TILLÄGG TILL MITT HÄSTLIV, DEL 1.

Jag glömde berätta en rolig episod. Som hände när vi hade Linnéa.

Till saken hör, att innan vi skulle ut och rida brukade mamma mata Linnéa med en sockerbit.
Det gick till så här: Vi red fram till stugdörren som leder direkt in i köket och lät Linnéa kika in.
Då kom mamma och gav henne en godbit. Så red vi iväg........

DAGEN DÅ MORMOR BLEV GALEN!
Mamma och jag kom hem ifrån affären.
SOM DET SÅG UT!

Alla kryddor låg utspridda i köket. Kaffepannan var söndertrampad.
Brödkorgen var trasig. Bastduken på utebordet var trasig.
Frukten var mosad. 2 träskor låg slängda i köket + mormors silverkäpp!
Vad hade hänt? VAR VAR MORMOR? Hade mormor blivit galen?

Ett litet pip hördes från sovrummet. "Åh, entlich kommt jemand".
Mormor var från Tyskland.
Hon berättade följande historia:

Hon hade vilat på sängen när hon hörde någon klampa omkring i köket.
Hon pep: HALLÅ?, inget svar. VEM DÄR?, inget svar.
Då gick hon upp, stödd på sin käpp.

Vid spisen stod en kolsvart russ-rumpa = Linnéa!

Vi hade ett sånt där gammalt kryddskåp med små plastlådor med mjöl, socker, salt, kaffe, KAKAO
och HAVREgryn. Hon hade dragit ut allihop. Ätit det som var gott. Hällt ut det som inte passade damen i smaken.
Letat vidare. Hittat bröd + korg. Hon lämnade halva korgen kvar (inte god).
Hon provade om kaffekannan av aluminium gick att äta. Nähä! Då slängde hon ner den på golvet och trampade till den med hoven. Ungefär DÅ kom mormor!

Hon försökte schasa ut hästen. Hon slängde en träsko i baken på henne.
En till kom flygande. Hästen rörde sig inte ur fläcken.
Då tog hon käppen och pucklade på henne tills Linnéa behagade lämna köket och sin jakt på sockerbitar.

Då fortsatte Hästen till utebordet. Mosade fruktfatet och åt upp en bit av bastduken.
Sedan fortsatte hon till grannens grönsaksland.........

Grannsämjan höll, och mormor var fullt frisk.
Det var bara en envis russ-fröken som ville ha sin dagliga sockerbit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0