Lintrollets Hästar

Idag kom han. Efterlängtad.
Varför ska mina busungar till unghästar bete sig?
Jag blir lite arg.......

Hovis har en ängels tålamod. Men det har varken Elliot eller Vizzla.
Är det normalt för en 2-åring?

Vizzla skrapar med hovarna. Vill ÄGA sina ben själv! Kan inte balansera på 3 ben. Hur svårt kan de va?
Jag blir irriterad.
Men får INTE säga åt dom.
Hovis har gett mig stränga order, att INTE säga något.
Det är svårt för mig.

Elliot hoppar och dansar. Trycker emot med baken, istället för att gå undan.
Dumma Elliot!

Jag har ju varit så nöjd i vinter. Med att unghästarna har skött sig så bra.
Varför kan dom inte visa det, när Hovis är här?
Hälsningar från en sur matte.

Idag var Veterinären här för 4:e gången och kollade Vizzlas öga. ÄNTLIGEN! Börjar det läka ordentligt. Nu ska hon bara ha salva i 1,5 vecka till, 4 ggr / dag. Sedan kan jag sluta, om allt ser bra ut. HURRA!

Idag var min syster "Mackie" här. Vi provade att sela på ELLIOT utanför hagen
och hon drog i tömmar
som vi hade satt fast i skakel-fästena på selen. 
HEJA Elliot!
Oj, vad han drog.

Vi hade tänkt att hon skulle åka efter i hundpulkan.........
Men det var lite för många steg på en gång.
Bäst att lära honom att krypa, innan han kan gå.

Han tyckte det var obehagligt när tömmarna kom emot rumpan på honom.
Han sparkade bakut och träffade nästan min bils baklucka.......
Tur att det gick bra.

Det ÄR ju lite trångt här hos oss. Inga stora ytor att träna på.
Ingen fin inhägnad volt.
Men det får gå ändå.

Jag kunde ändå dra med mig pulkan, medan jag ledde honom i grimman. 
Mackie hängde i tömmarna, och han drog med glatt humör framåt.

Jag är mycket nöjd med dagens övning.
Han ville gärna träna mer.

Dagens Bilder:


Här kommer jag med unghästarna. På väg till hagen.


Här ser man riktigt "Djävulshornen" som växer ut på ELLIOT.
Han är så full i bus nuförtiden.


Han tar tag i lekbollen som ligger i hagen.........


Lyfter upp den och sen........


Slår han VIZZLA på ryggen med bollen!
Stackars Vizzla, vilken asjobbig "lillebror" hon har.


Hon verkar ganska oberörd ändå.

När dom kom in från hagen skulle unghästarna avmaskas med pasta i munnen.
Hur kan man misslyckas så totalt som jag gjorde???????
Elliot lyckades vända tungan ut och in. Så han fick ut nästan hela dosen avmaskningsmedel.
JÄKLAR! Ny portion uppmättes och lades i munnen med hjälp av en spruta.
Samma skickliga manöver skickade den portionen ner i torven. Jag lyfte upp klumpen med "salva",
sköljde av den och stoppade in den i munnen igen.
Han var kladdig runt hela munnen men fick han i sig någon medicin? Det är frågan.

Jag gav upp.
Dags för nästa häst. Hon blir jätteglad. För hon har fått en god medicin i spruta.
P.g.a. ögon-behandlingen.
Jag tänker....."Det här blir lätt". Så ska man aldrig tänka.

När hon känner att det inte smakar som den goda medicinen.
Gör hon samma manöver som Elliot och lyckas spotta ut en stor portion ur munnen.
Den hamnar också i torvbädden.

Jag ger upp. Har jag avmaskat hästarna idag, eller inte?

Ylva ringde. Hon hade hoppträning med VIENNA i kväll. Hon hade skött sig jättebra och hoppat högt och fint.
Dom är så duktiga ihop.......

Lika duktig är hennes avkomma VIZZLA. Visst kan man sköta alla 2 åriga unghästar utan grimma i hagen?
Eller hur?
Vizzla låter mig lägga in en salvklick i ögat 4 ggr/ dag. Utan grimma!

Unghästarna har vårkänslor. Fastän snösmältningen känns långt borta.
Dom springer upp och nerför backen i hagen. Det är bra, då får dom lite muskler.
Sedan biter dom och river i varandras täcken. Det är mindre bra.

Hittills är det bara några karbinhakar som har gått sönder.........

Efter gårdagens kolik, så fick hästarna ta en morgongalopp på tomten. Oj, vad dom ÄLSKAR det!
Men det är alltid gryning = dåligt ljus. Så blir bilderna så här suddiga. Håll tillgodo ändå.
Dom hoppade över snövallarna och hade jätteroligt.




VIZZLA




ELLIOT

Den här vintern drabbas ovanligt många hästar av KOLIK!

Såna här dagar, som idag, är alltid "riskdagar" för Dixie. Då står hon mest still och tjurar mot kyla, blötsnö och isiga vindar.
Redan i morse anade jag att det var på G. Lös avföring i boxen och inte mycket skit.
Jag blir alltid orolig då, och fodrar med MER stråfoder.
Varpå hon äter mer, som stoppar upp i tarmen, eftersom hon inte rör sig så mycket.

Det blir liksom en ond Cirkel..........
 Hon låg i boxen kl 19.00 på kvällen. Inte bra.
Inga tarmljud i magen.

Ut och gå..............
Inget liv i magen alls.
Ut och longera lite lätt.

Tänk, vad vi känner varann efter 13 år tillsammans, jag och DIXIE.
Hon sprang några varv, vilade, vände.
Gick några varv åt andra hållet. Stannade.
Utan att jag egentligen sa någonting......

Jag frågade: "Mår du bättre nu?"
Jag förstod att hon ville in i boxen igen.
Hon kom in och faran var över för i kväll. Phu!

Hon är en helt fantastisk häst som jag älskar.
Men hon ställer höga krav på sin matte.

En bild från sommarhagen på min Älskade Dixie.

Idag var det faktiskt SOL!!!!!!!
Hästarna njöt i solen. Men VIZZLA Måste ha flughuvan på, när ljuset är så starkt.




Varför ser du så högfärdig ut?


Jag är ju BÄST!


Du har en ful huva på dig. Den ska jag nog bita sönder.


Stackars Vizzla. Hon är tapper.
Hon har kunnat vara utan huvan i nägra dagar. För det har varit molnigt.

Men hon blev tårögd idag, när solen sken. Så jag var tvungen att sätta på den igen.
Jag har sytt fast lite svart tyg på insidan så hon blir "enögd" när jag sätter på den.

Idag kom Veterinären och kollade hennes hornhinna igen.
Såret läker fint. Men det tar TID!

I två veckor till ska hon behandlas med ögonsalva. Så får vi se.
Då är det återbesök igen.

Idag provade jag sadeln på Vizzla igen.

Sadelgjorden nådde knappt om magen. Oj, vad hon växer den damen. Så prövade jag att skaka med sadelkåporna på båda sidorna........  "Vad gör du , matte?" Tycktes hon säga. Men rädd.......Nehej då!

Vi ska ta en promenad snart. Sedan longera med sadeln på,  innan jag hänger på stigbyglarna.
Vad det är roligt att träna unghäst.......

Apropå att växa.  Så tyckte jag att Elliot hade vuxit.
Fram med mätkäppen..........144 cm över manken, 147 över baken.
Ingen förändring. Ska han bli ponny?

Igår fick jag tillbaka min gamla ponny-sele som vi har haft så roligt med.
Oj vad vi körde med Zabina, vår c-ponny. Hon var SÅÅÅÅ ROLIG att köra med.

Men nu skulle ELLIOT få prova selen. Så, ikväll selade jag på honom. Selen var lite liten.
Den passar just nu, men inte om han växer mycket mer (som jag hoppas på).
Jag var lite försiktig med svanskappan.

Jag glömmer aldrig en Islandshäst som fick fullkomligt spelet, när man satte på en svanskappa.
Hovarna bixtrade mot stallgolvet. Hon hoppade och studsade som värsta guttaperka-bollen.
Hon höll på att krypa ur skinnet innan man fick loss svanskappan igen.

Först lade jag den bara runt svansen. Sedan gjorde jag nya hål i remmarna, så den skulle passa bra.
Så selade jag på honom ordentligt.
Som vanligt hände.......INGENTING.
Han stod lugnt och mumsade på sitt hö.

Imorgon ska jag ta en promenad med selen på. Duktiga ELLIOT!

Apropå duktiga hästar. VIZZLA är så snäll. När jag ska sköta om ögat, behöver jag knappt ha grimman på.
Hon sänker huvudet och låter mig peta in salvan i ögat på henne.

Hästarna kan verkligen hålla en sysselsatt. Har man inget att göra: SKAFFA HÄST! Igår kväll, när jag skulle natta hästarna. Var det VÄLDIGT ljust i stallet. Lysröret i ELLIOTs box hängde nämligen ner från taket! Utmed väggen, som tur var. Men han måste ändå ha fått en chock när lampan kom ner-trillande i boxen. Undrar om han hade pillat länge? För lysröret hade hoppat av sina fästen och hängde i sladden. Det gör ju inte lampan av sig själv liksom........... ELLIOT stod ändå lugnt och väntade på nattmaten. Jag vet inte vad som skulle kunna skrämma honom? Husse fick hjälpa mig att hänga tillbaka och fästa lysröret ordentligt. Då passade jag på att ta en promenad med Elliot i nattens mörker. Vi tränade lite longering i bägge varven. Backa, stå still, följa John och gå undan med framdel och bakdel. Han var verkligen SÅ duktig.

Nu har hon varit här. Vizzlas öga kommer att läka!!!!!! Jag är så glad. Såret i hornhinnan är kvar. Men det har blivit mycket bättre. Fortsatt behandling, och återbesök av Vetten om en vecka.

Imorgon kommer Veterinären för kontroll av ögat. Själv famlar jag mig fram i mörker. Jag hoppas att det har blivit bättre. Men jag har ju ingen koll! Elliot roar sig med att ta av henne flughuvan. Eller bita sönder den. På kvällarna sitter jag och syr. HÖR OCH HÄPNA! Jag hade urusla betyg i syslöjd, i skolan. Ändå sitter jag och syr. Jag HATAR det. Jag sticker mig i fingrarna. Kör nålen genom handen. Får inte in den förbannade tråden i hålet........ Men vad gör man inte för djuren? Ni håller väl tummarna för Vizzla imorgon.