Lintrollets Hästar

Det blev galoppjobb på ängen och dressyr på ridbanan.

I går tränade vi galopp på ängen. Det blev ett kort intensivt pass.

 

Idag tränade vi dressyr på ridbanan. Volter runt hindren. Skänkelvikning, sluta och galoppfattningar.

Hon var positiv och lyhörd. Fina hästen.

 

Men från galopp till avsaktning, skritt och halt blev hon tung i bettet och ville hänga framåt. Då ryggade jag upp henne några steg.

Jag vill så gärna träna för någon. Eller rida i grupp med instruktör.

Checka av hur vi utvecklas tillsammans.

 

Det är så ensamt att försöka utbilda hästen och inte veta om man är på rätt väg?

 

Hur tränar du och din häst, egentligen?

Detta är kopierat från Tidningen Ridsport's hemsida. Väldigt bra artikel av Sylve Söderstrand, som fler ryttare borde ta åt sig utav :)


Planera din tävlingssäsong Håller du din plan? Eller har du kört på lite för mycket?
För att lyckas bra på tävlingsbanan och ha en hållbar och motiverad häst, är det mycket viktigt att planera långsiktigt. Planera in träning, tävling, vila, uppbyggnad och återhämtning och försöka att hålla planen!
- Jag upplever att de flesta ryttare är bra på planera vinterperioden, men på sommarhalvåret tävlar man bara hela tiden, säger Sylve.
- Helt plötsligt så har problem uppkommit och ingen förstår vad det var som hände.
Det är mycket viktigt att även under den mest hektiska tävlingsperioden ha en plan för vad som ska göras och när. Hästarna måste få både psykiska och fysiska viloperioder och det är viktigt att "backa tillbaka" i träningen och i sitt tävlande då och då. Att träna grunder såsom styrka, lösgjordhet och lydnad. Konditionsarbetet ska redan vara avklarat innan utesäsongen börjar för fullt.

Sätt upp mål
Innan tävlingssäsongen börjar, till exempel vid jultid, är det bra att sätta upp lämpliga tävlingsmål, som sedan plockas ner i träningsmål. Vad ska vara uppnått och när? Vilka tävlingar är nästa säsongs stora mål?
Du ska inte försöka vinna alla klasser utan i stället fundera på vilken som är den viktigaste klassen den här helgen.
Perioden mellan tävling och träning ska också planeras och du bör planera in var "återhämtning" ska ske. Om du inte lägger in pauser regelbundet så bryter du ner i stället för att bygga upp.
- Jag anser att många ryttare glömmer dessa viktiga pauser och kör på tävling efter tävling, tycker Sylve. Om en tävling inte gått så bra som det var tänkt, läggs det till flera. Eller tvärtom, om det har gått jättebra så det läggs en tävling till som kanske till och med är svårare.

Utvärdera regelbundet
Då är det viktigt att man i stället backar tillbaka och kollar upp med planeringen som gjordes innan säsongen. Vad som var realistiska mål då, i stället för att bara köra på.
Naturligvis kan och ska resultatet hela tiden utvärderas, exempelvis vad som sker och om något behöver ändras, men det är skillnad.
Så kom ihåg att kolla din tävlingsplan, utvärdera den regelbundet och stäm av mot prestation och resultat. Är det något som kan göras annorlunda, förbättras eller något som inte har blivit gjort?
Har din häst fått tid för återhämtning? Hur har din träning fungerat på sistone? Har du prioriterat de "viktiga" tävlingarna, eller har du försökt vinna alla klasser under varje tävlingshelg?
Kom ihåg att det inte bara är du som ryttare som behöver motivation, utan även din häst.
Lycka till med din träning!

 

 

Den 21/4  fick jag väldigt fint besök. Det var Varmblodsklubben Malmöhus som ordnade:

 

AvelsRally Annandag Påsk med Jan-Ove Olsson  Varmblodsklubben Malmöhus anordnar rådgivning den 21/4 för dig som går i betäckningstankar och vill veta mer om:  Härstamningen; vad säger den? Exteriöra utlåtanden ...

 

Det kom 3 st. från klubben för att titta på VIZZLA, LAVA och INDIRA. Det var så spännande att få visa upp våra tre egen uppfödda ston. Att få diskutera dem, och mina avelsfunderingar med riktiga proffs. 

 

Det var en riktig toppendag.

Rekommendationen jag fick var att betäcka INDIRA!!!!!!!  Min Quarterkorsning!

Ge henne 1 föl,  för att se om mina idéer stämde. Om hon kan lämna en bättre typ på sin avkomma. En något mer högställd häst. Så hade hon visst något att ge till SWB-aveln.

Det var en glad överraskning.

 

Dom betonade verkligen att jag hade hästar med mycket gott lynne. Det var så roligt att få lite beröm, för det arbete man har lagt ner.

 

Sen, om jag väljer att betäcka eller inte. Det är en senare fråga. Men jag ska i alla fall kontakta ASKÖ STUTERI (som äger BRAVOUR, INDIRAS pappa). För att diskutera vad som kunde vara lämpligt att använda.....

Dom kommer förstås att rekommendera CONTANT Q, deras egen hingst. Men jag söker en säker förärvare av typ, hopp och GÅNG. Därför är jag inne på CAMARO M, eller NINTENDER?

 

Jan-Ove höll med om att jag var inne på rätt spår. Det var väldigt kul att få lite bekräftelse på alla tankar jag har.

 

.

Jag red ut och jobbade på min hemläxa.  Att hitta djupt ner i sadeln. Sitta på tre punkter och fördela vikten ner i låren.

Det känns jättekonstigt. Men jag märker att det Påverkar hästen positivt. Hon blir lugnare och kan arbeta bättre bakifrån. Det är bara att kämpa på.

 

Sen lastade jag LAVA och åkte till löshoppning i Tomelilla.  Jag hämtade upp Ylva i Sjöbo. Så vi kunde hjälpas åt. Vad fint hon hoppade!

 

Tränaren sa stt hon både var modig och hinderklok. Kul att höra. Nu gäller det att hon visar det också. Jag får återkomma med en filmsnutt senare.

För två år sedan fick jag en ridlektion med Lisette Hedman. Då på VIENNA.

 

Igår var det dags igen. Men på VIZZLA.

Det har ju inte gått framåt precis. Man måste få lektioner lite oftare om man ska komma någon stans.

Jag uttryckte det så här: "Jag visste det!  Jag skulle inte få jobba med hästen, bara med mig själv."

 

Det är bara att bita i det sura äpplet och börja om. Skritt, och försöka hitta SITSEN!  Jag trodde jag hade den. Men inte då.

 

Det var en magisk känsla, när jag hittade rätt och hela hästen blev mjuk, sträckte halsen framåt, nedåt och frustade nöjd.

Motsatsen blev om jag flyttade min hållning liiiite bakåt = bakåtstrukna öron och en sur, snörpig min på hästen.

 

Vem har sagt att ridning är lätt. Suck!

 

Idag red jag ut, för att träna på min hemläxa. Det gick väl inte lika bra. När man inte har någon som står bredvid och berättar vad man ska göra. Men VIZZLA mjuknade om jag gjorde rätt. Det kände jag.

 

Bara att jobba vidare, med andra ord.

 

Igår red jag ett ordentligt pass på ridbanan. Vi jobbade med cavaletti och upphöjda bommar. Travbommar och galoppjobb.

 

VIZZLA var bara positiv och kämpade på. Ibland blev hon väldigt stark i munnen. Men jag tror att det kommer när hon inte är stark nog i kroppen?

För när hon orkar bära sig, så är hon så mjuk och fin så. Det är när hon blir framtung och "älgar på" som hon blir stark i munnen.

 

En gång snubblade hon rejält i cavalettiserien. Då bad jag henne hålla ordning på benen och bära sig själv. Sen gick det riktigt bra.

 

 

Ylvas framgångar bara fortsätter. Det är så himla kul.
1:a starten, 1,15 = 3:e plats.
2:a starten, 1,15 = 6:e plats.
3:e starten, 1,20 = 4:e plats!

Hoppningen känns plötsligt så rolig och rätt igen. Hon hittar känslan och avstånden. Det är så härligt att höra.

GRATTIS YLVA!

Idag så red Emma ut på INDIRA, alldeles själv på ängen. Det gick jättebra!

Vad roligt det är när det går framåt med unghästarna.

 

Sen släppte vi ihop Emmas LOPPAN (2 år),  med våra  2 unghästar.

En plaststolpe knäcktes i den yra leken. Men mest betade dom gräs. Dom får beta in sig några timmar i taget, så här i början.

 

 

Sen red jag ut på VIZZLA och galoppjobbade henne på ängen. Det gick också super.

En bra dag i stallet, med andra ord.

-----------------------------------------------------------------------

 

YLVA är i Belgien, på ZANGERSHEIDE. Dom har hopptävlingar i  2 - 3 veckor framåt. Hon ska hoppa BOSTON  "Gurkan". Jag tror dom har 6 starter på 10 dagar. Om allt flyter på bra.

 

Idag kom dom på 3:e plats i sin första start. Det är "Väl Godkänt", tycker jag. 

LYCKA TILL! Resten av dagarna.   Jag tänker på dig.

 

 

Iskalla vindar. Men härligt ridväder ändå. EMMA red på INDIRA och jag på VIZZLA. Vi galopperade på ängen, sida vid sida. Vilken lyckokänsla!

 

Men efter 2 galopper är unghästarna trötta och VIZZLA bara uppvärmd. Så  Emma red hem med INDIRA. Medan jag fortsatte med markarbete på ridbanan,

 

Oj, vad Vizzla jobbar bra just nu. Det är så kul att rida henne. Jag försökte mig på galoppombyte. Men jag fixar inte det ännu. Kanske jag lär mig så småningom?

 

Men vi tränade galopp i olika krumelurer och galoppfattning ur en bakdelsvändning. Det gick riktigt bra.

Vi red ut på alla tre från STALL LT.

Jag red på VIZZLA, Emma på INDIRA och Ylva på LAVA.

 

 

 

 

 

Idag var det INDIRAS tur att vara på sin livs första uteritt med "storasyster" VIZZLA. Jag red på Vizzla, Emma på Indira.

Hon tittade på Världen med stora ögon och trampade på med gott mod. Ingen dålig framåtbjudning där inte. Hon blev lite rädd för en bil med släp. Men annars var hon väldigt cool.

VIZZLA var desto mer spänd. Jag förstår inte vad det flyger i henne ibland. Hon tittade, skyggade och bockade litegrann.

Men vi red i alla gångarter.
I första galoppen drog Indira bort från vägen, ut på en äng. Vi samlade ihop oss igen och fortsatte galoppen framåt. Då gick det bättre. Vi skrittade / travade tillbaka och tog en ny galopp på samma väg. Då gick det bättre för Indira, Men det var då Vizzla spökade som värst. Men som helhet var det en mycket lyckad 1:a uteritt.

Unghästar blir ju så fort svettiga och trötta. Så vi vände hemåt innan hon blev för trött. Sen red jag ett bra dressyrpass på utebanan med Vizzla. Då var hon så otroligt mjuk och fin.

Det är inte bara tungt och jobbigt.

 

Idag red YLVA ut på "LAVA" för första gången.

Jag red före med VIZZLA.

 

Det var en härlig känsla.  2 hästar av egen uppfödning.

 

Dels att jag litar på, och känner mig trygg på VIZZLA.

 

Men framförallt. Att LAVA kunde ridas i skog och mark i alla gångarterna.

HEJA YLVA!  Det gjorde du bra.

 

Ja, det är dax att ta farväl av en älskad familjemedlem. ROBINS DIXIE.

Hon har funnits hos oss sedan 1996. I maj 1997 flyttade hon från Gotland till oss på Gudö. Tänk vad mycket tokigt och roligt vi har upplevt tillsammans med henne. 2004 skadade hon sitt framknä. 2006 fick vi sluta rida på henne. 2008 blev hon mamma till Lord Loxley LT.   2011 födde hon Indira Gandhi LT. Så lite av henne kommer att finnas kvar i Indira.

Men på måndag är det dax att ta farväl. Hon får allt ondare i sitt knä och hon har byggt mycket överben runt omkring knäet. Tack för alla underbara minnen du har gett oss , älskade häst.

ROBINS DIXIE

 

Idag har jag kört VIENNA till ett stall i Svedala. Där ska hon föla om ca 2 mån.

 

Hon sprang på transporten. Snacka om lättlastad häst. Men hon var väl pigg på miljöombyte. Hon har stått i boxen sedan nyårsaftonen. Då hon hade hovbölder i båda bakhovarna. Det är ganska ok nu.

 

Hoppas allt går bra med fölningen. Nu kan jag bara hålla tummarna för henne. Fina VIENNA!

--------------------------

 

Sen åkte Ylva och jag till hennes stall och longerade  RICCARDO och LATINO. Dom skötte sig jättebra.

-----------------

 

Sen till Emmas stall och borstade leran av unghästarna. Lastade dom och åkte till löshoppning.  Oj, vad dom hoppade fint! Med gott självförtroende. Härligt att se. Träningen har gjort dom positiva till hoppning.

Det är inte alltid en ridlektion ger det man letar efter. Jag ville ha lite positiv "input". Det fick jag.

 

Men ändå gav det mig inte den Aha upplevelse jag ville ha. Jag fick veta hur fin, ambitiös och känslig VIZZLA är. Men jag ville veta, känna och uopleva hur JAG ska göra.

 

Men imorgon, när jag rider igen, kanske jag förstår bättre?  Jag hoppas det.

 

Det är bara att träna vidare.......

 

Igår tittade jag till Vienna. Måste ha koll på hur hon mår. Dräktigheten fortskrider som den ska. Men hon hade blivit lite svampig i kotorna. Troligtvis beroende på vätska som  samlas i kroppen pga tygden hon bär på.

 

På kvällen var det löshoopning för INDIRA. Hon var lättlastad och pigg på äventyr.

 

Men när vi kom fram och gick runt i mörkret väntandes på vår tur. Då var hon uppblåst som en luftballong.

Tur att hon fick tid på sig.

 Hon knorrade upp svansen över ryggen. Taktade runt på stället, med studs i stegen. Ljudligt blåsande genom näsborrarna.

Det fanns ju andra hästar i mörkret, som hon upplevde som farliga tigrar.

 

Så blev det vår tur att komma in i ridhuset. Då blev hon lugn som en filbunke. Gjorde vad hon skulle. Med stort självförtroende.

Men hon blir snabbt trött o väldigt flåsig. Så hon fick hoppa några språng med fina framben. Så nöjde jag mig med det. Hon ska ju bara få positva upplevelser och känna att hon kan och orkar. Det blev en bra löshoppning. Men Indira kan mer.