Lintrollets Hästar

Anita Hernod kom till mig, för att hon ville kika på våra hästar.

Först tittade vi på VIENNA, VIZZLA och valackerna i hagen. Jag skulle ha jobbat med Vienna och Ricky. Men tiden räckte inte till.

Sen åkte vi till unghästarna för att möta Hovslagaren där.
Han började med INDIRA.

Man kan säga, att hon INTE ville vara med!
Hon stod på bakbenen och viftade med framhovarna farligt nära Hovslagarens rygg. Jag hoppas han inte kände vinddraget i skjortan.
Han fortsatte enträget sin övertalning. Men hon trilskades.

Hon gick omkull i den hala halmen och gjorde illa ett bakben. Då stod hon på tre ben och ville ABSOLUT INTE lyfta frambenet igen.

Rätt som det var, stegrade hon sig igen, och slog huvudet i en takbjälke, lite lätt. Det var nog en exakt avvägd smäll. Som gjorde att hon stod snällt resten av verkningen. Hon t.o.m. föltuggade och lutade sin mule mot min kind. Ganska upprörd.

Så var det dax för LAVA. Hon började på samma sätt. Hoppa framåt, bakåt, försöka lägga sig ner.

Så kom Anita på den ljusa idéen, att hämta lite kraftfoder. Då stod hon som ett ljus och mumsade ivrigt i en hink. Tre ben gick alldeles klockrent att verka. Vid det fjärde benet var hon lite orolig igen.
Men det gick bra.
Fina fötter fick dom.

Att verka DIXIE, efter dom där vildhästarna, är som en dröm.
FINA DIXIE!