FLYGTUR!

Ja, igår flög jag av VIENNA. Det var bara min egen obalans som gjorde det......

Eller kanske var det lite hennes fel också?

Vi kom ridande hon och jag. Hon är ju väldigt otrygg när hon rids ut själv. Jag tror ju att allt går att lösa. Det här SKA jag klara av......

Vi kom ca 700 m från stallet. Där finns en hästhage bakom en ladugård. Hon skymtar ett "vandrande hästtäcke". Jag ska klara av det här. "Rid på" nu Tinka.........

Nehej, VIENNA hetsar upp sig, mer och mer. Hon är alldeles övertygad om att det är det farligaste hon någonsin har sett. En häst som går bakom några buskar.

Hon snor runt blxtsnabbt...... Jag tror fortfarande att "det här ska jag klara av". När jag känner att jag har lämnat sadeln, hänger på ena sidan och tyngdkraften drar mig vidare nedåt. På min färd ner mot backen hinner jag tänka mycket.

AJ! Det gör ont att falla av en häst på 1,70 m. Jag höll kvar i tyglarna. Men kände mig väldigt klantig.
Så får vi vandra förbi hästarna och titta ordentligt. En stor häst och en pytteliten Shettis. Var det något att vara rädd för?

"DUMMA VIENNA"!
Jag försöker leta efter en stor sten eller dylikt, för att komma upp på henne igen. Men inser att den här dagen blev det ingen ridtur. Det fick bli en promenad istället. Hon är alldeles för upprörd och skvättig. Jag får grubbla vidare på hur detta ska lösas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0