VIENNA SKOGSTOKIG!

Nähä, så är det inte. Hon är bara rädd för att gå ensam i skogen.
Numera går hon med glada steg in i skogen. Tar sig fram överallt, där jag inte fastnar i trädtopparna.
Hon klampar på som en riktig "Bulldoser". Hon tror att blanka berghällen är en jämn och fin Skåne-stig.
Helt fel.
Jag har stor respekt för blanka berghällar. Det var ju på en sån som Dixie skadade sig.
Allt går bra, tills jag vänder hemåt.

Det vet hon genast. Då börjar hon takta, spänna sig och vill trava iväg.
Då kommer jag definitvt att hänga kvar på en gren någonstans. Eller skrapas av mot trädstammarna.
Jag försöker bromsa lite mjukt och slappna av........

Igår gick det inte. Till sist var jag tvungen att hoppa av.
Då blev hon lugn...... Eller var det jag, som blev lugn?

Då ringde jag min MENTOR:
"KICKI!  VAD GÖR JAG FÖR FEL?" Skönt att ha mobilen med sig.
Vi pratade om hästars, kontra ryttares mentalitet. Mina spänningar som genast återspeglas i hästen.
Varför är det så svårt, och lite läskigt?

Vienna o jag vandrade länge på krokiga stigar och över vattendrag.
Jag jagade bort en skällande hund som kom farande ur skogen.
Det tror jag var bra för Vienna, att se.

När vi kom till fast mark igen så satt jag upp, travade en bit och saktade av.
Då började hon om.........   "Hemåt, hemåt, släpp mig!"

Då ska du göra framdelsvändning, sa jag.
"Nej!  Sa hon.  Hon taktade, stampade runt och rätt som det var gick hon baklänges
ner i ett djupt dike!
Inget vatten i, som tur var.
Men att staket och en vajer till en telestolpe var farligt nära.
DÅ, blev jag alldeles lugn.

Nu har du klivit ner här, då får du ta dig upp.
Så tog hon i och klättrade 2 m lodrätt upp ur diket.
DUKTIG VIENNA!
Så red vi hem i samförstånd.
---------------------------------------------------------------------------

Idag skulle det ÄNTLIGEN bli av. Min syster "Mackie" skulle bli medryttare på VIENNA.
3:e gången gillt. Första gången blev mamma sjuk, nästa gång var Mackie jätteförkyld.

Idag kom hon. Hon såg lite tveksam ut. Jag frågade: "Vill du verkligen rida"?
Nej, hon är för stor.

Jaha, så var det här försöket över.
Det var nog lika bra.
Jag förstår ju att Vienna behöver en trygg ryttare som törs rida. Så hästen kan bli trygg.
VAR HITTAR JAG EN SÅN?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0