Lintrollets Hästar

Idag gick det utmärkt att köra fram o tillbaka till Jursta.
Men när jag hade parkerat på gården, kom jag inte ur fläcken IGEN!
Hjulen bara spann. Rena isgatan under bakhjulen.
Som tur var hittade vi vasst grus att strö ut. Då kom vi loss utan problem.
Jag MÅSTE köpa nya vinterdäck till min bil!

LÖSHOPPNINGEN?
Ja, den gick utmärkt.
Hon var otroligt spänd förstås.
Men dom på Jursta är SÅ BRA!
Dom har alltid tips och råd, hur man ska göra. Det är så skönt att ha dom ATT RÅDFRÅGA.

JAG HADE EN IDÉ. Jag trodde att hon skulle må bra av att lösgaloppera i ett stort ridhus.
På sitt lugna sätt påpekade Malin Nilsson att hon trodde hon skulle jaga upp sig mer av det.
Hon tyckte att ordentligt arbete, och fasta ramar skulle vara bättre.

Så klokt. Javisst!
Om jag tänker efter, så är det mycket bättre.
Det vet jag ju........

Men dom där dumma idéerna om att dom "ska springa av sig". Det är svårt att lära om.

Hoppningen löste hon strålande. 1,25 m var oxern! Det är det högsta hon har hoppat hittills.
Om hon bara kan slappna av och börja koncentrera sig på HOPPNINGEN, så blir allt mycket bättre.
Men jag kunde tränsa LUGNT!  och fånga in henne, utan för mycket tjafs, den här gången.

På tisdag ska jag dit igen. Då börjar SKOLAN för VIZZLA.