DET ÄR VÄLDIGT TOMT.
Ja, jag saknar verkligen hästarna.
Inte allt slit och släp. Inte att sätta upp 12 hagar varje betes-säsong.
Inte kampen att gå hem med ystra unghästar. På hårt trafikerade vägar i mörker och kyla.
Inte släpet med vatten och hö.
Men sällskapet. Att få luta sig mot en mjuk hästmule. Att få byta luft med en häst genom näsborrarna.
Det är förtroende.
Jag saknar att se LAVA och INDIRA utvecklas dag för dag.
Jag saknar att träna dom. Att få följa utvecklingen från "vildhäst" till ridhäst på 3 år.
Jag saknar min älskade vän DIXIE. Vi har samsats i 14 år. Upplevt katastrofer och underbara stunder ihop.
Men livet med Dixie har verkligen varit en spännande resa. Jag vill leva med mina hästar!
Jag får nöja mig med alla rapporter från Skåne. Jag vet att dom har det jättebra i Ylvas vård.
Men jag är lika sorgsen ändå. Jag får glädja mig med lite bilder som Ylva tog i augusti:
På väg att släppa 2 till i hagen. Titta på DIXIE, vilken ömhet mot mig.
INDIRA (min blivande ridhäst?) kikar fram.
ÄLSKADE DIXIE!
VIENNA och jag har också blivit vänner med tiden.
Inte allt slit och släp. Inte att sätta upp 12 hagar varje betes-säsong.
Inte kampen att gå hem med ystra unghästar. På hårt trafikerade vägar i mörker och kyla.
Inte släpet med vatten och hö.
Men sällskapet. Att få luta sig mot en mjuk hästmule. Att få byta luft med en häst genom näsborrarna.
Det är förtroende.
Jag saknar att se LAVA och INDIRA utvecklas dag för dag.
Jag saknar att träna dom. Att få följa utvecklingen från "vildhäst" till ridhäst på 3 år.
Jag saknar min älskade vän DIXIE. Vi har samsats i 14 år. Upplevt katastrofer och underbara stunder ihop.
Men livet med Dixie har verkligen varit en spännande resa. Jag vill leva med mina hästar!
Jag får nöja mig med alla rapporter från Skåne. Jag vet att dom har det jättebra i Ylvas vård.
Men jag är lika sorgsen ändå. Jag får glädja mig med lite bilder som Ylva tog i augusti:
På väg att släppa 2 till i hagen. Titta på DIXIE, vilken ömhet mot mig.
INDIRA (min blivande ridhäst?) kikar fram.
ÄLSKADE DIXIE!
VIENNA och jag har också blivit vänner med tiden.
Kommentarer
Postat av: Sabina Larsson
Jag förstår verkligen att du saknar dem! :-)
Turbo har ju varit borta i snart ett år. Och visst när han var hemma så ville jag vissa dagar bara bli av med honom. Men nu när han är borta (uppe i Gävle) så saknar man ju den lila skiten så otroligt mycket!
KRAM
Trackback
