Lintrollets Hästar

Man kan inte säga att det är en njutning att rida ELLIOT. Han är ung, han är tittig och jävligt envis.
Men han är också POSTIV, GLAD och FRAMÅT.
Det är bara alla grejer på villatomterna han måste undersöka.......
Man kommer i glad trav framåt vägen, EN AVLOPPSSLANG!
Tvärstopp!  Vi tar oss förbi, och travar glatt vidare. EN SNED BREVLÅDA!  Tvärstopp!

Ja, så där går ridturen långsamt framåt.
Men det går framåt. Han reagerar inte 2 ggr på samma sak.

I skogen trampar han på desto bättre. Säker på foten och lagom stor för att ta sig fram överallt.
När jag red VIENNA i höstas, upplevde jag att skogen var alldeles för liten och trång, för en så stor häst.
Men med ELLIOT känner man sig säker och trygg. Han går med ett bra avstånd till trädstammarna. Det är skönt. Så inte mina knän slår i. Tack för det!

Har du lärt honom det, Ylva?


Här är en bild från FLYINGE när Ylva hade honom.
Knoppad och fin inför visningen.


Både på ut- och hem-vägen passerade vi utmed ett elstaket. I hagen gick GARBO och HECTOR, Gunillas fina hästar. När vi lämnade hagen första gången. Ville ELLIOT inte alls som jag. Han stod still, snurrade och backade.
Då backar vi väl då.........
Jag backade honom ända in på Spelmansvägen innan han insåg att det var bäst att trampa vidare.

På hemvägen blev det värre. Då brunstade GARBO. Pep och kråmade sig. Hon gjorde sitt bästa för att förföra min häst. Men så envis som jag är, så tvingade jag ELLIOT att trava fort förbi hagen. Han hann nog inte fatta att han förlorade kontakten innan vi redan var förbi.

Det var dagens ridtur. Nu får han vila några dagar igen. Duktiga ELLIOT!
Han tycker det är roligt,  för han kommer galopperande till mig när vi ska ut på äventyr.