Lintrollets Hästar

Jag fick ett sms från EMMA idag. Hon hade ridit VIZZLA.  Utvecklingen går framåt!
Det är så roligt att få rapport hur det går.




Så här såg hon ut i mars, när träningen startade igen.

EMMA sa, att nu börjar det hända saker. Det var nog första gången som hon verkligen jobbade VIZZLA. Slut på igångsättnings-fasen alltså.

Hon var fin i skritt o trav. Dom gjorde halter, volter och galopperade lite. Men styrningen är inte riktigt där ännu. Trots att hon är så stor och valpig ännu, så har hon riktigt bra balans. HURRA! Det går framåt.


En april-bild. Foto: Emma Ek-Persson.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
 
Men jag känner mig så utanför alltihop.

Förut var hästarna en påtaglig del av min vardag. Så i september 2011 tog alltihop slut.
Jag blev ensam kvar. Här, utan hästar omkring mig.

Visst har jag ett underbart liv med hundar och friluftsliv. Men jag är bara halv, utan hästarna.

Idag ska Ylva åka till fölen och verka hovarna och mäta mankhöjden. Spännande, och se om dom har vuxit något? Hur dom utvecklas, om dom sköter sig med hovslagaren?
Det brukar dom göra. Men unghästar är unghästar......

Jag bara längtar tills jag får tillbaka dom i mitt liv igen. I Juni planerar jag att åka till Skåne och ta hand om 1-åringarna.
Det SKA gå! På ena eller andra sättet.