Lintrollets Hästar

Så här såg det ut när Ylva red VIZZLA i höstas.


Idag var det dax igen.
Jag lastade in VIZZLA och körde till Jursta. Hon kändes mycket lugnare den här gången.
Jag gick runt med henne i ridhuset för att skritta fram. "Den levande skrittmaskinen" brukar jag kalla mig själv.
Så kom Malin och longerade henne. Lugn?  JO, PYTTSAN!
Hon durkade runt som en riktig rodeohäst. Hon kan skjuta rygg den hästen.

Jag sa: Det är bra för henne att bara att gå loss i longeringen. Du behöver inte rida idag när hon har haft vintervila så länge.....
Så Malin körde ett riktigt galopp-pass i bägge varven. Hon var inte alls lika stel idag. Kunde hålla galppen riktigt fint i bägge varven. Hon ångade av svett igen och skummade mellan bakbenen.

Men jag ska prova att hänga på henne i alla fall, sa Malin.
Sagt o gjort. Upp på magen över sadeln.
Hon var lite spänd. Men det gick över snabbt.
Så satt Malin upp, och red i lite bågar vänster, höger.
Det var väl inget, sa Vizzla.

Nästa måndag ska jag dit igen.