Lintrollets Hästar

Hur går det? Jag var på longeline kurs igen. Läraren hjälpte mig med grunderna. Indira är ju lite fräck och nonchalant mot mig. Så hon tog kapson och lång lina på henne och försökte lära henne lite hövlighet. Det påminde mig så väldigt mycket om när PER LARSSON hjälpte mig med Elliot (Indiras halvbror). Men han var väldigt obstinat och uppkäftig. Indira är bara lite fräck och nonchalant. Men det är faschinerande att se en duktig hästmänniska in action. EWA ANGANTYR, som min lärare heter. Tog henne i kapsonen. Lärde henne att vänta utanför människans "bubbla". Att gå fram och vart hon skulle gå. Lätt som en plätt. ELLER HUR? Nej, det är det inte. Jag ber för mycket, tjatar. Säger Nej.......... Det gör jag i hundträningen också. Är inte tillräckligt snabb att blockera och stoppa upp. Dessutom är jag alldeles för mycket omkring mig. Istället för att vara i vår sfär. Då blir hästen också utåtriktad och ska ta hand om allt runt omkring. Det här har alltid varit mitt problem som jag måste jobba med. Nästa dag var INDIRA så lydig och ippmärksam. Hon försökte inte ens sno åt sig lite godsaker utanför Vizzlas box. Hon stod still när jag sadlade och fixade. Vi jobbade lite på samma sätt som jag hade tränat på. Följ mig, huvudet in och bogen ut. Så hon bär sig på sitt inre bakben. Sen satt jag upp och red UTOMHUS för första gången! Ylva red med lite på Vizzla. Men vi höll oss på en inhägnad gräsplan. För säkerhets skull. Det gick mycket bra. Hon slingrar sig och vinglar. Kör upp skallen och käftar lite emot. Men startar stannar och fattar trav. Jag vill ju inte rida så myclet än. Så det får räcka med en liten stund i sadeln varje gång. Ylva satt också upp och red en stund. Så var dagens arbete gjort. Duktig Indira!