Lintrollets Hästar

 

Det gick lätt att lasta LATINO IV och VIVA LA DIVA.

Han gick in jättelätt och "Lava" skulle vi lasta i mörker. Medan "stor-morsan" DIXIE gnäggade från hagen.

Inte dom bästa förutsättningarna för last-träning.

 

Men dom blir härdade,  våra hästar.

 

Så kom vi till ridhuset i Vollsjö. Läraren LEIF NILSSON, väntade redan på oss.

Så vi lastade ur. Eftersom ännu, ingen av om  kan lämnas ensam i transporten.

 

Jag fick vänta utanför med LAVA. Medan "LATTE" löshoppade. Jag hade gärna velat se......... Kanske lika skönt att jag slapp?

 

För han skötte sig jättebra. Dom hade börjat höja upp till 1,10. När han plötsligt styr rakt åt vänster och HOPPAR över löshoppningsarenan!

Alltså den ring av grova metallrör som hänger ner från taket.  Den är ca 1.30 hög och han hoppar utan ansats. Men den svänger ju inåt...... Så han fastnar med frambenet och rullar över som en höjdhoppare på rygg liksom.

Det går så snabbt och alla ser det hända, alldeles förskräckta, utan att kunna ingripa.

 

Han hänger i luften och röret ger vika. Så han landar på bog och nacke. KRASCH!  BANG!

Usch, så otäckt, det måste ha sett ut.

 

Men LATINO reser sig upp och hoppar serien igen. Lite lägre, och lite mer försiktigt nu.

Men,  med ett härligt avstamp, fina framben  och fin rygg.

Det var hans första löshoppning någonsin.

 

Hoppas han inte är alltför mörbultad i morgon.

 

 

LAVA då?  Hur gick det för henne?

Hon är ju VIENNAS dotter. Precis som mor och halvsyster gör hon allt rätt och okomplicerat. Men vill INTE äta godis ur hinken.

Lite upprörd, lite svettig. Men med lust tog hon tag i hinderserien. Duktiga LAVA!

 

Sen var inte lastningen lätt i mörkeret efteråt. Då visade hon sina Divalater. VILL INTE!

Inte upprörd, inte rädd. Bara NEJ!

 

Vi lade linorna i kors bakom henne och föste in henne, helt enkelt.

Det där tänker vi inte diskutera med henne.

 

Man måste tycka att det var en lyckad första övning för unghästarna. Nu, när allt gick bra.

TÄNK OM.............