TACK CECILIA!
Hon är en glad tjej i vårat kollektivstall.
Jag bad henne följa med mig till ridhuset idag när jag skulle rida INDIRA.
Det känns väldigt tryggt att ha någon med sig när jag rider på unghästen. Dels för att befästa att hon ska stå still när man sitter upp. Sen bara att någon är där ifall ddt går åt helvete.
Men det gör det inte. Indira är så positiv och lyhörd. Så det är roligt att träna henne. Men hon saknar framåtbjudning i ridhuset. Ibland travar hon på riktigt fint. Men så börjar hon korva sig och går böjd som en banan. Då är det inte lätt att få henne att trava rakt i ett friskt tempo. Jag måste ut och rida. Men är lite för harig för att bara flänga iväg liksom.
Jag hoppas jag blir lite modigare när jag vet lite mer vad hon gör när jag sitter på ryggen.
Sen red jag VIZZLA. Det var som en dröm. Där kände jag mig trygg. I samklang med hästen. Det var en härlig känsla.
Kommentarer
Trackback
