobbar igenom hela kroppen!"
Kan man få ett bättre omdöme?
GRATTIS Ylva!
Det är ju DU som har ridit henne. Ett helt år, från januari -09 till januari 2010.
Hemvägen då?
Ja, hon var spänd. Jag kämpade med att slappna av och sjunga för henne. Det hjälper iallafall mig.
Bitvis taktade hon och blev "giraff" igen.
När vi kom till Lillängsvägen då for hon runt och stack iväg. Ser hon spöken?
Jag vände tillbaka. JAG BESTÄMMER!
Till sist red jag en omväg hemåt. För att få henne att förstå. LITA PÅ MIG!
Hon lugnade ner sig och jag kunde sitta av när hon var cool.
Inte kasta mig av i farten när hon är upprörd och spökrädd. EN HALV SEGER?
När vi kommer hem. Får hon stå i boxen och ha tråkigt.
Då är hon alldeles lugn igen.
Hoppas jag får ordning på det här.
Jag är jättenöjd idag i alla fall.
TÖMKÖRNING.
Vad det är svårt. Idag fick jag en lektion i denna ädla konst. Vi tog Vienna för hon är så fin att tömköra, hm.
Idag var det inte lika lätt. Hon var pigg, låg på och ville bestämma allt själv.
Takt, tempo och att inte stå still. Allt hade hon åsikter om.
Läraren Bella fick ta över tömmarna och förstod varför jag inte fick till det riktigt........
Hon fick prata lite allvar med "damen".
Sen fick jag tillbaka tömmarna, och DÅ förstod jag lite av detta med ytter- och inner-töm.
HEJA Tinka!
Jag vill bli duktig på detta, och kunna arbeta hästen rätt.
Jag ser fram emot nästa lektion, på onsdag.
Idag var det inte lika lätt. Hon var pigg, låg på och ville bestämma allt själv.
Takt, tempo och att inte stå still. Allt hade hon åsikter om.
Läraren Bella fick ta över tömmarna och förstod varför jag inte fick till det riktigt........
Hon fick prata lite allvar med "damen".
Sen fick jag tillbaka tömmarna, och DÅ förstod jag lite av detta med ytter- och inner-töm.
HEJA Tinka!
Jag vill bli duktig på detta, och kunna arbeta hästen rätt.
Jag ser fram emot nästa lektion, på onsdag.
INRIDNING AV VIZZLA.
Det här är bilder från den 1:a och 2 maj 2010. När Ylva satt upp på VIZZLA för första gången.
1:a dagen, lite misstänksam.
2:a dagen, helt lugn.
Så gick vi några steg..... Allt gick bra.
Duktiga hästar ska belönas.
Så fick hon ett långt sommarlov.
I Augusti fortsatte vi.
Då kom vi även till lite trav.
Idag körde jag Vizzla till MALIN NILSSON på Jursta gård. Hon ska hjälpa mig med inridningen
och förberedelse inför 3-års testen i maj 2011.
VAD BRA DET GICK!
Hon hängde först över sadeln. Sedan satt hon upp. Jag ledde henne runt i ridhuset.
Hon travade lite. Sedan höll jag längst ut i longerlinan. Så red Malin runt i både skritt och trav.
HÄRLIGT!
En väl förberedd unghäst. Hoppas det fortsätter så här. Nästa tisdag är det dax igen.
Då tar jag dit Elliot också.
Sen på torsdag, i nästa vecka, är det löshoppning igen. :)
VIENNA SKOGSTOKIG!
Nähä, så är det inte. Hon är bara rädd för att gå ensam i skogen.
Numera går hon med glada steg in i skogen. Tar sig fram överallt, där jag inte fastnar i trädtopparna.
Hon klampar på som en riktig "Bulldoser". Hon tror att blanka berghällen är en jämn och fin Skåne-stig.
Helt fel.
Jag har stor respekt för blanka berghällar. Det var ju på en sån som Dixie skadade sig.
Allt går bra, tills jag vänder hemåt.
Det vet hon genast. Då börjar hon takta, spänna sig och vill trava iväg.
Då kommer jag definitvt att hänga kvar på en gren någonstans. Eller skrapas av mot trädstammarna.
Jag försöker bromsa lite mjukt och slappna av........
Igår gick det inte. Till sist var jag tvungen att hoppa av.
Då blev hon lugn...... Eller var det jag, som blev lugn?
Då ringde jag min MENTOR:
"KICKI! VAD GÖR JAG FÖR FEL?" Skönt att ha mobilen med sig.
Vi pratade om hästars, kontra ryttares mentalitet. Mina spänningar som genast återspeglas i hästen.
Varför är det så svårt, och lite läskigt?
Vienna o jag vandrade länge på krokiga stigar och över vattendrag.
Jag jagade bort en skällande hund som kom farande ur skogen.
Det tror jag var bra för Vienna, att se.
När vi kom till fast mark igen så satt jag upp, travade en bit och saktade av.
Då började hon om......... "Hemåt, hemåt, släpp mig!"
Då ska du göra framdelsvändning, sa jag.
"Nej! Sa hon. Hon taktade, stampade runt och rätt som det var gick hon baklänges
ner i ett djupt dike!
Inget vatten i, som tur var.
Men att staket och en vajer till en telestolpe var farligt nära.
DÅ, blev jag alldeles lugn.
Nu har du klivit ner här, då får du ta dig upp.
Så tog hon i och klättrade 2 m lodrätt upp ur diket.
DUKTIG VIENNA!
Så red vi hem i samförstånd.
---------------------------------------------------------------------------
Idag skulle det ÄNTLIGEN bli av. Min syster "Mackie" skulle bli medryttare på VIENNA.
3:e gången gillt. Första gången blev mamma sjuk, nästa gång var Mackie jätteförkyld.
Idag kom hon. Hon såg lite tveksam ut. Jag frågade: "Vill du verkligen rida"?
Nej, hon är för stor.
Jaha, så var det här försöket över.
Det var nog lika bra.
Jag förstår ju att Vienna behöver en trygg ryttare som törs rida. Så hästen kan bli trygg.
VAR HITTAR JAG EN SÅN?
Numera går hon med glada steg in i skogen. Tar sig fram överallt, där jag inte fastnar i trädtopparna.
Hon klampar på som en riktig "Bulldoser". Hon tror att blanka berghällen är en jämn och fin Skåne-stig.
Helt fel.
Jag har stor respekt för blanka berghällar. Det var ju på en sån som Dixie skadade sig.
Allt går bra, tills jag vänder hemåt.
Det vet hon genast. Då börjar hon takta, spänna sig och vill trava iväg.
Då kommer jag definitvt att hänga kvar på en gren någonstans. Eller skrapas av mot trädstammarna.
Jag försöker bromsa lite mjukt och slappna av........
Igår gick det inte. Till sist var jag tvungen att hoppa av.
Då blev hon lugn...... Eller var det jag, som blev lugn?
Då ringde jag min MENTOR:
"KICKI! VAD GÖR JAG FÖR FEL?" Skönt att ha mobilen med sig.
Vi pratade om hästars, kontra ryttares mentalitet. Mina spänningar som genast återspeglas i hästen.
Varför är det så svårt, och lite läskigt?
Vienna o jag vandrade länge på krokiga stigar och över vattendrag.
Jag jagade bort en skällande hund som kom farande ur skogen.
Det tror jag var bra för Vienna, att se.
När vi kom till fast mark igen så satt jag upp, travade en bit och saktade av.
Då började hon om......... "Hemåt, hemåt, släpp mig!"
Då ska du göra framdelsvändning, sa jag.
"Nej! Sa hon. Hon taktade, stampade runt och rätt som det var gick hon baklänges
ner i ett djupt dike!
Inget vatten i, som tur var.
Men att staket och en vajer till en telestolpe var farligt nära.
DÅ, blev jag alldeles lugn.
Nu har du klivit ner här, då får du ta dig upp.
Så tog hon i och klättrade 2 m lodrätt upp ur diket.
DUKTIG VIENNA!
Så red vi hem i samförstånd.
---------------------------------------------------------------------------
Idag skulle det ÄNTLIGEN bli av. Min syster "Mackie" skulle bli medryttare på VIENNA.
3:e gången gillt. Första gången blev mamma sjuk, nästa gång var Mackie jätteförkyld.
Idag kom hon. Hon såg lite tveksam ut. Jag frågade: "Vill du verkligen rida"?
Nej, hon är för stor.
Jaha, så var det här försöket över.
Det var nog lika bra.
Jag förstår ju att Vienna behöver en trygg ryttare som törs rida. Så hästen kan bli trygg.
VAR HITTAR JAG EN SÅN?
ALLT FLYTER PÅ.
Idag hade jag min första ridlektion på VIENNA för Bella. Det var roligt. Mycket jobb med att hitta
takten och balansen i hästen. Stöd på yttertygeln, ge efter på innertygeln. Vienna är lite på och av.
Mycket känslig, men villig att jobba på ordentligt.
Jag är väldigt nöjd med en långsammare takt. Som inte passar Vienna alls!
Hon måste få trampa på ordentligt, komma igenom kroppen, som jag säger......
Det här med ridning är så J-LA svårt!
Sen tappar jag balansen, så spänner jag innerhanden......
Skit också!
Idag känner jag mig som en nybörjare.
Men jag red upp till ridhuset och hem igen. Det är jobbigt för mig.
För hon taktar, slår med huvudet och skyggar för nästan ALLT utmed vägen.
Hon vill helst springa hem till de andra hästarna.
Men om hon får lite uppgifter på vägen: öppna, sluta, skänkelvikning och tempo-
förändringar. Då mjuknar hon och går så fint på tygeln.
Men jag vill att hon ska kunna skritta hemåt på lång tygel.
Utan en massa stress och idéer.
Vi kanske blir trygga tillsammans så småningom.
Men ni ska veta att det är mycket svårt för mig att rida Vienna.
Men någon måste ju göra det.
takten och balansen i hästen. Stöd på yttertygeln, ge efter på innertygeln. Vienna är lite på och av.
Mycket känslig, men villig att jobba på ordentligt.
Jag är väldigt nöjd med en långsammare takt. Som inte passar Vienna alls!
Hon måste få trampa på ordentligt, komma igenom kroppen, som jag säger......
Det här med ridning är så J-LA svårt!
Sen tappar jag balansen, så spänner jag innerhanden......
Skit också!
Idag känner jag mig som en nybörjare.
Men jag red upp till ridhuset och hem igen. Det är jobbigt för mig.
För hon taktar, slår med huvudet och skyggar för nästan ALLT utmed vägen.
Hon vill helst springa hem till de andra hästarna.
Men om hon får lite uppgifter på vägen: öppna, sluta, skänkelvikning och tempo-
förändringar. Då mjuknar hon och går så fint på tygeln.
Men jag vill att hon ska kunna skritta hemåt på lång tygel.
Utan en massa stress och idéer.
Vi kanske blir trygga tillsammans så småningom.
Men ni ska veta att det är mycket svårt för mig att rida Vienna.
Men någon måste ju göra det.
Torsdag efter löshoppning.
Idag körde jag upp VIZZLA till Ridskolan igen. Dax för tömkörning med Bella.
Men Vizzla var trött och stel efter löshoppningen. Hon ville helst gå i skritt.
Hon fick ta det lugnt och bara sträcka lite på kroppen. Vi tömkörde i ridhuset idag.
Här kommer två bilder från förra gången, när hon var så fin.
Skutt över bommen.
Nu får hon vila 4 dagar.
Nästa vecka är det dax för ridning med Malin Nilsson på Jursta.
Men Vizzla var trött och stel efter löshoppningen. Hon ville helst gå i skritt.
Hon fick ta det lugnt och bara sträcka lite på kroppen. Vi tömkörde i ridhuset idag.
Här kommer två bilder från förra gången, när hon var så fin.
Skutt över bommen.
Nu får hon vila 4 dagar.
Nästa vecka är det dax för ridning med Malin Nilsson på Jursta.
LÖSHOPPNING.
IDAG har jag ÄNTLIGEN fått se våra unghästar H O P P A !
Vad jag är glad.
Jag lastade VIZZLA. Sen körde jag och hämtade upp ELLIOT.
Oj, va HAN blev glad.
Han kunde knappt vänta tills jag fick ner rampen. Innan han skuttade in i transporten.
Han verkade säga: "Tjenare syrran! Vad jag har saknat dig."
Så körde vi till JURSTA, Där löshoppningen skulle vara.
Min granne Gunilla var snäll och följde med mig. Ifall jag skulle få problem, när jag lastade ut den ena
och lämnade den andra i transporten. Allt gick jättebra. Nu är bägge lättlastade.
Så fick ELLIOT starta. Först gallopperade han lite fyrtaktigt, markbundet och skuttade över som en kanin, ungefär.
Men så höjdes oxern till ca 1 m. Då HOPPADE han! Vilket fint språng!
Han kan nog bli hopphäst, han också.
Sen var det VIZZLAS tur. Hon var så taggad, att hon varken ville äta havre eller äpplen.
Hon kunde knappt vänta tills hon fick hoppa igen.
Hon hoppade flera gånger. Men liksom utan spänst.
Så slog hon i några gånger och vi tänkte avsluta. Man vill inte att dom ska få mjölksyrekänning.
Det ska vara KUL att hoppa.
En gång till, sa jag. Men då rev hon ordentligt.
Då är man ju tvungen att göra om. DÅ KOM SPRÅNGET!
Som jag har väntat på att få se. Det här var 5:e gången hon var på löshoppning.
Hittills har hon hoppat fint och lätt.
Men nu tog hon i, och välvde sig över oxern. Som var drygt 1,10 hög.
HEJA VIZZLA!
Äntligen HOPPADE hon igenom kroppen ordentligt.
----------------------------------------------------
Sen red Gunilla och jag ut i den vackra höstskogen på Garbo och Vienna.
En härlig ridtur.
Vad jag är glad.
Jag lastade VIZZLA. Sen körde jag och hämtade upp ELLIOT.
Oj, va HAN blev glad.
Han kunde knappt vänta tills jag fick ner rampen. Innan han skuttade in i transporten.
Han verkade säga: "Tjenare syrran! Vad jag har saknat dig."
Så körde vi till JURSTA, Där löshoppningen skulle vara.
Min granne Gunilla var snäll och följde med mig. Ifall jag skulle få problem, när jag lastade ut den ena
och lämnade den andra i transporten. Allt gick jättebra. Nu är bägge lättlastade.
Så fick ELLIOT starta. Först gallopperade han lite fyrtaktigt, markbundet och skuttade över som en kanin, ungefär.
Men så höjdes oxern till ca 1 m. Då HOPPADE han! Vilket fint språng!
Han kan nog bli hopphäst, han också.
Sen var det VIZZLAS tur. Hon var så taggad, att hon varken ville äta havre eller äpplen.
Hon kunde knappt vänta tills hon fick hoppa igen.
Hon hoppade flera gånger. Men liksom utan spänst.
Så slog hon i några gånger och vi tänkte avsluta. Man vill inte att dom ska få mjölksyrekänning.
Det ska vara KUL att hoppa.
En gång till, sa jag. Men då rev hon ordentligt.
Då är man ju tvungen att göra om. DÅ KOM SPRÅNGET!
Som jag har väntat på att få se. Det här var 5:e gången hon var på löshoppning.
Hittills har hon hoppat fint och lätt.
Men nu tog hon i, och välvde sig över oxern. Som var drygt 1,10 hög.
HEJA VIZZLA!
Äntligen HOPPADE hon igenom kroppen ordentligt.
----------------------------------------------------
Sen red Gunilla och jag ut i den vackra höstskogen på Garbo och Vienna.
En härlig ridtur.
BILDBOMB.
I går var Patricia Johansson, en mycket duktig fotograf, här och fotade hästarna.
Tack vännen! För dessa underbara bilder.
Mor och dotter. Vienna, bakom skymtar Vizzla.
Mor o dotter igen. Tittar på Dixie, ledarstoet.
Vienna, Vizzla och Dixie i täten.
Vizzla, Dixie (sura minen) och Vienna.
Min ridhäst, fina Vienna. Börjar faktiskt bli lite tjock.
Vienna blir pussad på, av Dixie. Vi "mammor" ska hålla ihop.
Vizzla, kan trava riktigt fint.
Till sist en bild på min älskade DIXIE.
Ett riktigt Quarter-huvud.
Tack vännen! För dessa underbara bilder.
Mor och dotter. Vienna, bakom skymtar Vizzla.
Mor o dotter igen. Tittar på Dixie, ledarstoet.
Vienna, Vizzla och Dixie i täten.
Vizzla, Dixie (sura minen) och Vienna.
Min ridhäst, fina Vienna. Börjar faktiskt bli lite tjock.
Vienna blir pussad på, av Dixie. Vi "mammor" ska hålla ihop.
Vizzla, kan trava riktigt fint.
Till sist en bild på min älskade DIXIE.
Ett riktigt Quarter-huvud.
RAPPORT.
I förrgår var jag ute i skogen med VIENNA igen. Vi hittade riktigt bra vägar att rida på.
Hon är MYCKET tittig.
Så hörde vi hundskall i fjärran. Men sen började hon växa i halsen.....
Hon blir liksom hög som en giraff. Jag tänkte, det står nog en ÄLG där borta.
Så blev hon värre och värre.
Hon kastade om, och ville fly = skena.
Då såg jag vad det var.
Det var ju ÄTTIKA (min kompis, Linda´s hund) som kom farande genom skogen.
Hon hade spårat efter mig och hästen.
Då blev allt bra igen.
Så red vi hem efter en lyckad ridtur.
Igår var jag hos ELLIOT. Det var mörkt, men utevolten var upplyst.
Vi tränade vidare på tömkörningen. Det var nog bästa passet hittills.
Duktiga Elliot!
Hon är MYCKET tittig.
Så hörde vi hundskall i fjärran. Men sen började hon växa i halsen.....
Hon blir liksom hög som en giraff. Jag tänkte, det står nog en ÄLG där borta.
Så blev hon värre och värre.
Hon kastade om, och ville fly = skena.
Då såg jag vad det var.
Det var ju ÄTTIKA (min kompis, Linda´s hund) som kom farande genom skogen.
Hon hade spårat efter mig och hästen.
Då blev allt bra igen.
Så red vi hem efter en lyckad ridtur.
Igår var jag hos ELLIOT. Det var mörkt, men utevolten var upplyst.
Vi tränade vidare på tömkörningen. Det var nog bästa passet hittills.
Duktiga Elliot!
TÖMKÖRNING IGEN.
VIZZLA gick helt fantastiskt idag! Bella är så skicklig. Hon tränade på ökad trav och galopp.
Vilken trav hon fick till, efter galoppen. Det kan man kalla schwung, då är hon ännu omusklad och otränad.
Hon kan nog bli fin, den "lilla" hästen.
Bella sa, att eftersom Vizzlas mamma Vienna har lämnat lika bra ridbarhet och samarbetsvilja som hon själv har.
Så är hon verkligen värd att avla på. Det var roligt att höra.
Sedan kom syrran för att rida Vienna. Men vi fick rapport att vår mamma var sjuk.
Så vi åkte och hälsade på henne istället.
Mackie kommer för att provrida på söndag istället.
Vienna våren 2009. När hon och Ylva tränade terränghinder.
Vilken trav hon fick till, efter galoppen. Det kan man kalla schwung, då är hon ännu omusklad och otränad.
Hon kan nog bli fin, den "lilla" hästen.
Bella sa, att eftersom Vizzlas mamma Vienna har lämnat lika bra ridbarhet och samarbetsvilja som hon själv har.
Så är hon verkligen värd att avla på. Det var roligt att höra.
Sedan kom syrran för att rida Vienna. Men vi fick rapport att vår mamma var sjuk.
Så vi åkte och hälsade på henne istället.
Mackie kommer för att provrida på söndag istället.
Vienna våren 2009. När hon och Ylva tränade terränghinder.
HOVSLAGAREN
Idag kom vår nya "hovis" Elisabeth. Hon har verkat Vienna o Dixie en gång förut. Men Vizzla var en ny
bekantskap för henne.
Åh, vad det är härligt när det stämmer! Hon gillade Vizzla. Vizzla gillade henne. Hästen har ju lite svårt
med balansen, när man verkar höger fram.
Men Elisabeth tog sig tid att "prata" med hästen. Så kom dom överens och verkningen gick
som en dans.
Dom "gamla" stona var ju inga problem. Vienna fick NYA SKOR! Hoppas hon behåller dom på fötterna.
Sist trampade hon av sig skorna efter 2 dagar!
Så var det klart och jag kunde ta en riktig ridtur med Vienna.
Vi klättrade i skogen. Travade lite och tog första galoppen utomhus!!!!!!!!
HEJA TINKA!
Hon blev lite laddad i galoppen. Men jag kände mig trygg och fick stopp på henne.
Två lastbilar kom från varsitt håll. Vi var mitt emellan........
Sedan mötte vi skolbussen, som är stor som en dubbeldäckare. Till sist en lastbil som blåste tryckluft.
Vägarna här på Gudö är MYCKET smala.
Jag måste säga att Vienna är totalt trafiksäker. UNDERBART!
-----------------------------------------------------------------------------------------
Idag kom en flicka, Caroline, hit och hjälpte mig med hästarna. Jag tror hon sover gott nu ikväll.
Efter en heldag med mig i stallet.
Hon ryktade 4 hästar och mockade stallet.
Vi åkte till ELLIOT för att träna lite trail.
I maj, när vi började träna, så förstod han ingenting........
Idag gick han SIDEPASS så himla fint. Lugnt och stadigt gick han åt sidan.
Det gick jättebra att gå åt höger.......
Då måste jag naturligtvis träna om det gick lika bra åt andra hållet?
Nej, att gå åt vänster var svårt idag.
Men den gossen lär sig så snabbt. Så det fixar han snart.
Caroline fick prova att leda ELLIOT. Framåt , bakåt och åt sidan.
Han var förstås uppkäftig, lyssnade inte och tuggade grus för att visa vad han tyckte.
Jag tror att stackars Caroline var helt slut.
Det visade Elliot tydligt.
Ja, att träna häst är svårt. Man måste ha ordning på sin egen medvetenhet.
Här och Nu, kräver hästen. Fråga inte om den kan göra det du ber om......
Tack för hjälpen idag Caroline!
I morgon kommer min syster Mackie, för att provrida Vienna.
Hoppas det går bra.
bekantskap för henne.
Åh, vad det är härligt när det stämmer! Hon gillade Vizzla. Vizzla gillade henne. Hästen har ju lite svårt
med balansen, när man verkar höger fram.
Men Elisabeth tog sig tid att "prata" med hästen. Så kom dom överens och verkningen gick
som en dans.
Dom "gamla" stona var ju inga problem. Vienna fick NYA SKOR! Hoppas hon behåller dom på fötterna.
Sist trampade hon av sig skorna efter 2 dagar!
Så var det klart och jag kunde ta en riktig ridtur med Vienna.
Vi klättrade i skogen. Travade lite och tog första galoppen utomhus!!!!!!!!
HEJA TINKA!
Hon blev lite laddad i galoppen. Men jag kände mig trygg och fick stopp på henne.
Två lastbilar kom från varsitt håll. Vi var mitt emellan........
Sedan mötte vi skolbussen, som är stor som en dubbeldäckare. Till sist en lastbil som blåste tryckluft.
Vägarna här på Gudö är MYCKET smala.
Jag måste säga att Vienna är totalt trafiksäker. UNDERBART!
-----------------------------------------------------------------------------------------
Idag kom en flicka, Caroline, hit och hjälpte mig med hästarna. Jag tror hon sover gott nu ikväll.
Efter en heldag med mig i stallet.
Hon ryktade 4 hästar och mockade stallet.
Vi åkte till ELLIOT för att träna lite trail.
I maj, när vi började träna, så förstod han ingenting........
Idag gick han SIDEPASS så himla fint. Lugnt och stadigt gick han åt sidan.
Det gick jättebra att gå åt höger.......
Då måste jag naturligtvis träna om det gick lika bra åt andra hållet?
Nej, att gå åt vänster var svårt idag.
Men den gossen lär sig så snabbt. Så det fixar han snart.
Caroline fick prova att leda ELLIOT. Framåt , bakåt och åt sidan.
Han var förstås uppkäftig, lyssnade inte och tuggade grus för att visa vad han tyckte.
Jag tror att stackars Caroline var helt slut.
Det visade Elliot tydligt.
Ja, att träna häst är svårt. Man måste ha ordning på sin egen medvetenhet.
Här och Nu, kräver hästen. Fråga inte om den kan göra det du ber om......
Tack för hjälpen idag Caroline!
I morgon kommer min syster Mackie, för att provrida Vienna.
Hoppas det går bra.
TÖMKÖRNING MED VIZZLA.
Idag fick VIZZLA första passet i tömkörning. Bella, heter en underbar vän till mig. Som kan det här med tömkörning.
Hon hjälpte mig med Vienna (Vizzlas mamma), för 4 år sedan. Det gjorde hon så bra.
Nu ska vi hjälpas åt att lägga en lika bra grund på VIZZLA.
Det blåste rejält idag, och naturligtvis var ridhuset upptaget.........
Hon tittade på allt i omgivningen. Hon blåste luft ur näsborrarna och gnäggade åt hästarna i hagarna.
Men annars gjorde hon så gott hon kunde. Hon är lika fin, som Vienna var, att tömköra.
Hon har bättre trav och är lite kortare i ryggen än sin mamma. Det verkar lovande.
Hon bockhoppade lite i höger varv. Men i vänster gick hon jättefint.
Duktiga VIZZLA!
En bild från sommaren 2009.
Hon hjälpte mig med Vienna (Vizzlas mamma), för 4 år sedan. Det gjorde hon så bra.
Nu ska vi hjälpas åt att lägga en lika bra grund på VIZZLA.
Det blåste rejält idag, och naturligtvis var ridhuset upptaget.........
Hon tittade på allt i omgivningen. Hon blåste luft ur näsborrarna och gnäggade åt hästarna i hagarna.
Men annars gjorde hon så gott hon kunde. Hon är lika fin, som Vienna var, att tömköra.
Hon har bättre trav och är lite kortare i ryggen än sin mamma. Det verkar lovande.
Hon bockhoppade lite i höger varv. Men i vänster gick hon jättefint.
Duktiga VIZZLA!
En bild från sommaren 2009.
RIDLEKTION.
Vilken härlig känsla. När det stämmer och hästen länger halsen framåt, nedåt. När hon bär sig själv utan ansträngning och svarar på minsta hjälp........
Idag var det ridlektion igen. Både jag och Vienna var mycket lugnare o stadigare idag. Vi trivs i ridhuset.
Vi tränade skritt-trav, täta övergångar. Halt, ryggning och halvhalter. Galoppfattningar, skänkelvikning och framdelsvändning. Oj, vad mycket vi hann med på en lektion. Vienna gjorde, som alltid, sitt allra bästa.
Vilken lydig och lyhörd häst. Hon är underbar att rida. Om jag bara kommer över min osäkerhet.
Ridlärarens råd: "Lösgör henne med galoppjobb. Eftersom hennes galopp är mycket bättre än hennes trav i början.
Räta upp dig själv, tänk på SITSEN! och lägg inte omkull händerna! Det gör du för att vara snäll mot hästen. Det förstör hela ridningen. TUMMARNA UPP!"
Ja, det var ord och inga visor.
Nu ska jag träna den här veckan. På onsdag kommer hovslagaren, så hon får skor på fötterna.
Jag längtar till nästa måndag.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Sedan åkte jag ut till ELLIOT. Jag tömkörde på volten. Tränade på att hålla ihop tömmarna. TUMMARNA UPP!
Jag drev honom framåt. Det blir lite ryckigt med drivningen. Men jag var mycket nöjd med dagens pass.
En gammal bild på Elliot o mig.
Idag var det ridlektion igen. Både jag och Vienna var mycket lugnare o stadigare idag. Vi trivs i ridhuset.
Vi tränade skritt-trav, täta övergångar. Halt, ryggning och halvhalter. Galoppfattningar, skänkelvikning och framdelsvändning. Oj, vad mycket vi hann med på en lektion. Vienna gjorde, som alltid, sitt allra bästa.
Vilken lydig och lyhörd häst. Hon är underbar att rida. Om jag bara kommer över min osäkerhet.
Ridlärarens råd: "Lösgör henne med galoppjobb. Eftersom hennes galopp är mycket bättre än hennes trav i början.
Räta upp dig själv, tänk på SITSEN! och lägg inte omkull händerna! Det gör du för att vara snäll mot hästen. Det förstör hela ridningen. TUMMARNA UPP!"
Ja, det var ord och inga visor.
Nu ska jag träna den här veckan. På onsdag kommer hovslagaren, så hon får skor på fötterna.
Jag längtar till nästa måndag.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Sedan åkte jag ut till ELLIOT. Jag tömkörde på volten. Tränade på att hålla ihop tömmarna. TUMMARNA UPP!
Jag drev honom framåt. Det blir lite ryckigt med drivningen. Men jag var mycket nöjd med dagens pass.
En gammal bild på Elliot o mig.
